Min pappa var journalist. Me? Sugen? Not so much.
skrev Silverfisken klockan 20:14
fredag, januari 19, 2007
Previous Posts
- Kort rapport
- I fought the war vid Subway nånstans
- DJ Shadow
- Silly season
- Rhyme crimes
- TV
- What's up with the triangelmacka?
- Mmm, Margarita.
- Påverkad
- Han rear ut sin själ
7 Comments:
Vilken tur att du befinner dig på andra sidan klotet för på så sätt kan jag läsa din blogg när jag inte kan sova på natten.
Underhållande! :-)
Det är ju lysande att du har full koll på den sammanlagda journalistkårens genomsnittsjobb. Och samtidigt själv blir förbannad om du jämförs/-ställs med representanter ur din egen yrkeskår. Respect.
Jag försökte mest vara lite bitsk och rolig. Det gick kanske sådär. Beroende på vem man pratar med förstås. Att Aftonbladets rubbe och "nyhet" är skit kan vi väl i alla fall vara överens om. Hoppas jag.
På skor är väl ingen större fara? Det får väl ungefär samma effekt som vid ett pissoarbesök på krogen. I hade varit värre.
Hur som helst. Högklassig rubrik.
Men aftonbladet liskom... vafan.
Jag är övertygad om att hela tidningen är ett stort practical joke.
hej Jonas!
Jag blir arg när jag ser såna rubriker, vilket är de dagar då jag medvetet tittar bort och bara därför lyckas undvika aftonbladets löpsedlar (som t.o.m. sitter uppe på väggen till mitt eget hus). Det är dessa enormt viktiga saker vi i vårt samhälle matas med varje dag. Vem har hånglat upp/slagit vem på stureplan? Vem har gått ner 5 kilo? Vad vill Kikki danielsson tala ut om?
Makes me sick.
(ch det är också samma sk nyheter (och tidningar) som länge länge fick mig att tvivla på om jag skulle bli journalist. Vilket jag nu bestämt mig för att bli. (en parentes: jag vill dock som journalist arbeta med frågor som intresserar mig och vill inte bli nyhetsreporter, och jag vill INTE jobba på aftonbladet. Jag skulle aldrig sälja mig). Men under en lång tid kände jag att jag bara inte kunde bli journalist, eftersom jag inte ville förknippas med just denna typ av crap. Jag ville inte behöva försvara vad jag gör. Jag ville inte dömas för det.
Numer har jag insett att det bara var löjligt att tänka så. Det är ju bara att inte ägna sig åt någonting even remotely like det man själv fördömer. Man har ju själv makten att bestämma vad man vill göra. Och ja, jag vill ha journalistutbildningen som en del mina studier, för att det intresserar mig, och möjligheterna som öppnas intresserar mig. Journalister har makt. Jättestor makt. De har en sjukt viktig roll i vårt samhälle, men många journalister missbrukar den, eller (ännu mer vanligt) kastar bort den.
Det tänker inte jag göra.
DU har ju också ett jobb som många automatiskt dömer ut som omoraliskt och fel på många sätt. Påverkade det dig innan du valde yrkesbana? Stör det dig nu? Tycker det är intressant, det där. Men man ska ju inte bry sig om vad andra tycker. (Men det är bara så lätt att pretto-jaget och den omtalade prestationsångesten gör att man ändå vill att folk ska förstå vad man gör och inte dra förhastade slutsatser, eller nåt).
(... hoppas du inte tolkar mitt inlägg som att jag är en humorbefriad idiot, jag garvade högt åt ditt inlägg. Det var roligt. Klockrent. Svensk (och utländsk) media är många gånger ett stort jävla skämt. Men jag råkade bara spinna igång på grejjen att man förknippas med sådana artiklar om man säger att man ska läsa journalistik... well, you get my point (?) )
Jag tycker detta är ett mycket allvarligt problem och vi måste genast ta till krafttag för att komma till rätta med kissandet innan det bryter ner hela vår samhällsstruktur.
Skicka en kommentar
<< Home