I can see a light at the end of the tunnel

Det är förmodligen min sista vecka på jobbet. Det känns både vemodigt och väldigt skönt att kasta in handduken. Gudarna ska veta att jag försökt här, men i vissa byråkulturer går det helt enkelt inte. Vemodigt är det för att jag måste lämna många trevliga människor. Vänner som tycker att jag är helt hjärndöd som lämnar en position som min. Och lite skadat är det väl. Jag har dock redan andra erbjudanden och om ett par timmar ringer Esther om ett annat. Om det nu är det jag vill. Men tjäna pengar måste jag ju. Jag har lovat mig att inte låta mig förföras av pengar den här gången. Det är dock lättare sagt än gjort. Alla lovar samma sak, alla är på papperet villiga att erbjuda stor kreativ frihet och alla lovordar sina kunders mod och framåtsträvan. Det är oftast tomma ord. Man får försöka titta bortom bjudluncher och vita leenden och försöka se nåt annat. En vilja. En ambition att åstadkomma nåt mitt i all business. Och det är fan inte lätt. Jag letar efter själ, men jag undrar om jag kommer finna nån.