Johanna
Jonas,
Du är den mesta männniska jag mött. Som jag skrev. Kan inte förklara det mer precist än så, och ändå blir jag nog så illa tvungen att villa ut mig på omförklaringar om jag vill få fram vad jag menar.
Du är den mest närvarande person jag någonsin träffat.
Det finns en aura runt dig av fullkomlig klarhet. Skärpa. Nästan som om luften får ge vika för din närvaro. Även när du ser ut som att du inte riktigt är bekväm. När du inte riktigt passar in med tumultet runt omkring dig. Så är du alltid synlig.
Du är också den mest vemodiga person jag någonsin träffat.
Förutom mig själv.
Ja, du kan protestera allt vad du vill. Ingen annan kanske ser det. Kanske inte ens du själv. Men jag gör. Vi är så jävla lika. Antingen så showar vi. Vi ger "av oss själva". Fast vi gör det medvetet. Det är inte vårt naturliga tillstånd. Även om vi vill tro det. Även om det på sätt och vis, paradoxalt nog, är sant. När vi bara vill få vara vi. Då är vi allvarliga. Allvar, men alltid lätt att koppla på det andra. Krävs bara en liten yttre retning. Från något annat håll än från oss själva. Och jag vet att det är så för det var så vi var mot varandra större delen av tiden. Har aldrig känt mig så naken som jag gör med dig.
Så fullkomligt sedd.
xxxx
Du är den mesta männniska jag mött. Som jag skrev. Kan inte förklara det mer precist än så, och ändå blir jag nog så illa tvungen att villa ut mig på omförklaringar om jag vill få fram vad jag menar.
Du är den mest närvarande person jag någonsin träffat.
Det finns en aura runt dig av fullkomlig klarhet. Skärpa. Nästan som om luften får ge vika för din närvaro. Även när du ser ut som att du inte riktigt är bekväm. När du inte riktigt passar in med tumultet runt omkring dig. Så är du alltid synlig.
Du är också den mest vemodiga person jag någonsin träffat.
Förutom mig själv.
Ja, du kan protestera allt vad du vill. Ingen annan kanske ser det. Kanske inte ens du själv. Men jag gör. Vi är så jävla lika. Antingen så showar vi. Vi ger "av oss själva". Fast vi gör det medvetet. Det är inte vårt naturliga tillstånd. Även om vi vill tro det. Även om det på sätt och vis, paradoxalt nog, är sant. När vi bara vill få vara vi. Då är vi allvarliga. Allvar, men alltid lätt att koppla på det andra. Krävs bara en liten yttre retning. Från något annat håll än från oss själva. Och jag vet att det är så för det var så vi var mot varandra större delen av tiden. Har aldrig känt mig så naken som jag gör med dig.
Så fullkomligt sedd.
xxxx
skrev Silverfisken klockan 19:03
7 Comments:
oj! Vackert skrivet..
fick gåshud när jag läste...
Känns nästan som om jag inkräktar på något som bara är ert genom att kommentera...
Känner inte igen mig ett dugg. Jag är inte alls sådär. Likväl är jag dödligt avundsjuk för att du får såna brev och jag inte. Kan bara gratulera till en fin vän. Där känner jag dock igen mig.
...och om jag inte sagt det förr så har den här bloggen snabbt seglat upp bland mina absoluta favoriter.
...och köpte du Hurly Burly på DVD sen eller?
/Goesta
så vackert skrivet, och att våga skriva det till någon kräver stort mod, det är alltid lättare att vara elak. så spara den texten...
Närhet i ordets sanna bemärkelse. Vilken gåva. Och styrka. För båda.
Tack alla.
Goesta. Jag har varit lat. Gör det idag. For real.
Yeah, right.
/Goesta
Assåjävlar vilket grepp du har om mig! Borde gått ch lagt mig för flera timmar sedan, men kan inte låta bli att läsa nästa inlägg. Och nästa. Och nästa. Fan vad bra du är jonas!
Skicka en kommentar
<< Home