Eller så här
Det handlar nog inte om att inte duga. Inser jag när jag tänker ett varv till. Jag duger. Nog. Det handlar lika mycket om att aldrig vara nöjd. Aldrig. Annat än för ett ögonblick då och då. Och att materiell och arbetsmässig framgång knappast hjälper alls. Att alltid vilja mer hela tiden är jävligt segt.
skrev Silverfisken klockan 21:46
28 Comments:
visst är det segt men begäret att ha och få mer hjälper oss att nå nya framgångar.
Eller nåt.
Visst är det konstigt det där med att aldrig vara nöjd, trodde i min enfald att det bara var jag som kände så (som jag iof tror om det mesta som gäller mig själv :) Jag vill alltid ha något annat än det jag har eller vara någon annanstans, trodde det skulle förändras i takt med att jag blev äldre men hittills har jag inte sett någon skillnad. Antar att det hänger ihop med det där att vara en rastlös person. Jag väntar eller hoppas hela tiden på något annat, kanske bättre, men mest bara något annat. För det mesta vet jag inte ens vad det är, bara att det är något annat jag vill ha... Och, det är jävligt jobbigt! Hur som helst var det på något sätt skönt att läsa att det finns andra med samma problem (om du förstår vad jag menar).
Jag är precis lika dan.. Tyvärr så håller detta just nu på att förståra mitt förhållande med min underbara pojkvän.. Suck.. Vad ska man göra med dessa problem? Någon som vet?
Varför garderar du dig med ett "nog". Är det för oss eller för dig själv?
Och om du aldrig är nöjd - hur går det ihop med att leva i nuet? Handlar inte att leva i nuet till stor del om att vara just nöjd?
Fan, det är mkt jag inte förstår just nu.
Lilla jag tror: om du hade haft anlag för att lätt bli nöjd så hade du inte haft dina materiella och arbetsmässiga framgångar, för då hade du varit nöjd med att prestera lite och påvert, och vem hade då anställt dig på ett tjusigt jobb på en reklambyrå i Australien?
Jag tror inte att man kan ha framgång utan att visst mått av missnöje. Varför skulle man annars sträva efter att bli bättre? Om man redan är så himla bra som man är.
Sen kan man ju diskutera: vilket är bäst, att vara nöjd med liten prestation och den egna lilla ankdammen ELLER att prestera oerhört mycket bättre men inte känna sig nöjd?
Jag är inte helt säker på vem som vinner tävlingen…
Hade du varit nöjd hade du inte suttit om 15 år och kollat på boken du skrivit och skrattat för dig själv.
"Ofattbart att jag skrev en bok, fantastiskt att folk köpte den och galet att de fortfarande gör det."
Typ...
Att få fler och fler läsare dagligen, som inte bara skriver elaka saker, borde få dig att tycka att det duger. Men det är ju bara vad jag skulle tycka :P
Ett tips somfunkar för mig iaf - sluta tänka på det! Vi som människor har en tendens att bli ganska så maniska vad gäller ganska mycket, och ju mer vi tänker på en viss grej, desto mer förstärks den psykiska spärren!
Många säger att det är lättare sagt än gjort att tänka på något annat, det stämmer mycket väl, men det är samtidigt oerhört viktigt att inte glömma en detalj: DET ÄR JU INTE OMÖJLIGT!!!
Se till att älta över något annat så kommer du sluta bekymra dig över ditt ursprungliga bekymmer. Det som en hund som jagar sin svans - man kommer aldrig bli nöjd, men varje cirkel hunden snurrar så är det som en ny börja! Denna analogi kan tillämpas på de individer som aldrig blir nöjda (likt mig själv!) och är man medveten om denna detalj, så kan man bara acceptera det och se till att hitta nya utmaningar/ältfaktorer som gör att man kan släppa taget om en tanke, och haka sig fast på en annan.
T.ex. Om Silverfisken nu skulle skriva sin bok...ja, då är det en ny hake som uppstår - så skriv boken, gnäll medan du gör det, för det lär du göra oavsett vad det nu är. (inget illa menat!)
Keep the pencil warm!
/m.a.
Det där är så svårt, för å ena sidan så är det bra att inte bli nöjd för då sporrar man sig själv till att nå nya mål och lära sig nya saker. Å andra sidan finns risken att man inte uppskattar det man redan har och glömmer bort att livet är faktiskt bra som det är.
/ Bara en tanke-L
Äh - nu börjar du bli bra tjatig.
..det är ju det livet går ut på..att hela tiden sträva frammåt..men håller med..segt är det allt mellan varven att hela tiden vilja sååååå mycket;)!
Hur fungerar det här i relation till kärleken, undrar jag då. Får man fråga det?
Det verkar ju vara ett genomgående tema i din person, menar jag. Det här att inte riktigt vara nöjd. Att vilja mer.
Att duga eller vara nöjd...
kanske fokusbyte: att finnas till för någon/några andra än sig själv...
...bara en tanke...
Jag vet.
Och korova, det har ingenting med varandra att göra. Jag vet.
Jag skäms varje gång jag ser eff springa med tungan bakom fiskens röv.
Det har nog rätt. I ett ögonblick trodde jag att jag var nöjd, borde ha varit nöjd, men inte. Det finns tvivel kvar, men en sak vet jag säkert. I feel like more…
"Jag skäms varje gång jag ser eff springa med tungan bakom fiskens röv."
Ah, illa dold avundsjuka är alltid så omedelbart avslöjande. Vill du ha en kram?
För övrigt är jag gentleman, och gentlemän springer inte. De delegerar springandet till någon annan. I mitt fall är det en yngling vid namn Richard. Han talar bred cockney och stammar lätt, men jag dömer ingen. Kan tillägga att hans vänsterfot slår de mest lysande högerhörnor jag sett på år och dar. Han spelar i ett Isthmian Division Two-lag och är en stark vänsterytter med ett friskt löpsteg. Tyvärr lite svag i luften och med ett hett temperament. Hans sneda näsa är ett tydligt kännetecken och härrör sig till en cykelolycka vid elva års ålder. Hans mor tror att det var då det heta temperamentet föddes, men hon är å andra sidan ett rivjärn av sällan skådat slag, så det är nog därifrån det kommer. Hennes njurpaj är dock lysande.
Mycket vill ha mer.
hej du fina.
jag tycker inte att man ska vara nöjd. det är sen stor skillnad mellan att inte vara nöjd och att vara miss nöjd. det vill man inte vara... att inte vara nöjd är en strävan efter något det är det vi behöver för att tycka att livet är meningsfull. nåt att se fram emot. jag tror att du kan vara nöjd med att inte vara nöjd. eller nåt.
Isn't it a Swedish thing - never quite satisfied, always wanting to be "top of the class". I notice it and hear it all the time here. As with all cultural traits it is a result of the climate!
As a Brit, I don't really worry about it - sure, a certain competitive streak exists, but not in private. In those deepest corners of my psyche I'm good enough, not best, not even particularly good, but still good enough, and that's usually sufficient for me.
Problemet är inte att man inte tror att man duger. Problemet är att det inte duger att bara duga. Och det är det som är jävligt segt. Men det är inte ett problem som kräver en lösning och jag vet inte om det egentligen är ett problem överhuvudtaget. And it’s not a Swedish thing, it’s a personality thing.
Jag håller med att det kanske inte är ett problem överhuvudtaget. Det leder till att man blir bara bättre och bättre!
Jag tror att man alltid strävar efter de där ögonblicken då man är nöjd. Känner igen mig väldigt väl, men jag jobbar på att vara nöjd över små saker. "Delmål". Okej, jag kanske inte har allt jag vill ha. Men jag har i alla fall fått mer än tidigare, och jag vill vara nöjd över det. Få ett av de där magiska, lyckliga ögoblicken. Men det är svårt.
Det här blev ganska pessimistisk, förlåt...
Tänkte på ditt inlägg som du skrev häromdan, det där om att du kommer nästan bara ihåg de kritiserande kommentarerna. Det ledde mig till Pretty Woman när Roberts o Gere ligger i sängen o har sitt första deeptalk. Att hon hela tiden fick höra dåliga saker om sig själv och att man till slut börjar tro på dem. Gere invänder med att han tycker att hon är en fantastisk kvinna, men då suckar Roberts och säger att det är mycket lättare att tro på de dåliga sakerna. Hemskt men sant. Det är alldeles för lätt att kunna bryta ner en människa, och alldeles för svårt att bygga upp henne igen.
det e inte bara eff som slickar fiskröv här. men det e en del av tjusningen med att läsa här.
Och andra slickar sin egen röv, vilket inte alls är del av tjusningen med att läsa här :-).
Alltså...
Jag tycker att du ska skriva en bok/lite längre text/liknande. Prestationsångenst eller inte.
Jag menar, jag skulle köpa den i allafall.
Jag är också nyfiken på det som Eff frågade, hur detta påverkar kärleken?
Skicka en kommentar
<< Home