Be still my heart
Att skiljas är att dö en smula. Efter alla jag lämnat inser jag ju det. Man lämnar en del av sitt hjärta i händerna på den man älskat och går vidare. Och hoppas att de bitar av hjärtat man har kvar kommer läkas och börja pumpa igen. För varje gång blir det svårare. Varje ärr och sårvävnad gör hjärtat hårdare. Den nya hud som bildats över gamla sår är mjukare, ömtåligare, men samtidigt är ärren som håller hjärtat samman hårdare och kallare. För varje gång man svikit hjärtat är det som att det tröttnar lite på dess bärare. Det pumpar lite svagare. För att det förväntar sig att det inte ska funka.
Visst älskar jag igen.
Och brinner som vanligt.
Jag hoppas bara att hjärtat pallar en runda till.
Breathe - Alexi Murdoch
Visst älskar jag igen.
Och brinner som vanligt.
Jag hoppas bara att hjärtat pallar en runda till.
Breathe - Alexi Murdoch
skrev Silverfisken klockan 11:29
9 Comments:
Nej, jag har inte lämnat nån just nu, det var mer en allmän reflektion.
nähe! make my day bara, gör det! där hann man ju hoppas en liiiiiten stund :)
hjärtat är tåligare än man tror men i stridens hetta känns det skörare än spindelväv....
men huuur? hur tvinga pumpen fortsätta? alla verkar klara separation med ett Jaja. och jag vill dö. mitt hjärta nog för ömtåligt, jag nog en vekling. fan.
(alltså, det brände till lite när läste det här)
När bestämmer man sig för att det är nog? Vad gör man om ärrvävnaden tar överhanden och det nästan inte finns något kvar av det vanliga hjärtat? Tänk om man inte vågar satsa för man vet att nästa gång kanske hjärtat brister för evigt?
Mitt förhållande tog slut för 4 dagar sen. Jag har fortfarande inte riktigt fattat det och när jag skriver det här är det första gången jag säger det "på riktigt". Jag hoppas fortfarande att det finns en chans, han åker bort i två veckor och jag hoppas att han under den tiden förstår vad han förlorar. Hur sopar man upp sitt eget glaskross?
Aj. Det är så det känns.
Förjävligt.
Frågan är om det inte alltid finns en defibrillator nånstans där ute. Problemet är bara att hitta denne person och våga blotta bröstet, så att säga.
Bra låt. Mycket trevligt framträdande på KCRW, måste jag säga.
Hur kan du lyckas skriva detta inlägg precis den dagen som jag dog lite?
Som alltid lyckas du! Hur är det möjligt? Tajmingen är helt perfekt...
Är du möjligen lite synsk och av en händelse var det just min frekvens du råkade snappa upp?!? Just nu känns det just så...
Skicka en kommentar
<< Home