There's something about him

Varför berättade jag inte? Anledningarna är flera, de flesta långt privatare än den här bloggen. Så jag låter det stanna där. Jag är fortfarande kluven till att skriva om Jacqui och Noah, men lite kommer det säkert att bli.

Det finns förstås en uppsjö av händelser ni inte fått ta del av, allt från det att jag fick reda på att Jacqui var gravid till ultraljud och förlossning. De var alla omskakande upplevelser på sitt sätt och jag har insett att jag förmodligen vill berätta om dem. På mitt sätt. Det är aldrig som i böckerna. Jag tänker berätta om hur det var för mig.

Och bilder på Noah?

Ja, det här kommer inte att bli nån snutti-snuttblogg. Visst förändrar Noah mitt liv, men jag är fortfarande samma människa. På sätt och vis. Jag fick ett mail från Kalle igår och jag tyckte han skrev så bra, så bra:

Det är för jävla skönt att se att folk som är folk få barn, det ger mig hopp. Att jag inte behöver bli medel-svenne för att kunna ta så stort ansvar, att jag kan råka ha på mig skor med hål i när det regnar, att dricka en öl för mycket, försova mig till jobbet, gå på baluns till silly o´clock och äta sånt jag inte borde och sen gå till jobbet dan efter och tjäna för mycket pengar, tycka havet är det viktigaste av allt, glömma ringa min faster när hon fyller år, kolla youtube när jag ska komma på idéer och mest av allt vara en spretig 8-åring instängd i en 25-årings kropp.

Det där kommer bli en bra grabb

// Kalle

Alla föräldrar tycker att det är nåt speciellt med deras knodd, så jag styrker mitt case med intyg från andra.

Mahoney here...on Tambos email. There's something about Noah. I don't know how to put it. When I held him at the bridge he had some serious energy around him, I remember telling Tambo afterwards that there was just something extra special about your little man. Those eyes. Man. They've been around for hundreds of years.