Eef Barzelay
"Your favorite music well it just makes you sad", sjöng han och tittade mig rakt i ögonen.
Hur fan visste han det, tänkte jag förvånat.
Där stod jag.
Naken.
Uttittad.
"But you like it cause you feel special that way", fortsatte han.
Lägg av nu för fan, tänkte jag.
Du måste väl inte berätta för alla.
Resten av konserten stod jag stilla, stilla.
Jag tittade honom i ögonen.
Stirrade.
Vem fan är du? Hur vet du allt det där om mig?
"I can't teach you to learn to love yourself, but here's a sad song I wrote for no one else"
Han stirrade tillbaka. Efter varje låt tittade han på mig och log. Som att han var min skyddsängel och det här var hans sätt att berätta att han alltid funnits där för mig. Jag stod som förstenad. När de andra klappade händerna mellan låtarna stod jag bara där.
Stirrade.
Efter konserten bad jag att få komma in i logen. Jag blev insläppt. Fortfarande vet jag inte varför. Det var mörkt i rummet. Han satt i en sliten soffa. Ljuset från en gatlykta lös upp ena halvan av hans ansikte.
- I thought you'd come.
- What happened back there, frågade jag.
- I don't know.
- You sang to me.
- Yeah, I know, skrattade han. I didn't write the song for you, but when I saw you standing there I knew i somehow had. It's your song.
Vi satt länge, länge och pratade. Om hans liv i Brooklyn. Om mitt i Göteborg.
Vi håller fortfarande kontakten, Eef och jag.
I call him my guardian angel.
He calls me Crrrazy.
Your favorite music
Well it just makes you sad
Your favorite music
Well it just makes you sad
But you like it
Cause you feel special that way
You feel special
That you’re like no one else
You feel special
That you’re like no one else
But then you’re lonely
And you need someone to help
I can’t teach you
To learn to love yourself
I can’t teach you
To learn to love yourself
But here’s a sad song
That I wrote for no one else
Your favorite music - Clem Snide
Hur fan visste han det, tänkte jag förvånat.
Där stod jag.
Naken.
Uttittad.
"But you like it cause you feel special that way", fortsatte han.
Lägg av nu för fan, tänkte jag.
Du måste väl inte berätta för alla.
Resten av konserten stod jag stilla, stilla.
Jag tittade honom i ögonen.
Stirrade.
Vem fan är du? Hur vet du allt det där om mig?
"I can't teach you to learn to love yourself, but here's a sad song I wrote for no one else"
Han stirrade tillbaka. Efter varje låt tittade han på mig och log. Som att han var min skyddsängel och det här var hans sätt att berätta att han alltid funnits där för mig. Jag stod som förstenad. När de andra klappade händerna mellan låtarna stod jag bara där.
Stirrade.
Efter konserten bad jag att få komma in i logen. Jag blev insläppt. Fortfarande vet jag inte varför. Det var mörkt i rummet. Han satt i en sliten soffa. Ljuset från en gatlykta lös upp ena halvan av hans ansikte.
- I thought you'd come.
- What happened back there, frågade jag.
- I don't know.
- You sang to me.
- Yeah, I know, skrattade han. I didn't write the song for you, but when I saw you standing there I knew i somehow had. It's your song.
Vi satt länge, länge och pratade. Om hans liv i Brooklyn. Om mitt i Göteborg.
Vi håller fortfarande kontakten, Eef och jag.
I call him my guardian angel.
He calls me Crrrazy.
Your favorite music
Well it just makes you sad
Your favorite music
Well it just makes you sad
But you like it
Cause you feel special that way
You feel special
That you’re like no one else
You feel special
That you’re like no one else
But then you’re lonely
And you need someone to help
I can’t teach you
To learn to love yourself
I can’t teach you
To learn to love yourself
But here’s a sad song
That I wrote for no one else
Your favorite music - Clem Snide
skrev Silverfisken klockan 15:03
11 Comments:
Vad är det egentligen med indiemusik skriven av lite nördiga snubbar med hornbågade glasögon som får andra män att smälta? Hur gör dom? Hur får dom musiken att krypa in under skinnet, in genom bröstkorgen och rätt in i hjärtat?
Har det något att göra med Platos snack om kärlek mellan män? Intellektuell och moralisk förbättring som den ultimata biprodukten av kärlek?
when it's my moment in the sun
oh, how beautiful I'll be
but in a normal sort of way
like I am you and you are me
Känns som den textsnutten från Moment in the Sun på något sätt är en rak linje tillbaka till "En ny dag randas".
Hädanefter ska jag läsa Ett liv i exil det första jag gör när jag sparkar igång datorn. Jag håller det nu mer för garanterat att det är bättre än något som Aftonbladet har att erbjuda, oavsett vad som här är skrivet.
Tack, Jonas.
Eef, Eff, samma sak. Tack.
Idag blev jag sentimental och tänkte på en vän. Igår skrattade jag.
Det är aldrig likgiltighet när man läst dina ord. =)
"I felt he'd found my letters, and read each one out loud...
strumming my pain with his fingers, singing my life with his words
killing me softly with his song, killing me softly
with his song"
Fint.
Hehe, jag kan inte annat än le. Det låter så där... ja, så som man vill att det ska vara. Love. Det är ju så där det är att vara kär i musiken.
ååh. det är sånt man drömmer om. du lever i min dröm.
Och det där har vi en ny Sarah... Hädanefter kommer Sarah som var här först att skriva under annat namn.
Har du någonsin inte varit ensam? Eller känt dig något annat än ensam?
Jag har haft långvariga förhållanden med flickor sen jag var 23. I stort sätt hela tiden. Nu har jag varit singel ett tag. På eget initiativ. Jag behövde hitta mig själv. Om jag är ensam? Ja, just nu.
Eef är en av mina stora hjältar, även om jag precis som du känner att sen You Favourite Music har han inte skrivit något lika helgjutet.
Din intensivsession med honom reser håren på mina armar. Själv hade jag en nära-livet-upplevelse när de var i Götlaborg senast och de gjorde en cover på Heaven av Talking Heads, en låt som betytt extra mycket för mig och en viss Speciell, bara någon månad innan. Varför just den låten just där och då? Jag fick inget vettigt svar från honom. Men jag frågade.
Skicka en kommentar
<< Home