Chinatown

Jag har spenderat mycket tid i Chinatown. På skumma barer i ännu skummare gränder har jag umgåtts med människor och gjort saker som om det inte fanns nån morgondag. Uppför skrangliga trappor och in i mörka rum har jag gått. I skuggorna har det suttit andra som jag och tittat. Med armen om någon har man vandrat vidare i natten till nästa bar, nästa skratt och nästa efterfest.

Bara ett par timmar till.

När morgonen gryr vacklar man hem förbi kinesiska tanter som sopar gatan utanför butiker som säljer konstiga saker. Saker man säkert skulle stoppat i sig ett par timmar tidigare bara någon sagt att man blev rolig av dem.

Sen skriver jag om det här. Försöker bygga upp en bild för att ni ska förstå hur magiskt Melbournes Chinatown är om natten. Kanske ser ni gränderna framför er. Fuktiga väggar. Lutande hus med skitiga fönster. Råttor som springer mellan soptunnorna. Skyltar på alla möjliga asiatiska språk. Ett magiskt ställe där märkliga saker händer så fort solen går ned.

För andra är Chinatown mestadels Little Bourke Street, en kort sträcka mellan Swanston och Spring. Det tar max åtta minuter att gå igenom. Tråkigt, stökigt och inget speciellt.

Det beror på hur man ser det.