Vernissage
Ah, hemma efter en kväll av rövslickeri. Det är det inte varje dag man kan skriva. Men just ikväll har jag varit på slututställning för reklameleverna på Melbournes tjusigaste universitet.
På tre år hade de inte lyckats prestera nånting. Inte ett skit. Det var kasst rakt igenom.
Men spriten var gratis.
Och fjäskandet.
Jävlar i havet.
Så fort de såg min AD, A, gick halva salongen upp i brygga. Han har gjort de senaste årens mest uppmärksammade kampanjer i Australien och alla ville smeka honom medhårs. Och hans partner in crime förstås. Det blev väldigt pinsamt till slut. Till en början hölls det på en jobbmässig nivå men efter en stund blev det rena raggförsök. För att få in en fot. Eller ett finger. Eller vad som helst.
Missförstå mig rätt. Jag vet hur svårt det är att slå sig in i den här märkliga branschen. Men nån jävla heder kan man väl försöka behålla i alla fall.
Står i baren till slut.
En kille i truckerkeps tittar på mig.
- Anna, den där killen jobbar på [dittan-duttan reklambyrå], vad fan ska jag säga till honom, säger han på svenska till sin väninna. Utan att veta att jag är svensk.
- Prova med hej, svarar jag och höjer mitt glas.
Jag lämnar två fågelholkar bakom mig och går hem.
Jag kan inte annat än le.
Det var nog sista gången de trodde svenska var ett hemligt språk i alla fall.
På tre år hade de inte lyckats prestera nånting. Inte ett skit. Det var kasst rakt igenom.
Men spriten var gratis.
Och fjäskandet.
Jävlar i havet.
Så fort de såg min AD, A, gick halva salongen upp i brygga. Han har gjort de senaste årens mest uppmärksammade kampanjer i Australien och alla ville smeka honom medhårs. Och hans partner in crime förstås. Det blev väldigt pinsamt till slut. Till en början hölls det på en jobbmässig nivå men efter en stund blev det rena raggförsök. För att få in en fot. Eller ett finger. Eller vad som helst.
Missförstå mig rätt. Jag vet hur svårt det är att slå sig in i den här märkliga branschen. Men nån jävla heder kan man väl försöka behålla i alla fall.
Står i baren till slut.
En kille i truckerkeps tittar på mig.
- Anna, den där killen jobbar på [dittan-duttan reklambyrå], vad fan ska jag säga till honom, säger han på svenska till sin väninna. Utan att veta att jag är svensk.
- Prova med hej, svarar jag och höjer mitt glas.
Jag lämnar två fågelholkar bakom mig och går hem.
Jag kan inte annat än le.
Det var nog sista gången de trodde svenska var ett hemligt språk i alla fall.
skrev Silverfisken klockan 21:57
15 Comments:
När ska folk/jag lära sig att ALLTID räkna med att det finns svenskar även utanför Sverige.
Jag har själv begått felet en gång... nu i höstas, när jag snabbt som ögat skulle fram på Hollywood boulevard under en sån där "hand- och fotavtryckscermoni" med Mr Depp. Jag svor ve och förbannelse över alla "gamar". Plötsligt hör jag snett bakifrån. "Ha en bra dag du också".
Ridå.
Ha, ha, klockrent! Jag skulle så gärna vilja se deras reaktion. Du hade inte med dig en liten kamera?
Jag tycker faktiskt att de borde lärt sig (efter tre år) att det finns svenskar överallt i Australien... Jag pluggade på QUT i Brisbane, och bara där fanns det 600 svenskar och norrmän. Kan tänka mig att andelen är ännu högre i Sydney och Melbourne.
Åh sånt är så roligt! På riktigt!
Är jag en sjuk människa som garvar åt andras förnedring?! Svara inte...
Ah kom igen nu.. ge honom lite cred. han slickade inte rumpa, han ville saga nagot intressant, vettigt du vet?
Imponera lite kanske. Hur gjorde du sjalv firren?
HAHAHA!!! Kan du inte testa hur långt de kan gå i fjäskandet då? Typ att du ber dem om wierd saker på sådana tillställningar "Kan du knyta min sko?" o s v.
rätt åt svenskarna. det är ju svenskar ÖVERALLT, det är klart man stöter på svenskar down under med. Roligt var det i alla fall
Har praktiserat detta på seriösa medelålders svenska superturister i Roms ruiner en gång. Uttrycket fågelholk kommer aldrig stämma bättre. Superskönt!!
Du låter lite bitter. Eller snarare precis som alla etablerade reklamare gör när de ser skolarbeten. Framför allt från utländska skolor som brukar ha ett helt annat upplägg på sina utbildningar än vad vi har i Sverige.
För att se om en person är talangfull måste man prata med dem. Höra hur de resonerar. Att stå och glassa och tycka att man är guds gåva till världen brukar inte locka fram det bästa hos andra. Även om det självklart är kul det också. På sitt sätt.
/Snön
efter att ha bott i södra frankrike ett par månader och varit helt isolerad från allt vad svenska och engelska heter så hamnade en dag bakom ett par kvinnor som högt och glatt (och på svenska) diskuterade hur jobbigt det var att ha mens och hur mycket choklad de åt under den veckan... det tog ett tag innan min hjärna registrerade att jag förstod vad de sa, men sen var det svårt att inte skratta.
vi svenskar är blåögda, det är bara att acceptera.
My favorite is Americans who think that English is a secret language. But I've run into the problem of Swedish guys thinking Swedish is a secret language in Sweden. Assumptions are what always get you into trouble.
Hehe, joo, visst är det lika roligt varje gång det händer. Jag har gjort det till en sport att tjuvlyssna på svenskar i tunnelbanan här i Paris, för att kunna klämma in en oskyldig kommentar då och då.
Brilliant. Absolutely marvellous.
Snön: Vad fint att du tror att jag "glassar". Jag var där för att scouta elever. Kolla om de är nåt att ha. Eftersom jag ansvarar för det på min byrå. Det ligger i mitt intresse att hitta duktiga unga reklamare.
Dessutom har jag sysslat med det här ett bra jävla tag nu, undervisat på Berghs och skolor här nere. Oftast vet man med en gång om nån är nåt att ha. Och ja, då genom att prata med dem.
Problemet är ofta att de (ni?) elever tror att NI är guds gåva till reklambranschen. Dryghet från folk som inte ens kan knyta skorna funkar sällan på mig.
men det var väl bra att du kom hem från vernissage UTAN skumma ankor och rövar och sånt du brukar släpa hem från vernissage ;-)
hysteriskt! haha.. jag hör automatiskt någon bonning dialekt när jag läser vad han sa.. Vilket gjorde det ännu roligare! :P
Underbart! Jag brukar längta efter att såna där situationer ska uppstå. Men det händer inte så ofta. Och gör dom det så kommer jag på den smarta kommentaren när jag är på väg därifrån.
All cred! :)
Skicka en kommentar
<< Home