Jag vet, jag vet, jag vet...
Jag vet att jag inte ska bry mig om de sura kommentarerna. Jag vet.Men jag måste.Men istället för att muttra om enskilda kommentarer så får det bli nåt sorts allmänt försvarstal.Det skrivs bland kommentarerna att nån "vet" att det jag gör är att bygga upp en "myt" om mig själv genom smart uttänkta inlägg. Anledningen till att jag reagerar och blir ledsen är att de sura syrliga kommentarerna alltid kommer när jag känner mig lite låg eller helt enkelt inte skriver de där ha-ha-roligt-inläggen.
Men uttänkt är det inte.
Ingenting.
Fråga de som känner mig. Det finns inget uttänkt i det jag gör alls. Tvärtom är jag alldeles för spontan. Men ändå sitter det folk och surar när jag skriver om att jag hade oerhört svårt att närma mig flickor när jag var yngre. Eller när jag - av en slump - upptäcker att jag har nästan identiska bilder av två flickvänner i slutfasen av våra förhållanden. Eller när andra roar sig med att skriva "ho ho, nu blir det många kommentarer bland tonårsbrudarna. hö hö". Jag fattar inte riktigt vad ni vill att jag ska göra. Det här är en blogg om mig, mitt liv, mina minnen och mina erfarenheter. Det finns inget uttänkt över nånting. Jag skriver inte ett enda inlägg med baktanken att "det här gillar nog de som läser". Och självupptagen? Ja, den här bloggen är det. Den handlar om mig. Men in real life är jag ofta mer observant på vad andra vill. Jag försöker ofta vara folk till lags. Ibland för mycket.
Ni får tro vad ni vill.
Jag kommer inte att muttra mer över sura kommentarer.
Ni får hålla på bäst ni vill.
Här följer "tankegångarna" bakom några av de senaste inläggen:
1. Tidsmaskin - Jag skickade en låt till en flicka. Låten är en av mina favoritlåtar, men också förknippad med en period när jag var väldigt deppig och vilsen. Jag skrev inlägget medan jag pratade med henne på msn.
2. Jorå - Jag träffade Rickard. Jag skrev om det.
3. Flickorna - Jag läste ett vackert inlägg på Effs blogg. Tänkte att jag ville meddela hur det såg ut för mig. Uttänkt. Yeah, right.
4. Fishy - Jag gick på konsert. José sa Fishy. Det tyckte jag var kul. Jag skrev.
5. Enradsinläggen - Jag hade en tuff dag på jobbet. Orkade inte skriva mer just då.
6. Tio minuter/tio dagar senare gjorde vi slut. - Jag fick ett sms från Julia i Berlin. Hon ville att jag skulle skicka bilder från vår tid tillsammans. Jag upptäckte att en av bilderna var väldigt lik en bild på Johanna. Dessutom råkade bilden på Johanna vara tagen tio dagar innan vi officiellt bröt. Bilden på Julia är tagen strax innan vi gjorde slut. Kanske åtta minuter innan, kanske tolv. Men mina rubriker var klatschigare.
7. Tysta leken börjar nu - Jag var uppe tidigt eftersom jag skulle till Brisbane över helgen för lite sol och bad. Tänkte skriva "Tillbaks på måndag", men "tysta leken börjar nu" var ett roligare - och lite retsammare - sätt att göra det på.
Så, nu är jag klar.
Åter till de ordinarie programmen.
Men uttänkt är det inte.
Ingenting.
Fråga de som känner mig. Det finns inget uttänkt i det jag gör alls. Tvärtom är jag alldeles för spontan. Men ändå sitter det folk och surar när jag skriver om att jag hade oerhört svårt att närma mig flickor när jag var yngre. Eller när jag - av en slump - upptäcker att jag har nästan identiska bilder av två flickvänner i slutfasen av våra förhållanden. Eller när andra roar sig med att skriva "ho ho, nu blir det många kommentarer bland tonårsbrudarna. hö hö". Jag fattar inte riktigt vad ni vill att jag ska göra. Det här är en blogg om mig, mitt liv, mina minnen och mina erfarenheter. Det finns inget uttänkt över nånting. Jag skriver inte ett enda inlägg med baktanken att "det här gillar nog de som läser". Och självupptagen? Ja, den här bloggen är det. Den handlar om mig. Men in real life är jag ofta mer observant på vad andra vill. Jag försöker ofta vara folk till lags. Ibland för mycket.
Ni får tro vad ni vill.
Jag kommer inte att muttra mer över sura kommentarer.
Ni får hålla på bäst ni vill.
Här följer "tankegångarna" bakom några av de senaste inläggen:
1. Tidsmaskin - Jag skickade en låt till en flicka. Låten är en av mina favoritlåtar, men också förknippad med en period när jag var väldigt deppig och vilsen. Jag skrev inlägget medan jag pratade med henne på msn.
2. Jorå - Jag träffade Rickard. Jag skrev om det.
3. Flickorna - Jag läste ett vackert inlägg på Effs blogg. Tänkte att jag ville meddela hur det såg ut för mig. Uttänkt. Yeah, right.
4. Fishy - Jag gick på konsert. José sa Fishy. Det tyckte jag var kul. Jag skrev.
5. Enradsinläggen - Jag hade en tuff dag på jobbet. Orkade inte skriva mer just då.
6. Tio minuter/tio dagar senare gjorde vi slut. - Jag fick ett sms från Julia i Berlin. Hon ville att jag skulle skicka bilder från vår tid tillsammans. Jag upptäckte att en av bilderna var väldigt lik en bild på Johanna. Dessutom råkade bilden på Johanna vara tagen tio dagar innan vi officiellt bröt. Bilden på Julia är tagen strax innan vi gjorde slut. Kanske åtta minuter innan, kanske tolv. Men mina rubriker var klatschigare.
7. Tysta leken börjar nu - Jag var uppe tidigt eftersom jag skulle till Brisbane över helgen för lite sol och bad. Tänkte skriva "Tillbaks på måndag", men "tysta leken börjar nu" var ett roligare - och lite retsammare - sätt att göra det på.
Så, nu är jag klar.
Åter till de ordinarie programmen.
skrev Silverfisken klockan 20:02
30 Comments:
ALLA gör som dom vill och du ska inte behöva be om ursäkt för din egen blogg firren. Du inspirerar och det kanske inte alla kan hantera, fast det är otroligt småaktigt att kritisera anonymt och speciellt när det är, för dig, helt okända människor som får ta del av ditt liv och dina känslor.
Stay cool!
/Lou
Instämmer: skit i dem, de måste ju inte läsa din blogg och om de plågas av att göra det är det ju deras smärta/nål i ögat. Inte din. Du måste inte förklara ett skit om någonting. Radera messen om du vill, kommentarerna är ju din blogg den med. Jag gör det *haha* Negativt skit har jag nog av ändå. Sen om nån är anonym dissar jag dem dessutom, det funkar att sitta och läsa om mitt liv men inte kommentera med eget namn? Glöm, jag tar bort dem eller ignorerar dem.
Föresten, är det du som tar(fotar)bilderna du lägger in här?
Somliga kanske känner sig lite brända av hela 'Mats Hård affären'. Tror bara att det rör sig om rädsla för att Du en vacker dag slutar blogga, och vips, 3 månader senare intervjuas Du på aftonbladet.se om Din nya bok. Och intervjun kommer att förtälja att Du stiligt diktat ihop en karaktär som alla gillar och kommer att vilja läsa mer om. I Din bok... Uppdiktad eller ej, vi är bara rädda att förlora Dig!
Du verkar vara en genomärlig och bra kille. Det har jag tyckt hela tiden. Och rolig :)
Du skall heller inte be om ursäkt för vad du skriver om i Din egen blogg. Man väljer ju själv att läsa eller inte.
Ha en förtrollande dag :)
Nej, du vet.. De stora hårda pågarna blir bara livrädda för alla fina flickor som faller fura för din elegans och stora hjärta. Det tror jag.
Jag instämmer med föregående talare, på fler punkter.
Jag hejar på dig! =)
Man får vara självupptagen i sin egen blogg! Det är väl alla mer eller mindre? En blogg blir ju som en dagbok. Det är väl det som är syftet? Bry dig inte om att du blir ifrågasatt! Det blir jag varje dag, både i mail och kommentarer, men jag har slutat att bry mig eller ta illa upp!
Kör hårt!
Gott så!
Jag fattar inte folk som klagar, de är säkert bara avundsjuka brukar vara det vanligaste svaret. Jag gillar din blogg o de du skriver en massa. Nej, alla tjejer är inte tonårsbrudar här, jag är 27.
Du får nog räkna med kritik. Om en procent klagar.... glöm inte de andra nittionio.
Vem du är eller vilket syfte du har, är för mig ganska egalt. Läser dig ändå!
Instämmer med jack hardy! Dessutom är det väl så det är här i livet: sticker man ut hakan aldrig så lite finns det alltid nån som vill trycka till lite grand.
Det får du hacka i dig. Men du skriver för jävla bra o intressant. Det får du oxå hacka i dig.
PS. Skriv gärna en bok ändå, men inte om silverfisken dårå!
Ja, jag antar att jag får vänja mig vid att alla inte gillar det jag skriver. Men det här är helt nytt för mig. Jag har aldrig skrivit en rad förut. Än mindre blivit kritiserad när jag berättar om mitt liv.
"Du snackar skit!"
Öh, nä, det här är jag, jag är sån här.
"Skitsnack, du är en självupptagen jävel som gör det här för att få knulla"
Öh, nä.
"Jo!"
...
Jag vet helt enkelt inte vad jag ska säga. Jag gör inte det här för att nånting alls. Inga baktankar. Jag berättar bara.
Take it or leave it.
Och jag är jävligt glad att folk läser det jag skriver. Konstruktiv kritik kan jag ta. De flesta kommentarerna är ju ändå positiva. Men anonyma lögner och syrligheter slipper jag gärna.
Ok?
Skriv vad du vill, hur personligt du vill. Ju mer personlig, dess mer allmängiltig. Vi är rätt lika allihop.
Trodde de två flickorna var samma tjej.
Det har hänt att man undrar över vissa återgivna händelser i din blogg. Men å andra sidan, med ett skarpt öga, känsla för fyndigheter, en snabb kamera och känsla för hur man beskriver en händelse både rappt och känsligt, kombinerat med talang och lust för att skriva, så blir det nog en hel del man skulle kunna berätta om.
Du har ju gett prov på dessa egenskaper big time. Så det finns inget att tveka om, fisken. Kör på bara. Som vanligt.
Det är baksidan av bloggskrivande. Går väl att jämföra med det mesta. Alla med beundrare får ofta några idioter på köpet, och ofta handlar det om avundsjuka. Det är oundvikligt. Skit i dem.
*hejar på fishy* mera fisk till folket!
klart kul att fa konstruktiv kritik, men helt onodigt skitsnack kanns saklart inte kul. Sjalv far jag inget alls!! ahahaahaha. men det gor inte sa mkt. och jag slipper iaf elaka kommentarer.
Det ar din blogg om ditt liv, sa du far skriva precis hur du vill. och jag tycker du ska fortsatta som vanligt,det ar grymt.
kram o hej.
Kit
jag gillar dig! fortsätt skriv, snälla? skit i surgubbarna. ingen är tvingad att läsa, och det är bara du som bestämmer.
Ihearyoudrowning
butimtied
http://www.lettingup.com/songs/ihearyoudrowningbutimtied.mp3
Tycker om att läsa det du skriver. Du berör. Och det du skriver berör även de med syrliga kommentarer. Samhället är ju så. Alla ska tycka till om allting. Förmodligen vill de bara att de som läser din blogg ska gå in och läsa deras blogg eller nåt. Ah skaka av dig det de tycker och ta åt dig det som är bra istället. Ha det gott.
Ser att jag är halvkommenterad i blogginlägget (eller?), gällande Josés "Fishy". Menar inget illa. Postar bara medvetet långsökta halvtreteorier om kosmiska sammansvärjningar som förklaring till ett - i både ditt och mitt tycke - kul sammanträffande. Jag tror inte att du bloggar för att få ligga, skapar myter eller bygger kult. Du verkar tvärtom vara en ärlig, öppen kille med ett kul sinne för humor och talang för att skriva.
jag fattade att tjejerna var tva olika. bara sa du vet att alla inte missuppfattade. :)
... och det är just för att du är du som vi älskar att läsa dig. Det deppiga med det glada.
Erhm. Jag är sjutton. Frossar i Silverfiskens ord och bilder. Jag är inte välkommen va?
Keep up da good work säger jag bara.
Jag blir ivarjefall glad av och läsa din blogg. Blev orolig när tysta leken började att det skulle ta slut. Jag är 40 och hoppas jag är välkommen.
Kram Pia
det är underbart att kunna retas med sina läsare ;)
när jag är nere skriver jag inte ens blogg - heder åt dig!
*cyber-kram*
Det är så djävla typiskt svenskt att man måste vara rak, öppen, naturlig, ärlig, äkta, helst med raggsockorna på och rent mjöl i påsen. Så naturnära och utan fantasi som möjligt, helst. Allt ska vara självbiografiskt till 100% och gärna gått igenom kemtvätten så det är garanterat fläckfritt från eventuella s.k. baktankar.
Men vem fasiken har ork att bry sig vad någon har för tanke eller inte bakom sitt bloggskrivande? Det ska ju vara kul och lite terapeutiskt, kanske, för den som skriver åtminstone.
Bloggar är ju personliga och man får väl vara hur krokig, sluten, onaturlig, oärlig och fejkad som helst om det är det man känner för. Man har ju inte precis skrivit kontrakt med eventuella läsare.
Jag ville säga att jag tycker du både berör och roar omväxlande...och jag är ingen tonåring heller precis, nyss fyllda 38..men det är ju ingen ålder på känslor,humor,knasigheter, misstag i livet som man kan lära sig av...så fortsätt du med det du gör bäst...SKRIV och TA BILDER...Det är ditt liv och du gör skillnad..så det så!!!
Att bloggare var så åldersfixerade hade jag ingen aning om. Man lär sig något nytt varje dag.
Skicka en kommentar
<< Home