En guldöl, tack.
Det är som att reklambranschen vill tala om för mig att jag varit okommersiell alltför länge nu. Inte sitta där och jobba för ädlare syften, slyngeljävel. Mammon väntar! Upp och hoppa!
Australiens största reklamtidning, Campaign Brief bjuder två gånger per år in till lunch för landets "hetaste kreatörer". Och trots att jag känner precis iskall just nu blev jag inbjuden. Jag har lyckats bli det varje gång sen jag började jobba down under. Anledningen är inte min stjärnstatus, utan de jag jobbat med. Mina art directors har varit de ledande i landet och jag har liftat räkmackestylee.
I alla fall.
Idag ska jag alltså gå på bjudlunch. Käka hummer och snorta champagne från bordet. Jag skulle vara reklamare för en dag, tänkte jag.
Självklart visade det sig att jag missat en grej. Tidigare gånger har det varit just en bjudlunch. Denna gången måste vi pröjsa.
Själva.
Den pyttelilla detalj hade jag missat.
Så nu drar jag och käkar lunch.
För 280 dollar.
Tack för kaffet.
Australiens största reklamtidning, Campaign Brief bjuder två gånger per år in till lunch för landets "hetaste kreatörer". Och trots att jag känner precis iskall just nu blev jag inbjuden. Jag har lyckats bli det varje gång sen jag började jobba down under. Anledningen är inte min stjärnstatus, utan de jag jobbat med. Mina art directors har varit de ledande i landet och jag har liftat räkmackestylee.
I alla fall.
Idag ska jag alltså gå på bjudlunch. Käka hummer och snorta champagne från bordet. Jag skulle vara reklamare för en dag, tänkte jag.
Självklart visade det sig att jag missat en grej. Tidigare gånger har det varit just en bjudlunch. Denna gången måste vi pröjsa.
Själva.
Den pyttelilla detalj hade jag missat.
Så nu drar jag och käkar lunch.
För 280 dollar.
Tack för kaffet.
skrev Silverfisken klockan 11:59
12 Comments:
Hej Fishy! Just nu har jag börjat på ett jättetungt jobb. Tack för att du låter mig fly till en annan värld ibland.
Hårda bud i Melbourne-erud.
Shit vad snålt, Campaign Brief kanske går lite småknackigt... Eller så gör de kanske så att de trötnat på räkmackeboysen och bjussar bara individuellt istället för "alla på byrån" hehehe. det låter ju lite skumt att köra "wohoo kom du är bjuden till vår lunch för vi tycker du är så jävla bra!!! by the way peja 280 bucks"
Jaa, det var verkligen snålt. Har de ont om pengar?
Och DU! Varför har du slutat "pinga" på Nyligen? Jag får gå jätte långt ner i min lista för att hitta dig... och ibland missar jag det.
Trodde reklambranchen var glammigare än så :)
Hej, jag är en hemlig fan av din blogg som inte kommenterat något förut (fast jag röstade på dig i den där blogg-tävlingen!). Jag skulle så gärna vilja att du berättade mer om ditt jobb - hur har du exempelvis lärt dig att skriva engelsk copy? Vilket språk skriver du bäst och/eller helst på? Berätta berätta berätta!
Hehe... först satt jag här och kände mig alldeles klorofyll-grön av avund. Mot slutet kröp skadeglädjen upp och njöt...
Fast jag får för mig att det inte drabbar någon fattig.
"Anledningen är inte min stjärnstatus, utan de jag jobbat med. Mina art directors har varit de ledande i landet och jag har liftat räkmackestylee."
Kom igen...lite sjärlvförhärligande om jag får be!
haha för fan fishy! det har du väl råd med?
Det förtar väl åtminstone liiite av häftigheten över tillställningen? Alltså för dem.
Det bör vara rätt gott kaffe för de stålarna. :)
Haha, känns som du blivit blåst! Varför var du inte häftig nog att skita i att gå dit? Hur roligt kan det vara i vilket fall, känns som självgodhetsfaktorn hos folket på en sådan tillställning kan bli lite för mycket. Det är mina fördomar om byrå folket haha ;)
Tänk att vareviga gång jag är på riktigt dåligt humör & behöver ett leende återvänder jag till din blogg. Läser "Dart" & sen är humöret, det braiga, tillbaka. Tack för det, jag ställer mig i Bokhandelkön när din bok kommit :-)
Många hälsningar en Lisa
Skicka en kommentar
<< Home