Isolering

Jag bor i en stor lägenhet som ni säkert känner till. Alla fine and dandy om det inte vore för att det är vinter nu. Och i och med att de aldrig hört talas om isolering i det här landet blir det allt som oftast nästan komiskt när det blir kallt. Sitter man i vardagsrummet är sidan av ansiktet som vetter mot gatan med en gång 6 grader kallare än den som vetter mot rummet. Men en gång förstår jag texten i "Mors lilla Olle" lite bättre. Rosor på kind syftar på EN kind. Den som är kall som ett as. Olle bodde i Melbourne, det måste ha varit så.

Man skulle kunna tända en tre meter hög brasa mitt på golvet i mitt vardagsrum utan att det skulle hjälpa. Så fort man släckt elden (och förbannat det oerhört dumma att tända eld på golvet) skulle kylan bita tag i en igen. På kvällarna låter jag vår AC gå på högsta effekt. Det blåser varmluft i hela lägenheten så att det fladdrar i de påhittade gardinerna. Grejen är att den låter så mycket så det är omöjligt att ha den igång på natten. Man låter värmen gå hela kvällen, när det är dags att sova är det runt 22 grader i lägenheten. Om man har tur. Sen går man och lägger sig under dubbla täcken.

När man vaknar morgonen efter är det 12-13 grader i sovrummet. Och fuktigt. Det känns som att man sovit utomhus. Ni känner igen känslan. Det är inte den skönaste av känslor. Man vevar igång ökenvindmaskinen igen, tar sig en het kopp te och skållar sig i duschen tills man tror att huden ska trilla av. Och så håller det på. Och då bor jag ändå i en nyrenoverad lägenhet, bor du i ett gammalt hus är det inte ens skrattretande. Jag sov hos en flicka en gång där det blåste in trots att alla fönster var stängda. En isande kall vin letade sig in genom väggen och högg en i... ansiktet... där man låg och... försökte sova.

Ett tips till svenska byggare/snickare/elektriker/rörmokare/you name it.

Flytta utomlands.

Oj vad med hantverkarsex ni skulle få.