Jorå
Träffade Rickard från det svenska regissörskollektivet Traktor igår kväll. De har lyckats ganska bra de pojkarna. Genom att inte kompromissa. Med skruvad humor har de lyckats ta sig upp och framåt. Idag rankas de ofta som de hetaste regissörna på reklamhimlen.
Vad som förvånade mig var dock inte Rickard. Nej, jag blev förvånad över mig själv. Född och uppvuxen i Göteborg som jag är blev jag lite lätt förvånad när jag öppnade munnen och pratade... stockholmska. Och bred sådan. Riktigt löjligt faktiskt. Visst, det berodde på att Rickard snackar rätt bred stockholmska och dessutom bor hela min släkt i huvudstaden, men ändå.
Jag har pratat svenska två gånger den senaste månaden. Förra gången var uppe i Sydney när jag snackade med undersköna Josephine på reklamfest. Henne har jag träffat förr, men då med bibehållen göteborgstouch på språket. Den här gången pratade jag dock stockholmska med henne.
Förmodligen beror det på att jag anpassar mig till den jag pratar med. Sån har jag alltid varit.
Hoppas bara att jag inte träffar nån från Vittangi.
Eller Eskilstuna.
Jag är inte redo att låta som en skitnödig Fredrik Lindström riktigt än.
Vad som förvånade mig var dock inte Rickard. Nej, jag blev förvånad över mig själv. Född och uppvuxen i Göteborg som jag är blev jag lite lätt förvånad när jag öppnade munnen och pratade... stockholmska. Och bred sådan. Riktigt löjligt faktiskt. Visst, det berodde på att Rickard snackar rätt bred stockholmska och dessutom bor hela min släkt i huvudstaden, men ändå.
Jag har pratat svenska två gånger den senaste månaden. Förra gången var uppe i Sydney när jag snackade med undersköna Josephine på reklamfest. Henne har jag träffat förr, men då med bibehållen göteborgstouch på språket. Den här gången pratade jag dock stockholmska med henne.
Förmodligen beror det på att jag anpassar mig till den jag pratar med. Sån har jag alltid varit.
Hoppas bara att jag inte träffar nån från Vittangi.
Eller Eskilstuna.
Jag är inte redo att låta som en skitnödig Fredrik Lindström riktigt än.
skrev Silverfisken klockan 08:44
22 Comments:
Jag är också sån. Vet inte varför heller (mindervärdeskomplex ang. östgötskan misstänker jag - jag är inte lobotomerad, jag lovar!).
Får ständigt pikar från min syster när jag inte pratar med min vanliga bastard-dialekt. Vilken är någon slags blandning av småländska, östgötska och sörmländska.
Höoö, dä oengnao i Nouschööping...
Jag skulle tro att du förbättrar alla odds om du satsar på gotländska! Du kommer hur långt som helst med det, tro mig jag vet utan att vara infödd gotlänning.
Folk ser lite fånigt lyckliga ut då - en enda förutsättningen är att du inte befinner dig på just Gotland.
hmmm... risken/chansen finns att låta som Babben... vågar du?
dte är roligt hur alla tycker att vi från eskilstuna pratar gnälligt, men vi förstår inte alls vad ni menar.
göteborska och skånska är fint dock.
På goatland haur vi många roilige
leikar.
en är alla springer o gömmer seij
o ingen leitar.
Vill bara berätta att JAG är från början från Eskilstuna och har kvar lite av gnälligheten. Men hellre gnällig än "smauländsk"
Meeen, det första jag tänkte skriva var något om Gotländska, eftersom jag flyttat hit. Jo, att jag vill vara som du, Fisken, jag vill kunna "byta" dialekt, bara sådär! För jag vill kunna prata Gotländska! Kan jag det? Nej. Och de som inte kan ska inte ens försöka egentligen, för det låter helt sjukt löjligt! Svåraste dialekten att härma, helt klart. Men så är det Sveriges finaste oxå. ;)
Själv är jag någon blandning på stockholmska och.. ehh.. Rospiggska.
Japp, stryk sörmländskan! I särklass fulaste lätet i landet. Tips för riktig dialektal rysning: Yvonne Ryding...
Hoppas du träffar Mark Levengod ;)
Jag är en dialektkameleont! Det räcker med några minuters samtal så bräker jag på i samma anda.
Det har hänt att folk tror att jag gör mig lustig över deras sätt att tala...
Våra vänner hävdar att jag har starkare australiensk accent än min man som är född och uppvuxen "down under".
Hoppsan.
Efter ett antal år i Oslo pratar jag både norska,svorska och svenska här. Men svenskan är inte vacker och jag önskar att jag hade hållt hårt på svenskan när jag flyttade hit. Men jag både skriver och pratar rostig svenska.
Och inte med min vanliga dialekt utan nån slags egenhändigt ihopsnickrad rikssvenska.
Att dessutom norskan inte är perfekt gör ju inte saken bättre.
Språkförvirrad!
Jag är född i Stockholm, uppvuxen i Luleå och Lund och bor i Eskilstuna. Min dialekt är som en till hälften tinad pyttipanna.
Fast jag ser ut som Fredrik Lindström.
Känner igen det där. Har en kund där de tre jag jobbar med har olika dialekter. En snackar utpräglat dalmål, den andre är från Boden och den tredje från Stockholm. Jag låter antagligen väldigt märklig när jag är på möten hos dem.
*garvar*
Var inte orolig. Eskilstunadialekten försvinner väldigt lätt. Tappade det värsta bräket på nåt år i Götet och nu när jag bor i huvudstaden är det sällan någon som märker något :)
Vittangi? Åh du skulle aldrig klara det.
Du kom då!
Du är bara avis på oss från knivstan med gedigen dialekt som ger ett intryck på folk!
så det så!
Den där riktiga Traktors hemsida. :-)
Jag är en dialektkameleont. Växlar obarmhärtigt mellan sörmländska och hälsingemål på en fikarast. Har hört mig sjäv prata lundensiska, sundsvallsdialekt och värmländska. Götebårshckan kryper väldigt lätt på om nån bara har en antydan till liknande. Kan blir riktigt pinsamt när nån frågar var man kommer ifrån. Det är inte så lätt att säga Farsta då. (visserligen har jag bott 10 år i Nyköping och 10 i Gävle men av det finns inga spår till vardags.) På jobbet talar jag engelska och folk påstår att jag kan börja en mening med brittisk accent, vandra över resten med australiensisk, sydafrikansk och avsluta med amerikansk...
När jag var i Stockholm för ett tag sedan skulle killen jag pratade med (infödd stockholmare) försöka härma mig. Jag pratar väldigt utpräglad malmöitiska, bör kanske tilläggas.
- Du grabben, lägg ner det där projektet, du kommer aldrig kunna prata redig skånska.
Lite provocerad blev han och frågade halvkaxigt om jag kunde prata stockholmsdialekt. Han slutade prata med mig, för stockholmsdialekt kan jag härma väldans bra! Inte för att något i världen skulle få mig till att INTE prata skånska. Min dialekt är en del av mig. Men kul var det!
nej, fulaste dialekten finns i Vetlanda. Värmländska är mysigt, nästan i klass med gotländska. Som holländsk språkpratare numera tycker jag att flamländska låter riktigt lustigt. Som en barnsligare variant av riktig holländska.
Jag uppträder ofta föraktfullt mot dem som tappat sin göteborgska. Speciellt om de har ersatt den med sthlm:ska. Keep it real Fishy. Götebosska is the shit.
boende i tyskland, ska prata nått som liknar dalmål. "Och du är från stockholm?" fick mig att inse att min dialekt inte följde med utomlands.. försöker man vara genomsnittsvensken eller vad?
Jämfört med stockholmska pratar vi mycket finare i Vittangi. inte finare som i snobbigt, men finare som i "det låter bätter för mina öron". låter mycket mindre drygt också. go vittangi dialekten!
Skicka en kommentar
<< Home