Pojken som undrar
Ok, jag är lite full. Och arg. Men jag orkar inte skriva om fotbollen. Jag har trott så mycket, velat så mycket, men på nåt sätt så visste jag att det skulle bli så här. Jag tror att det löser sig till slut, men om man inte gör några mål på VMs näst sämsta lag ska man fanimej skämmas. Så vi släpper fotbollen.
Ni tycker att ni känner mig. Jag vill skratta och kontra. Säga att ni inte fattat nåt. Men det går inte. NI känner mig. För det här är jag. Bloggen är jag." Ett liv i exil" är jag. Så illa är det. Om ni bemödat er med att läsa hela den här patetiska bloggen så har ni lärt er mer om mig än någon av mina många flickvänner. Sluten är nog det epiteet jag förtjänat. Med rätta. Jag är pojken som tänker för mycket. Analyspojken. Killen som aldrig trott på sig själv utseendemässigt. Men som allid haft flickvänner. Som behövt flickvänner. För att bli bekräftad. För att just det alltid betytt allt. Självföraktet behöver en motpol. Och det har varit ni. Flickorna. Självhatet. Det allt igenom förjävliga, Som ni har försökt ta ur mig. "Du är vacker". "Du är min dröm". Du är mitt livs kärlek".
Och ändå sitter jag här och undrar.
Om det räcker.
Om jag duger.
Om min kärlek för henne är nog.
Ni tycker att ni känner mig. Jag vill skratta och kontra. Säga att ni inte fattat nåt. Men det går inte. NI känner mig. För det här är jag. Bloggen är jag." Ett liv i exil" är jag. Så illa är det. Om ni bemödat er med att läsa hela den här patetiska bloggen så har ni lärt er mer om mig än någon av mina många flickvänner. Sluten är nog det epiteet jag förtjänat. Med rätta. Jag är pojken som tänker för mycket. Analyspojken. Killen som aldrig trott på sig själv utseendemässigt. Men som allid haft flickvänner. Som behövt flickvänner. För att bli bekräftad. För att just det alltid betytt allt. Självföraktet behöver en motpol. Och det har varit ni. Flickorna. Självhatet. Det allt igenom förjävliga, Som ni har försökt ta ur mig. "Du är vacker". "Du är min dröm". Du är mitt livs kärlek".
Och ändå sitter jag här och undrar.
Om det räcker.
Om jag duger.
Om min kärlek för henne är nog.
skrev Silverfisken klockan 04:14
19 Comments:
Om vi e de som känner dig, så kan jag säga att du e en underbar person som ger otroligt mkt av dig själv. Du kanske kräver lite tid till att lära känna, men därinne finns mer än vad du visar utåt. Jag hoppas du lär dig se dig själv som vi ser dig, en underbar människa som har mkt att ge.
Tusen kramar.
Odd
Räcka... duga...
Vem mäter du dig emot?
Det måste du nog fundera ut, får då vet du.
..för då vet du.. hm borde nog ha glasögon
Matchen sög pung. Xcuse my french. 99%bollinnehav men inga mål. Men men. För övrigt så tycker jag att du verkar vara en reko snubbe, alla har sina ups and downs, cliche men sant. Några har djupare mellan topp och dal än andra. yadi yadi fn jag är också full-- ignore me.
Sådana där känslor måste man lära sig identifiera, vad står de för?
Sedan när man intellektuellt vet det är det lättare att hantera dem när de väl kommer krypandes.
Nästa steg är att känslomässigt känna att man duger, inte bara rationellt, men det tar tid. Men man har kommit en bra bit på väg om man åtminstone vet att nu känner jag så här och det har egentligen inte med verkligheten att göra utan mina inre demoner som spelar mig ett spratt.
Är man sig själv, så duger man. Alltid. Sen kanske ni inte är rätt för varann, för då spelar det ingen roll vem man är ensam utan vilka ni är tillsammans.
Lite prestationsångest är nyttigt, men ett par drinkar får ju allt att anta fel proportioner.
vad säger du? jag blir ju fan kär när jag läser din blogg! herregud om inte du duger, då kommer jag aldrig att hitta någon. Att läsa dina texter är ju guld värt, och även fast du är full nu, så får jag ont i hjärtat om du känner så, allt jag vill är att ligga med dig!du är bäst!
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
Låter som om det antingen är slut eller i alla fall lite tufft med flickvännen eller har jag fel?
Får väll hoppas på det sistnämnda eller i alla fall inte det första. Har precis varit med om det själv och trots att det må vara första flickvännen och det kanske kommer nya så är det inte roligt.
Dessutom.
Jag kanske inte vill att det ska komma nya. Är det någon som tänkt på det?
Klart du duger!
Det är ännu roligare att vara killen som aldrig trott på sig själv utseendemässigt, men som aldrig haft flickvänner.
Dock lider jag med dig...alla har vi våra demoner.
Känner inte dig, så jag ska försöka undvika klyschorna, men det här fixar sig nog ska du se...
Himmel... vem har inte sådana tankar emellanåt.... att man tycker att man är en jättebluff och snart blir avslöjad.
Så du kan ta det lugnt... det går snart över.
Oj, vilka kommentarer. Wow. Med så många läsare får du ju massor med beundrarinnor. Vilken supergrej. Ju mer man ger, desto mer får man tillbaka. Underbart.
Själv är jag nästan aldrig riktigt privat på min blogg. Tycker inte om att lämna ut mig till okända. Men det är heller ingen läsare som kommenterar att de vill ligga med mig heller. Eller att de blivit kära i mig. Jäkla skit.
Antar att en gravid gift kvinna inte riktigt är ett attraktivt objekt, men vad f-n, lite småsugen borde ju någon bli någongång i alla fall :)
Jag minns när jag var ung, full och ensam och ringde någon mitt i natten, så var responsen inte lika fantastiskt som när du bloggar om saken.
När jag var liten var jag nästan alltid olyckligt kär. Sedan kom Mannen in i mitt liv när jag var 20 år och trots att vi har bråkat, gjort slut, bott i olika städer, flörtat runt - så har vi nu varit tillsammans i 14 år!!!!!!!! Och jag är fortfarande kär. Nästan jämt. Visst, ibland har jag blivit lite småförälskad i någon annan. Bekräftelsbegäret frestar och lockar. Men Mannen har alltid varit viktigast. Och jag vill vara med honom nu, sen och tills jag blir gammal. Jag tror på kärleken.
Du som är både snygg, smart och rolig kommer självklart att hitta den rätta. Sedan gäller det att hålla sig kvar, även när det stormar. För det blir bara ännu bättre när man kommit igenom kriser och gått vidare.
Stor kram och lycka till.
Satt hemma igår kväll å lästa din blogg tillsammans me ett glas rödvin.... shit alltså... jag har ingen aning om vem du är, hittade just hit till dig för ett par dagar sen... men jag är fast nu =) lite så där oskyldigt förälskad. Det kändes att läsa denna insändaren... vill krama om dig
Acceptera det du inte kan förändra.
Putte då.
Känner igen vartenda ord men ist f att ha en massa relationer har jag lyckats bli en relationsneurotiker som bara klarar själva passionsdelen och har ack så svårt för övergången till vardagskärleken. Och som därför undviker kärleken altogether.
Och jag lovar, trots terapier och självinsikter får man helt enkelt lära sig att leva med den där skörheten. Inte alltid så jublande halleluja-kul.
Sandra: Går du termin fem på psykologprogrammet?
You've got to learn to accept yourself... to uncover your sceletonbones, not fear their looks, kiss them gently and put them in order... only understanding and compassion of your deeper self, will make your scars heel...
vet inte varför - lättare att skriva det på engelska bara...
Skicka en kommentar
<< Home