Le. Bit ihop.
Det är fredag eftermiddag igen. Skyskrapan mittemot byggnaden jag sitter i glöder i eftermiddagsljuset och även om det är kallt med Melbournemått så har det varit en vacker dag. På byrån börjar folk slappna av. Vi släpper alla apbistra miner och ler mot dem vi bråkat med under veckan. Alla vill väl, men ibland blir det för mycket.
- Men du lovade!
- Ja, men du måste kunna säga till kunden att vi behöver mer tid!
- Men du lovade!
- Ja, men jag vill göra ett bra jobb!
- Men du lovade!
- Fuck, du är ju värre än dem. Jobbar du och jag tillsammans eller jobbar du för dem?!
- För mig är det viktigt att leverera det man lovat.
- Fuck! Off! I'll give you what I've promised but I think another day would make a huge difference.
- I'd prefer we deliver what we've promised.
Sen står man ändå där i baren och slappnar av. Skojar lite om en tuff vecka. Kanske för att man vet att det inte lönar sig att käbbla. Hur dum i huvudet jag än tycker att hon är så måste vi jobba ihop. Jag klarar mig inte utan henne och hon klarar sig inte utan mig.
Le.
Bit ihop.
Och blogga om det.
- Men du lovade!
- Ja, men du måste kunna säga till kunden att vi behöver mer tid!
- Men du lovade!
- Ja, men jag vill göra ett bra jobb!
- Men du lovade!
- Fuck, du är ju värre än dem. Jobbar du och jag tillsammans eller jobbar du för dem?!
- För mig är det viktigt att leverera det man lovat.
- Fuck! Off! I'll give you what I've promised but I think another day would make a huge difference.
- I'd prefer we deliver what we've promised.
Sen står man ändå där i baren och slappnar av. Skojar lite om en tuff vecka. Kanske för att man vet att det inte lönar sig att käbbla. Hur dum i huvudet jag än tycker att hon är så måste vi jobba ihop. Jag klarar mig inte utan henne och hon klarar sig inte utan mig.
Le.
Bit ihop.
Och blogga om det.
skrev Silverfisken klockan 16:55
11 Comments:
Du fattar inte vad skönt det är att läsa det där. Jag har exakt samma problem. Och jag brukar höra mig säga i motsvarande dialog:
– Fan, det känns inte som du är på vår (kreatörernas) sida.
– Men, det förstår du väl att vi sitter i samma båt och måste lösa kundens problem.
– Ja, men nu hinner vi inte göra ett så bra jobb som vi vill. Vi skulle verkligen behöva lite mer tid.
– Ja, fast vi har lovat kunden att hon ska få se något idag.
– Men, det blir inte bra...
– Ja, fast....
Och sådär håller det på. Ett "ja, fast" till och jag sätter upp henne på anslagstavlan tillsammans med "Jobb som är på gång".
Verkar onekligen vara ett globalt fenomen :)
Själv har jag det delikata problemet att sitta mittemellan administratörerna (projektledarna) och kreatörerna. Plus att alla projekt börjar hos plannern (dvs. mig). Det blir liksom lite körigt när vi lyckas få ihop fem nya projekt som ska vara klara samtidigt... bara för att kunderna vill vara igång "innan semestern"...
Vi behöver helt klart börja med fredagsöl...
Har läst din blogg för första gången idag, blev helt till mig eftersom jag själv bott i Melbs och det är min favo stad i heeela världen! Har skrattat massa och kännt igen mig... problemet med godis är allvarligt! Du får helt enkelt ladda med lakrits, bilar o choklad när du är hemma i Svedala. Ha en super fin helg! Kram
För första gången tycker jag att du påminner om Chandler i vänner. Haha, skön snubbe.
Det där gav mig blog idéer. Nu när jag slutat på företaget kan jag bitcha rejält om allt som störde mig. Det där är verkligen ett problem vart man än befinner sig och vilken bransch det är rör.
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
there's no place 2 bitch about work like your blog. specially if you are anonymous ;) undrar om arbetskamraterna gör detsamma? :D skrämmande tanke...
//grov generalisering// projektledare är i nio fall av tio betalda rövslickare utan en antydan till integritet. fyfan
Japp, man bloggar om saker man inte vågar säga till folk face to face.
Lyckliga er som kan "välja" om ni vill vara klara eller ej! Och om ni inte är det så dör ingen av det. Själv är jag barnmorska och saknar den möjligheten att välja. Får aldrig neka vård, får aldrig tänka fel, för då kan någon(mor eller barn)dö. Vilken lyxtillvaro ni lever i. Ursäkta om jag låter lite gnällig här, men livet inom vården suger på sommaren!!
Well kära anonymous. Själv var jag en gång präst och blev aldrig klar alls. Du blir ju klar när barnet är fött liksom...
Skicka en kommentar
<< Home