Kräks
Det är lördag i Melbourne. Vinden viner längs Flinders Lane när jag går ner till Baker's Delight för att köpa bröd, en kloss till limpa som jag ber tjejen bakom kassan skiva upp för mig.
Jag känner att jag vill klaga på nåt, so here it goes. Du som kommenterade mitt cocktailpartyinlägg igår med orden:
Ska inte du ta hand om ditt barn nån gång istället för att gå på massa cocktailpartyn??
Är du dum i huvudet? Är det så? Vaknade du upp en dag utan hjärna och kände att du tvunget måste kommentera anonymt på en blogg? Eller är du bara en liten pissmyra?
Vad jag gör med min familj har du ingen som helst aning om, du vet inte vem som byter blöjor eller klappar om min son mitt i natten. "Ta hand om mitt barn nån gång". Du vet ingenting. Och om jag vinner ett pris som ger mig en vecka i Cannes så ska jag inte behöva känna mig skyldig på grund av det. Har du förstått? Dessutom passar min tjej på att ta en vecka i London när jag är i Cannes.
Jag är så innerligt trött på att behöva ta skit från alla förståsigpåare efter att man fått barn. Nämen, inte dricker du väl alkohol hemma nu när barnet är fött? Ojdå, cocktailparty får du inte gå gå. Sluta lev, stäng av allt som var. Bli en av oss. Gå med i sekten. It's spelled H-E-L-Y-L-L-E. Det går bra att komma med råd i alla välmening, men det är sällan det händer.
Håll er borta från mig, jag säger det en gång. Jag tar med mig mina värderingar in i den här matchen, den dag jag vill låna era kommer jag att säga till. Jag är fullt kapabel att uppfostra min egen son och jag och min flickvän lever våra liv som vi vill.
Capisce?
Jag känner att jag vill klaga på nåt, so here it goes. Du som kommenterade mitt cocktailpartyinlägg igår med orden:
Ska inte du ta hand om ditt barn nån gång istället för att gå på massa cocktailpartyn??
Är du dum i huvudet? Är det så? Vaknade du upp en dag utan hjärna och kände att du tvunget måste kommentera anonymt på en blogg? Eller är du bara en liten pissmyra?
Vad jag gör med min familj har du ingen som helst aning om, du vet inte vem som byter blöjor eller klappar om min son mitt i natten. "Ta hand om mitt barn nån gång". Du vet ingenting. Och om jag vinner ett pris som ger mig en vecka i Cannes så ska jag inte behöva känna mig skyldig på grund av det. Har du förstått? Dessutom passar min tjej på att ta en vecka i London när jag är i Cannes.
Jag är så innerligt trött på att behöva ta skit från alla förståsigpåare efter att man fått barn. Nämen, inte dricker du väl alkohol hemma nu när barnet är fött? Ojdå, cocktailparty får du inte gå gå. Sluta lev, stäng av allt som var. Bli en av oss. Gå med i sekten. It's spelled H-E-L-Y-L-L-E. Det går bra att komma med råd i alla välmening, men det är sällan det händer.
Håll er borta från mig, jag säger det en gång. Jag tar med mig mina värderingar in i den här matchen, den dag jag vill låna era kommer jag att säga till. Jag är fullt kapabel att uppfostra min egen son och jag och min flickvän lever våra liv som vi vill.
Capisce?
skrev Silverfisken klockan 10:16
29 Comments:
Men Gud, klart de måste säga till henne. Och borde de inte sagt till innan, när det blev klart att han blev sämre?? Sånt brukar man väl märka en tid innan?!
Själv tycker jag att det är väldigt skönt att läsa om personer som fått barn och inte ställer in hela sitt liv pga det. Även om livet självklart förändras så kan man ändå fortsätta vara sig själv och leva sitt liv. Man behöver inte sitta instängd och sluta umgås med vänner eller åka iväg på jobbgrejer.
Det får mig att känna mindre "skräck" för att skaffa barn. Så tack för det!
Folk är inte så dumma som man tror.....
de är dummare
Det är väl det som är det MEST fantastiska med att få barn: att vilt främmande idioter tycker att de har rätt att dela ut visdomspärlor om barnuppfostran till den nyblivne föräldern, även om idioten ifråga inte har en aning om hur förälderns i fråga liv ser ut.
Men, precis!!! Varför sluta vara Jonas arbetskamraten, Jonas sonen, Jonas älskaren, Jonas polaren, etc, bara för att Jonas pappan också finns?
Förresten, snart är den lille krabaten en liten pojke som härjar i hemmet, så se till att NJUTA av bebistiden! (Vår brorson var ett litet knyte som bara sov i ens famn hela tiden och plötsligen en dag var han store killen som både sprang och pratade. Och han är bara 1,5 år. När hände allt det, liksom? Han var ju precis nyfödd.)
För övrigt tycker jag om när du blir arg *skratt* Jäklar, du blir riktigt "Grrr"
Härligt!!
bra att du säger ifrån. Men kommentarerna kommer nog att fortsätta komma, tror att det drabbar alla oavsett livsstil. Det finns en massa martyrer och ångestfyllda supermorsor (och farsor) som liksom inte kan låta bli att kommentera alla som inte följer deras evangelium. Du utsätter dig för en hel massa människor med din blog, dessutom skiljer sig förutsättningar och traditioner för föräldrarskap en hel del mellan skandinavien och Melbourne, så du kan nog översköljas av en massa åsikter vad du än tar dig för. Man slutar lyssna efter ett tag, håller sig till de sina och är glad sålänge ungarna mår bra. Och en schysst arbetsresa är ett bra sätt att orka med spädbarnsnätterna!
Och så ett litet råd i all välmening: Om du framöver vill ge din son ett svenskt sammanhang i Melbourne är svenska skolan (från 4 år) bra, trygga svenska dagisfröknar, sagor sång och lite allvar och en massa halvsvenska ungar. Man behöver inte ens umgås med de andra föräldrarna, men barnen får ett naturligt forum för sin svenskhet.
/Liv
Glöm inte sätta på den lille solhatt bara.. haha
folk är för det mesta dumma i huvet så jag är inte förvånad. Vill man uppfostra en trist svensson får man bli en trist svensson. Vill man uppfostra en fri nyfiken själ, måste man själv vara det.
jag tycker att det är lättande att läsa din blogg.skönt med någon som vägrar låta att-få-barn ta över och bli hela ens identitet. förälder liksom. jag skulle gärna vilja ha barn någon dag, men inte på villkoret att precis allt måste förändras och jag måste bli någon annan, en "vuxen". jag hoppas innerligt att jag, när den dagen kommer, kan fortsätta vara mig. därför är det skönt att läsa din blogg. för det verkar som du fortsatt att vara du.
Antar att det alltid är sådär när någon har barn, det räcker att kika på tidningarnas "barnsidor" för att fatta att alla tar sig rätten att kommentera andras val.
Men vet du, det vore faktiskt lite intressant att höra hur det funkar för er? Man blir hela tiden matad med hur otroligt svårt och jobbigt det är att få barn och till sist tror man ju att det är enda möjligheten. Skulle gärna läsa mer om hur det egentligen funkar att ha barn och fortsätta leva som vanligt. (utan att det för den skull blir en barnblogg då förstås)
du känner vad som är bäst o sluta inte leva livet för ni har fått en liten son.. vårt barn är ca 4 månader o jag jobbar lite... finns ju en pappa med i bilden oxå som tar minst lika bra hand om sitt barn som mamman gör..
Jag ber om ursäkt för det jag skrev om coctailpartyn nyss, jag inser att du beskrev en arbetsvecka i Cannes och det var fel av mig att utgå från den där skribenten du hade förargat mig på. Lev väl!
/Trebarnspappa och ex-karriärist
Alltså, bara för att man får barn behöver man inte sluta leva.! Fortsätt leva, barnet blir som man själv är tror jag, så om man då är en tråkig person som bara sitter och ser tv på kvällarna. Då blir ju barnet likadant i sina äldre år. Fortsätt lev!
Så du menar att du inte visst att man säger upp all form av roligt i livet, plötsligt är det bästa som finns att prata blöjor, alkohol är något man får bokstavera viskande ifall små söta babyöron finns i närheten och det är ett krav att ta hand om lilltussen och leva sitt eget liv som andra anser att man ska göra när man blivit päron till en liten telning?
Märkligt. De måste ha konstig BVC i Australien som inte informera om sånt...
Noah har en bra pappa. Och _det_ tycker jag är uppenbart!
Absolut viktigast är att ens barn mår bra - punkt!
Tänker man kortsiktigt så är det givetvis så att man ska sluta med allt som inte är absolut nödvändigt för fortlevnaden (pengar behöver man ju till mat och husrum mm.) och enbart fokusera på barnet/-en.
Tänker man långsiktigt inser man att om inte föräldrar mår bra, så mår inte barn heller bra. Alltså är det långsiktigt viktigt att föräldrar mår bra, hur ska de annars ha den ork och energi som ska till för att uppfostra barn?! Och samtidigt orka ha ett vettigt förhållande till den andra/-e föräldern?!
Jajisses, jag skulle kunna skriva spaltkilometrar om detta, men det finns en tid och en plats för allting (nästan). Detta är varken tiden eller platsen.
För att göra det enkelt för de som fortfarande inte fattat vad jag menar: Jag tycker att Jonas gör rätt.
anonym: Ok, fair enough, men grejen är att jag tycker att man ska få kunna ta en vecka ledigt, en fyllevecka, en vad som helst. Min Cannes-vecka råkar vara en jobbgrej, men jag tycker att jag ska få kunna unna mig en festarvecka om det är ok med mig och min partner. Och samma sak gäller för henne.
Jag blir så matt. Vad är det med folk? Jag blir riktigt rädd när de tror man lägge rut hela sitt liv på bloggen som i "Det jag skriver är allt jag gör". Men hallååå?! Är det så tragiskt att folk inte förstår att det finns ännumer, ett riktigt liv liksom?
Jag kan bara skriva under på vad Johanna skriver ovan. Dessutom är man som tvillingförälder också zooföreståndare då alla har rätten att köra huvudet i vagnen och gulla med de små underverken. Ge faan i mina barn!
Och en sak till, jag är själv så innerligt trött på folk som säger "ta tillvara på bebistiden". Varför då?! Det handlar bara om överlevnad tills barnet är så pass stort att man kan aktivera det på mer än mat/sov/bajs/skrik-stadie (jo det finns bra stunder oxå, missförstå mig rätt).
Folk som säger den kommentaren är antingen a) för gamla för att minnas hur det va. b) har inga egna barn.
Sådetfuckingså!
Heja Silverfisken.
Som det redan sagts tror jag man gör barnet en otjänst om man helt ger upp sin egen identitet. Tyvärr ser man det hända allt för ofta. Särskilt mammor, vilket säkert kan bero på att samhället inte är helt jämställt än. Tycker synd om dem den dag barnen flyttar ut... vad ska de då göra med sitt liv? Bli bittra? Skaffar man barn för att få en meningsfull "hobby" är man helt fel ute. Barn borde skapas av kärlek...
Jag tycker redan hela den här babygrejen sätter käppar i blogghjulet. Gör om, gör rätt!
(Jag har varma underarmar. Undervarmar.)
Det är just det, att du inte är en helylle svensson pappa, som kommer göra dig till en pappa som är så bra som en pappa kan bli.
Heja Jonas.
"Alla" har alltid en åsikt om ens barn och sätt att sköta dem. Alltid är det något som kan uppfattas som utanför ramen.
Kör ditt eget race och lita på din instikt.
Heja barnvakt. Heja livet.
Word! Gå på fest! Dessutom kan man ta med både tjej och bebis om man vill.
"Är du dum i huvudet? Är det så? Vaknade du upp en dag utan hjärna och kände att du tvunget måste kommentera anonymt på en blogg? Eller är du bara en liten pissmyra?"
Hahaha. Gud så roligt. Du är en underbart frisk fläkt i min internetvärld Jonas. Även fast du var skitsur när du skrev det där så skrattade jag högt. Träffsäkert.
Du är grym.
Tack för att du skriver.
Kram
Gött me människor som inte blir typiskt föräldriga så fort baret ploppar ut. En kompis länkade mig till din blogg ganska nyss, totalfastnade, helt lovely att läsa!
Det är ingen hejd på hur mycket folk moraliserar när man är gravid och när man har små barn... En helt ny värd öppnar sig där folk i "all välmening" tycker sig kunna kommentera vad fan som helst... helylle skitpräktigt och förmyndaraktigt... värderingarna står som spön i backen...
Senast idag, när min 2,5-åring åt glass i parken, kommenterar en ytligt bekant (aptrist) tvåbarnsmamma det med:
- får han äta socker?
Och igår fick jag höra, apråpå att han gillar att kolla på Bollibompa på teve, att så små barn inte ska titta på teve... de kan få ADHD då, typ...
Så... bered dig på mer av samma sort, det tar nog inte slut i första taget. Såvida du inte vill tvätta tygblöjor, sluta ha ett eget liv, mosa egenhändigt biodynamiska grönsaker till pure osv så kommer det att finnas folk som vill ge en dåligt samvete, som tror sig veta bättre. Skriv en krönika om det!
Å andra sidan... kommentarer som "mår föräldrarna bra så mår barnen bra" är ju... en aning korkade, tvärtom vore justare. Ibland förekommer konflikter mellan mina behov och barnens.. det får man hantera till barnens förmån.
Hear hear!
Struktur- och livsfascister drver mig till vansinne. Lev ditt liv som du vill, och bara för att du nu också är pappa-jonas har det inte gjort till mindre allt-det-andra-jonas som du var innan.
You go boi! :)
Du har så rätt!
Å jag känner igen mig så till den grad av vansinne att jag kokar på två röda när jag läser det du skriver! Jag vet inte hur många förstå-sig-påare och helhylle-fascister jag råkat på sen jag blev småbarnsförälder.
Raaaaah!!!
Det säger allt.
Skicka en kommentar
<< Home