P3
Jaha, då har man varit med i Morgonpasset. Ironiskt nog samma morgon som Christian, sångaren i Fibes, Oh Fibes.
Well, Oh Well.
Well, Oh Well.
skrev Silverfisken klockan 18:46
torsdag, januari 11, 2007
Previous Posts
- Stockholm Rocks
- Dagens väderinlägg
- Fucking Boyfriend
- Morrissey i Schlagerfestivalen
- Ja, det är Justin.
- Random
- Svensk musik i världen
- Ups and downs
- Grattis, vägprojektet!
- Torsten, lyssna på din fru.
24 Comments:
Jag hörde dig! Spooky att du finns på riktigt, haha
Jag hörde det! På samma sätt som du beskrev det som overkligt att bli intervjuad,känns det overkligt att höra din röst i radio. För helt plötsligt känns det inte overkligt utan verkligt! Som om vi skulle vara bekanta. Creepy...
Men jag tänker dra gränsen vid intervjulyssnande och bloggläsande. Du behöver inte vara orolig.
Anledningen till att jag läser din blogg är för att du skriver enkelt och bra med en gnutta humor. Eftersom jag har bott två år i australien känns det också som man håller sig lite up to date med den delen av jorden också.
Tack för mig och fortsätt skriva av dig.
Det kan ha varit morgonens största överraskning att du var med.. Men också det bästa som kunde hända "en morgon i den vanliga vardagen".
Jag blev allt lite förvånad att de va du i radion. Ja då vet man iaf hur du låter oxå :)
Höhö.. kul! grattis eller nåt.
Har missat dig, i min lilla värld, även om det förvisso är något bekant med namnet Silverfisken, förutom den jag såg på köksgolvet i morse.
Ska läsa din blogg Nuuuu :-).
För oss som missade det, och vill lyssna i efterhand. Ungefär vilken tid, eller hur långt in i programmet var du med?
anonymous: runt 08.40
Hörde inslaget när jag körde till jobbet i morse. Läskigt att få en röst till bloggen. Blev förvånad över hur din röst lät. Vet inte riktigt vad jag förväntat mig men av nån anledning fick jag det inte riktigt att stämma... Anyways.. Läser bloggen varje dag och hoppas du fortsätter skriva.
På samma sätt som det är omöjligt att få ihop bloggen med ett ansikte är det nog svårt att höra min röst. Inte för att den låter speciellt konstigt, utan för att... vad som helst.
Silverfisken är ett fantasifoster.
Jonas finns på riktigt.
När jag pratade med Hanna Flodr första gången reagerade vi båda exakt så. Om det kan man läsa här:
http://saintkildaroad.blogspot.com/2006/01/melbourne-calling.html
Snopp-Jonas :-D
Intressant tankekedja ...
Hörde intervjun på P3 i morse. Jag läste din blog nyss när jag fick en paus i arbetet. Du skriver så att jag definitivt vill fortsätta läsa. Fast jag är gammal och har en unge i din ålder - får man läsa då?
Ditt ex måste haft en ovanligt händelserik radiomorgon.
Fniss.
Men hallå! Man kan ju lyssna på när du säger Snopp-Joans fortfarande! Det var ju jätteroligt!
http://www.sr.se/cgi-bin/p3/programsidor/sandningsarkiv.asp?programID=2024
Du låter inte alls som jag har trott. Tokigt.
det var väldigt trevligt att få en röst till bloggen!
min första tanke var hur....svensk!, du låter. Av någon anledning förvånade det mig. Kanske är det för att du pratar min dialekt. Kändes liksom igen extra mycket då.
well. kul iaf! snoppjonas var ju strålande. jag skrattade högt.
Jag missade det där totalt men vid tjugo i nio är jag redan inne på kontoret (och i dag satt jag och torkade blodet från jeansen efter en cykelvurpa).
Jag hade inte tänkt på att du skulle prata göteborska så jag blev lite förvånad. Och så lät du inte lika cool som jag trodde du skulle göra fast det var bara bra. Konstigt nog blev hela bloggen mer mänsklig när man har hört en röst också, mer verkligen liksom. Jag tror dina läsare också tror att du inte är riktigt på riktigt ibland. Du känns lika overklig för oss som vi gör för dig. :)
By the way, tycker att du kunde tagit på dig lite mer cred för att folk läser din blogg. Finns ju faktiskt andra som startade samtidigt och försökte rida på vågen men misslyckades. Så det så.
Yay, en länk, tack anonymous.
Och angående det där med christian: hahaha
Går inte att lyssna längre in i programmet än typ en halvtimma juee!!!
Asså - jag tyckte du lät precis som jag trodde. Dessutom svarade du på frågorna precis som jag trodde. Jag håller med Stina ovan, jag kommer inte bli en stalker men visst känns det som om jag känner dig. I alla fall en smula.
Kram och tack - för att jag får läsa (och lyssna)
Du framstår som coolare här i bloggen än du lät på rösten. :)
Du blir bombad av åsikter om din röst här men jag måste också få tycka till: Rösten låter mer sårbar än skrivstilen ger sken av. Det ligger mer i linje med somligt innehåll och då menar jag inte inlägget om duvskit. Sen pratar du väldigt fort, snabb i tanken och snar till replik. Fast ödmjuk och jordnära också. Du har förresten förgyllt mitt år i ett litet landstingskontor i Norrlands inland och det tackar jag dig för. Bussar och kranar
Skoj att höra intervjun. Känner igen din vad ska jag säga "ödmjukhet" tror jag att vi kalla det sedan du jobbade med ett tråkjobb hos oss för 100 år sedan. Kul att det går så bra för dig:-)
Stina
Skicka en kommentar
<< Home