Allokering
Jag vet inte om det är likadant för er andra som både tycker om att skriva och fotografera, men när jag skriver mycket tar jag färre bilder, och tvärtom. De senaste dagarna har jag plåtat mycket, vilket är väldigt meditativt på många sätt. Grejen är bara att jag märker på mig själv att jag blir tystare, inte bara här, utan i allmänhet. Det är som att hjärnan allokerar resurser till olika kreativa delar av hjärnan. Och bara till en del i taget. Just nu verkar den ha allokerat en väldigt massa resurser till en del av hjärnan som gillar att skriva svamliga inlägg om ingenting. Den pumpar fan in resurser. Som en flod av nonsensadrenalin. Liksom.
skrev Silverfisken klockan 19:28
6 Comments:
Fast jag måste nog säga att jag föredrar att samla alla resurser o göra en sak i taget.
Är nyss hemkommen från semester där man pratar, dricker, skrattar, svamlar, skriver, kör moppe sådär härligt galet snabbt och utan hjälm (halleludanemej vad osvenskt) OCH fotar till höger och vänster. Det blir inte nån reda med nåt - vare sig fotona eller skrivandet. Fast drickandet o pratandet o skrattandet klarade jag av. Konstigt nog =)
Håller med dig, fast tvärt om - när jag inte haft tillfälle att fota på länge (ett par veckor) får jag cravings efter att ägna mig åt andra kreativa sysslor som till exempel att teckna.
Tycker verkligen om dina bilder, men ibland saknar jag någon form av sammanhang, hur hamnade du just där, vad är föreställer, var ligger det, vad kände du. Fast samtidigt förstår jag att du vill att bilderna ska stå och tala för sig själva.
Fotografering vet jag inte mycket om men folk som skriver mycket i allmänhet är ofta ganska tysta av sig... De babblar ur sig allt de vill ha sagt på papper istället.
Jag är oftast tyst, oavsett jag fotograferar, pratar eller skriver. Förrästen hela bloggvärlden handlar väl om svamliga inlägg om ingenting, egentligen, det är så jag vill ha det. Tankarna svävar fritt.
jag tycker om att du har fristående foton som man inte vet bakgrunden till. det är grymt.
jag försöker också ofta att lägga upp mina foton ett och ett. utan någon röd tråd eller så. Det blir mer spännande då tror jag, och kräver lite mer av bilderna.
Känner f.ö. igen mig i det du skriver. precis så blir jag också.
Det är likadant för mig. På sistone har jag känt för att fota, inte skriva. Men det är också så att att kameran inte kräver någonting. Det är lätt att knäppa. Hjärnan behövs mer då bokstäver ska bli till ord.
Skicka en kommentar
<< Home