Om man fick göra om
Om jag hade varit den jag är nu när jag var tjugo hade jag sökt HDK eller en skrivarlinje. Men då hade jag inte blivit den jag är nu. Och jag gillar den jag blivit. Trots allt. Eller kanske just därför.
Hade du vågat chansa?
Hade du vågat chansa?
skrev Silverfisken klockan 16:06
42 Comments:
Ja,
jag hade vågat.
Inte då, men nu, så tveka inte eftersom du har förutsättningarna.
Ja, jag ska våga hansa snart. jag längtar.
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
Hm. Jag har alltid chansat, det är liksom min grej. Men så har jag gått med näsan rätt in i ett par riktigt hårda betongväggar också.
Jag är så äcklig att jag har gjort allt perfekt. Det enda som jag skulle behöva nu är ett nytt jobb. Jag har stannat här där jag är på tok för länge. Och jag skulle egentligen velat haft i alla fall ett utlandsår. Men det får jag ju kanske snart. Äckelpäckel.
Hmm...det låter kanske lite pretantiöst men jag vågade faktiskt, om man ser det så. Jag flyttade utomlands direkt efter gymnasiet för att läsa till journalist. Men det blir ju sällan som man planerat så jag gled in på en annan bana. Och jag ångrar ingenting.
Men är det BARA jag som lever ett tråkigt liv i sverige???? Har läst 10 bloggar med folk som or på underbara platser.... Ska vi byta??? =O)
Vill inte göra om något...Om jag vetat när jag va tjugo att jag skulle ha bytt båda mina höftleder vid 31års´ålder skulle jag säkerligen tänkt/gjort många saker annorlunda.
Nej tack!
=)
NI missförstår mig. Det är ju misstagen som lärt mig saker. Min tid på kryssningsbåt, min tid på Handels, min vilsenhet, allt har format mig till den jag är. Och misstagen har stärkt mig. What if I did the right thing staright away? Hmmm...
Det bygger på att man i dag tycker om den man är. Gör man det så har man ju gjort något rätt i alla fall, även om det kanske på pappret inte ser ut så.
Hmm...
fast man kan ju egentligen inte fråga i efterhand OM man hade chansat.
Givetvis hade du inte varit den du är idag om du inte hade gjort alla de där kringelikrokarna. Men de bygger väl på chansningar? Eller?
Jag tycker det är viktigt att jag vågar. Jag tror aldrig att jag kan vara säker på om jag gör rätt men att det är viktigt att våga hoppa.
Förändrig är något som jag värderar väldigt högt i mitt liv.
Haha! Livsfarlig tanke! Men du har så rätt. Om man gjort annorlunda en annan gång tidigare så hade det varit helt annorlunda en annan gång senare... Kanske.
Jag var helt lost när jag var 20 - jag kunde liksom inte tänka vare sig strategiskt eller spec långt framåt - dock hoppade jag på massa olika grejer -mest för att kolla om jag skulle fixa det - min cv är helt sjuk - fast på ett roligt spretigt sätt & ett grymt arbetsgivarsåll - blir de förskräckta & misstänksamma lever de kvar i gamla strukturer & då är det Nej tack från MIG... Och snälla snälla
Gå INTE skrivarkurs - är ganska lätt att se vem & vilka som gjort det - & hur kul är de att läsa - egentligen- carbonsättet. Usch...
Jag tror att de flesta val man gör är rätt. För som du säger hade du gjort det då hade du inte varit där nu. Jag tror att om man säger nej till något så är det ödet för något annat är på gång. Så tänker i alla fall jag och det brukar funka rätt bra ;)
Nope. Jag gillar den jag är idag.
Detta är sjätte stället jag bor på under de senaste 5 åren. Jag har varit sambo, särbo och singel. Jag har pluggat och jobbat och gjort precis ingenting. Förlorat människor och vunnit ännu flera. Men jag ångrar ingenting, för om jag inte tabbat mig och valt så konstiga vägar, så hade jag inte suttit här idag och framförallt inte varit den jag är, och det hade varit synd både för mig om omvärlden att gå miste om det ;)Nu känner jag mig hemma. För första gången på en hel evighet. Ganska nice!
Jag är så sjukt missnöjd med mig själv, jag kommer ofta på mig själv att önska mig tillbaka för att börja om. Inte göra annorlunda, utan bara göra om...
Oj, så fel det blev. Menar förstås börja om... jag vill juh knappast göra om samma misstag igen... hehe
Säg inte sådär! Jag vill inte ens tänka på allt som kunde lämnats ogjort och på de sakerna jag kunde hoppat på, men bangat av ren rädsla. Och jag har inte ens fyllt tjugo.
känns som om man chansar hur man än gör, hur vet jag att det är detta jag ska vara. att tentan, grupparbetet, seminariet, you name it, är jag/kommer vara jag. vänta och se..eller?
Varför kan du inte gå en skrivarlinje nu då? Om det nu är det du vill.
Spännande fråga. Och svår. Jo, jag hade nog vågat chansa. Jag tror nog att jag hade blivit ungefär samma person ändå. Oavsett var jag hade hamnat så hade jag dragits till samma sorts människor - och det är de som har format mig, mer än jobb och platser. Tror jag.
Fast å andra sidan gjorde jag ett test i 15-årsåldern och fick reda på att min mentala ålder var 57. Så jag kanske inte har utvecklats alls?
jag vagade och har inte angrat det en sekund. skulle vara har fem manader pa ett stipendium. sitter nu i min pojkvans lagenhet te ar senars. sa det kan bli.
Mattias Jönsson: Om det är någon tröst så är vi åtminstone 2 stycken i samma situation.
SF:Du menar att du aldrig hade kunnat uppskatta din nuvarande tillvaro lika mycket om du hade gått den spikraka vägen fram?
Den tanken tröstar jag mig med, fast med den skillnaden att jag (ännu) inte har någon tillvaro att njuta av.
Jag har läst igenom en del av din blogg och tycker verkligen om den. Jag blir nyfiken och samtidigt lite rädd. för vad gör du om blogger.coms jättedator crashar och allt du skrivit försvinner i cyberrymden?
om jag fick göra om så tror jag att det hade blivit same shit again, så därför tror jag på att leva i nuet, inte ångra det som har varit, inte tänka "OM det/jag hade varit så, DÅ, så hade jag gjort si eller så". det känns som att, vad fan spelar det för roll. jag känner som du, jag gillar den jag har blivit och jag skulle nog inte vilja göra om, om jag fick chansen.
By the way, såg att du nämnde Byron Bay och tänkte att du kunda göra mig en tjänst. En väninna var där och loggade in på msn på ett internet café och klickade i rutan logga in mig automatiskt. Hon är nu hemma i Sverige men nu loggar hon ut och in stup i kvart och jag får lov att tala med en massa australienare. INGEN vill kryssa i att hon inte ska loggas in automatiskt och msn säger att de inget kan göra. Så please, be a doll och leta reda på datorn åt oss...:P Tack på förhand.
It's the journey that makes us find our way back home... typ.
Har du inte läst Alkemisten av Coelho ännu?
Hej förresten,
det var ett tag sen jag tittade förbi här! *ler*
(bara för att ABs Ronnie Sandahl skrev om Bukowski som jag läste hos dig först!)
Ånger är ju så bortkastat eftersom att alla beslut tas där och då, under de förutsättningar som då råder. Ånger baserar sig väl ofta på att man i ljuset af sina nuvarande erfarenheter sätter sig till doms över den irrande gröngöling som famlade runt i halvdunklet. Men man upptäcker ju som sagt så mycket på omvägarna! Bless the famlers med noll koll kokosboll. Jag är drängafull men ångrar inget! Bussar och kranar
Och varför kalla det "misstag" ens?Gutentag. Friska tag. Jag är som sagt på fyllen. Är löjligt förtjust i dig silverfisk. Du gör mig ibland paff (piff, paff, puff) och nästan jämt glad. Jag bor i Östersund där du aldrig varit men det hinns nog med.
Jag tycker nog att det skrämmande i hela frågan är den naturliga oviljan att ångra något och därmed erkänna att det var onödigt, bortkastat. Ju större saker är, ju mer vi satsat, desto större motstånd att erkänna för oss själva att det var ett dåligt drag. Leder till att vi är hemskt duktiga på att legitimera en hel del val för oss själva som vi egentligen kanske borde förkasta. Svårare då att erkänna om man skulle ha gjort annorlunda.
Jag hade inte gjort det, om jag var du.
Du behöver ingen skrivarlinje... du skriver gött ändå!
Jag tror inte att du hade behövt någon skrivarlinje. Däremot hade du kunnat hålla föredrag för de som hade behövt en.
Jag hade slagit mig in på något med fysik. Himla fina kroppar och sånt. Typ.
Om man fick leva om sitt liv skulle man göra annorlunda? I så fall innebär det att jag skulle leva om mitt liv med alla kunskaper jag har nu förmodar jag. Och då skulle jag definitivt bli en helt annan person än idag för jag skulle ha dubbelt så lång livserfarenhet.
Men visst jag skulle chansat - om jag fick en sådan chans skulle jag hoppat direkt - det hade ju varit så spännande att det inte varit klokt!
Svårt att säga, jag gör alltid de val som känns rätt för mig och jag brukar inte fundera på dem efteråt, för jag avskyr ordet 'om'.
Ångra det du gjort. Inte det du aldrig gjorde. Eller nej föresten, ångra aldrig något. Då blir man deprimerad. Jag är sjukt deprimerad. Men då är det bättre att bli full och glömma att man lever. Alla gör saker som är värt att glömma. Men någon gång när man tog beslutet så var man ändå jävligt säker på att det var rätt. Då i allafall.
Själv chansar jag hejvilt. Befinner mig i ett stort hålrum. Men det funkar. Behver i alla fall inte gå miste om något, eller hur?
Vad är HDK?
risken är väl att det är för sent och jag är för trött för att förstå frågan rätt. just nu är jag mitt uppe i en skrivarlinje-chansning. jag vågade söka författarskolan vid lunds universitet och kom in. vågar jag nu bli den fantastiska författaren jag visste jag skulle bli redan som tioåring? en sak är säker: jag vågar inte backa ur nu. jag har satt allt på ett kort och det blir.. ehm.. spännande att se vad jag säger om den här chansningen om tjugofem år. och fram till idag. om. nej det törs jag inte tänka på.
Merparten av mina lärare, vare sig det varit på konstskolor eller mer teoretiska utbildningar, har sagt: "Du måste bestämma dig. Du kan inte göra allt. Bestäm dig och följ sen den vägen. Annars blir det bara småduttar av allting". Jag blev provocerad och tyckte att det vore att begränsa sig och att livet var för kort för det.
Nu i efterhand kan jag hålla med dem. Om man vill göra karriär. Men om det gäller livet så är jag glad att jag varit ombytlig. Det har gjort mig mångfacetterad.
Det är en helt annan sak att ett samhälle under vissa perioder bara vill ha generalister, för att andra perioder bara eftersöka specialister.
okey.
magknip.
hur mkt jag än vill tro så vet jag: jag hade aldrig vågat. never ever ever.
skitockså.
Skicka en kommentar
<< Home