Tala ur skägget
Varje gång A pratar med E byter han röst. Till pojkvänsrösten. Nån jävla bäbisröst.
Ursäkta mig, men det är fan ta mig det löjligaste jag vet.
Ursäkta mig, men det är fan ta mig det löjligaste jag vet.
skrev Silverfisken klockan 17:43
14 Comments:
Håller med dig
GAAAAAAAH! Jag hjåller med, det är så jävla fånigt. Sånt där gullegullande får mig att vilja kräkas.
Mmm, jag hade en på jobbet (han slutade för att jag var elak,) som satt o segade sig m ÄÄÄÄÄÄLSKLING men hur mååååår du, varje ggn bruden ringde. Jag trodde han date:ade en invalid men hon visade sig vara bara lika hjärndöd som han. (De gifte sig sedan, ett solklart fall av Folk som förtjänar varandra.)
Himmel. Sparka honom på smalbenen så rösten åker ner i normalt läge.
Så gör min pojkvän med, fast tvärtom, så fort han pratar med sina vänner får han värsta basrösten. Konstigt...
Det är ok att prata i falsett och mjuka till alla vassa konsonanter enbart när man talar till en mycket liten hundvalp. Om det är första dan på hunndagis.
Ett till lunarstorm-språk närbesläktat fenomen, misstänker jag. Nackskott kanske är lite drastiskt i dessa fall.
Sparkar kanske är mer ändamålsenligt...men i lite nordligare regioner än smalbenen. En solid träff i underlivet brukar, tack vare smärtorna som skjuter upp i maggropen, orsaka dova stön och allmänt jämmer. Och det är ju bättre än bäbisröst. Antar att knytnävar kan användas med lika gott resultat, men med större risk för skada på den i detta fall tillrättavisande parten.
Ach, zu richticht... Råkade själv ut för det en gång; min kära Pappis ringde till mig o hans kolleger undrade om hans dott var 3 år...
Nåja, det kunde vara värre (som Hasse Alfredsson sa); han kunde ha sagt DUMMA SAKER till henne - hon kanske gillar bebisspråk! Det är ju som jag plägar säga: VAR OCH EN BLIR SALIG I SIN KALSONG!
Tack för exellent glob! (Ojdå...)
Eller så kan man prata norska med den man gillar.
Äh, kom igen. Att förändra rösten beroende på vem man pratar med är varken underligt eller ovanligt. Och gäller inte bara pojk/flickvännen. Det där är som att gnälla på folk som byter dialekt. Sedan finns det förvisso gränser på hur fånig man bör vara, visst visst.
Niki. Jag, din svenska syster tycker det kräver mer koncentration att läsa norska än att höra. Jag övar mig på din blogg.
Hihi, laste precis detta samtidigt som min kolleag Si svarade i telefonen. Och kom pa att jag VISSTE vem det var som ringde. han har ett specielt satt att svara nar det ar hans tjej som ringer.
Det ar ju ratt gulligt.
Men resten av valpsnacket kan man ju skippa liksom.
Kul blogg killen, silverfisken eller vad du kallar dig. hej hej
À propos de språk...
... hade jag en professor en gång som talade svenska vid föreläsningen i stora aulan (detta var vid en handelshögskola: 7 våningar administration, där de satt 3 pers i varje rum, 4 föreläsningssalar och en aula).
På kvällen var professorn i Rapport (TV 2 19.30) och talade dalmål.
Han var nämligen rixdaxman för det stora partiet och då skulle han vara folklig inför offentligheten ;=)
Antingen dalmål i aulan eller svenska i Rapport, säger jag.
Sen vill jag tacka för omedelbara reflektioner!
Haha en klassiker!
Dessutom tror jag inte (normala) tjejer diggar babyspråket speciellt bra ens.
Skicka en kommentar
<< Home