Reality check
Ibland stannar jag upp och tittar. Och då inser även jag vilket galet jävla liv jag lever. Jag har fått två samtal de senaste tio minuterna.
Ett från A. Han är kalaspackad.
Och ett från Jules. Hon sitter på akuten i Sydney, hög som ett hus på kokain.
Själv sitter jag i mitt hörnkontor och skriver på en svensk blogg. Smuttar på en kopp te. Och höjer inte ens på ögonbrynen åt de samtal jag just fått.
Vardagsmat in the life of the fish.
Galet.
Ett från A. Han är kalaspackad.
Och ett från Jules. Hon sitter på akuten i Sydney, hög som ett hus på kokain.
Själv sitter jag i mitt hörnkontor och skriver på en svensk blogg. Smuttar på en kopp te. Och höjer inte ens på ögonbrynen åt de samtal jag just fått.
Vardagsmat in the life of the fish.
Galet.
skrev Silverfisken klockan 09:49
6 Comments:
Fast det gjorde du väl ändå, eftersom du la ut dom här.
Näääe, man behöver inte reagera för att man skriver om det. Tycker jag. Jag har två vänner med ett extremt livligt sexliv som jag inte höjer ögonbrynet åt. Längre.
Sen är ens liv galet som fan. Och intressant emellanåt *Kolla! OCH i början av en mening!*.
Speciellt när man gör något impulsivt och modigt och efteråt inser hur komiskt allt egentligen är.
Jag kan sitta och skratta för mig själv hemma i soffan åt hur mitt liv är. Alltid händer det nått.
Tycker visserligen din blogg är galet underhållande, men att läsa om dina lätt alkholiserade/nerknarkade vänner gör mest ont i hjärtat. Inte ett dugg kul faktiskt.
Niki: Hamnar man på akuten har man nog dansat lite för nära kanten...även i Melbourne och Barcelona. Inte snyggt nånstans.
Jag skriver om mitt liv. Mitt liv innehåller dessa människor. Några är trasiga, andra inte. Jag har lovat mig själv att skriva utan att dölja något. Nåt annat vore oärligt.
Tänker inte ge mig in i en knarkdiskussion.
Men för att göra bilden lite mer komplicerad kan jag meddela att Jules tjänar 300 000 dollar per år.
Komplicerad vet jag inte. Rik uttråkad flicka...
Skicka en kommentar
<< Home