Doggy heaven
Emmas inlägg är inte mer än en och en halv rad långt, men jag börjar grina med en gång jag läst det. Kanske för att jag själv haft en golden retriever, kanske för nåt annat, jag vet inte. Jag vet bara att jag sitter och snorar lite snyggt på mitt kontor. En bra början på fredagen.
skrev Silverfisken klockan 10:17
3 Comments:
Åh, jag förstår så väl, det är hemskt när ens älsklingar får vingar...
Ojojoj, inte meningen att få dig gråtmild på jobbet... Tack för alla de fina tröstarna som hittat till mig härifrån. De gjorde mig teary eyed igen.
visst är det så, har man haft en golden förstår man. Det är något med deras mörka bruna ögon.har själv en gammal en...hoppas att hon är magisk och lever för alltid!
Skicka en kommentar
<< Home