Reiseleiter
Jag har jobbat som reseledare. Jo, jag vet att det är svårt att förstå. Även jag har problem med att förstå hur det gick till. Men till gick det.
Tre säsonger i Alperna. Åka skidor. Mex-Texkvällar. Spela gitarr. Pjäxdans. Shotta Jägermeister. Hela faderullan.
Nämnde jag att jag har ett stort bekräftelsebehov? Eller att jag skulle bli skådis? Drama-estetisk linje på gymnasiet?
Ni förstår nog.
Jag var 20, så det är preskriberat nu.
På många sätt var det nog reselederiet som lockade mig ur mitt skal. Under mina tonår kämpade jag med att bli bekräftad. Varje dag. Jämt. Jag trodde inte att tjejer var intresserade av mig. Trots att de försökte intala mig motsatsen. Att stöta på någon var helt otänkbart. Av någon outgrundlig anledning tänkte jag att reseledare var coolt att bli. Stå på scen. Få uppmärksamhet. Och lite hångel.
Så det blev jag.
Mina tre säsonger i Alperna skulle kunna fylla en hel telefonkatalog med anekdoter. Men av någon anledning är den pojken så långt från den person jag växte upp till att bli, att historierna från den tiden känns overkliga. Ointressanta.
Nåja.
En del kul minnen finns det.
En kväll står jag i baren på Peters, ett av diskoteken i Badgastein. En av mina gäster kommer fram till mig. Hon tittar mig i ögonen och lutar sig fram.
- Min kompis där borta, Emelie, vill bugga med dig, säger hon och pekar.
Eftersom jag åkt skidor hela dagen och har lite ont i fötterna, säger jag just det.
- Hälsa henne och säg att jag har lite ont i fötterna, men kanske senare.
Hon tittar på mig jättekonstigt. Sen går hon tillbaka till sin kompis. Min kompis Johan står bredvid mig och skrattar. Jag undrar varför.
- Vad tyckte du hon sa, undrar han.
- Hennes kompis ville bugga, men jag sa att jag har ont i fötterna, säger jag.
Johan skrattar så han kiknar.
- Klassiskt. Hon sa inte "bugga", hon sa "pöka".
Det var nog första och sista gången en kille inte vill knulla för att han har ont i fötterna i alla fall.
Tre säsonger i Alperna. Åka skidor. Mex-Texkvällar. Spela gitarr. Pjäxdans. Shotta Jägermeister. Hela faderullan.
Nämnde jag att jag har ett stort bekräftelsebehov? Eller att jag skulle bli skådis? Drama-estetisk linje på gymnasiet?
Ni förstår nog.
Jag var 20, så det är preskriberat nu.
På många sätt var det nog reselederiet som lockade mig ur mitt skal. Under mina tonår kämpade jag med att bli bekräftad. Varje dag. Jämt. Jag trodde inte att tjejer var intresserade av mig. Trots att de försökte intala mig motsatsen. Att stöta på någon var helt otänkbart. Av någon outgrundlig anledning tänkte jag att reseledare var coolt att bli. Stå på scen. Få uppmärksamhet. Och lite hångel.
Så det blev jag.
Mina tre säsonger i Alperna skulle kunna fylla en hel telefonkatalog med anekdoter. Men av någon anledning är den pojken så långt från den person jag växte upp till att bli, att historierna från den tiden känns overkliga. Ointressanta.
Nåja.
En del kul minnen finns det.
En kväll står jag i baren på Peters, ett av diskoteken i Badgastein. En av mina gäster kommer fram till mig. Hon tittar mig i ögonen och lutar sig fram.
- Min kompis där borta, Emelie, vill bugga med dig, säger hon och pekar.
Eftersom jag åkt skidor hela dagen och har lite ont i fötterna, säger jag just det.
- Hälsa henne och säg att jag har lite ont i fötterna, men kanske senare.
Hon tittar på mig jättekonstigt. Sen går hon tillbaka till sin kompis. Min kompis Johan står bredvid mig och skrattar. Jag undrar varför.
- Vad tyckte du hon sa, undrar han.
- Hennes kompis ville bugga, men jag sa att jag har ont i fötterna, säger jag.
Johan skrattar så han kiknar.
- Klassiskt. Hon sa inte "bugga", hon sa "pöka".
Det var nog första och sista gången en kille inte vill knulla för att han har ont i fötterna i alla fall.
skrev Silverfisken klockan 15:19
10 Comments:
Näää den stackars tjejen måste ju ha blivit helt knäckt!
(jag kan inte sluta skratta ändå!)
"men kanske lite senare...."
ojoj, här sitter jag och kippar efter luft och är helt röd av att kväva skratt. må ingen komma in på mitt lilla rum nu..
Reseledare?
Så..... käckt.
Ha ha. Var ska jag ta vägen?
*Asgarv* Tänk så fel det kan bli!
Pöka!? Allvarligt talat, folk som använder just det verbet (eller har vänner som gör så) förtjänar konstiga avspisningar. Det funkade i Ronny&Ragge eftersom de ju var ett par snusförgiftade idioter (påhittade, dessutom) men på riktigt!?
Fortfarande jävligt roligt, dock. Hade du fått en förtydling och blivit pressad hade du ju kunnat börja dra saker om "försämrad prestanda" och liknande som skäl för uppskjutning.
Men jag gillar ju att bugga? *s* Har till och med tävlingslicens faktiskt.
:)
License to bugg, alltså?
haha..det är därför man ska säga nuppa!
Ti hi, det är ju jättekomiskt. En gång när jag jobbade i en kiosk kom det en dansk turist som frågade mig om vi hade bratwurst. Men det fattade inte jag. Jag trodde han frågade om vi hade campingplatser och försökte på svenskt manér förklara lite fint att han inte kunde sätta upp tältet där.
Skicka en kommentar
<< Home