Ed
Eftersom Eff envisas med att gilla samma saker som jag oavsett om det gäller humor, musik, poesi (jag har skickat den dikten till en flicka en gång) eller tv, så får jag väl helt enkelt ge upp och spinna vidare på samma tråd.
Jag älskade tv-serien Ed (som i Sverige gick på Kanal 5). Utmärkt casting och ett suveränt manus. Dessutom sjunger ju min vän Eef Barzelay ledmotivet "Moment In The Sun". Jag har tidigare tipsat om en av mina favoritböcker på senare år "The Book of Joe". Den påminner på många sätt om "Ed" om man tar bort de lustigare bitarna. Tycker jag. När "The Book of Joe" skulle läsas in som talbok blev jag därför inte förvånad när man använde Tom Cananagh (som spelar Ed) som berättarröst.
När följande utspelade sig efter Carols bröllop hade jag gåshud över hela kroppen.
Magisk tv.
Carol Vessey: My one chance at something vaguely resembling happiness, and you destroyed it.
Ed Stevens: What?
Carol Vessey: You ruined my wedding, and... and you made me lose Dennis.
Ed Stevens: How could I have ruined your wedding? I wasn't even there.
Carol Vessey: Of course you were there. You're always there. Because no matter what I try to do Ed Stevens is always there.
Ed Stevens: I... I don't know... I don't know what you're so upset about.
Carol Vessey: Ed, do you want to know why Dennis walked out of the wedding?
Ed Stevens: Why?
Carol Vessey: I'll tell you why. I'll... I'll tell you why! Because he thought I was looking around the church for you. He thought I was looking for Ed Stevens.
Ed Stevens: Were you?
Carol Vessey: Yeah. Yeah, I was.
Ed Stevens: Why Carol?
Carol Vessey: Because you never stop. It's been this way ever since you came back to Stuckeyville. You didn't even know me. Ed, you did not even know me, and yet you made it your life's work to just, to wear me down. It's like, it's like you crawled into my skull, and you found a nice, comfy little place to rest, and you refuse to leave. No matter what I said, no matter what I did, you just never stopped coming after me. You, you just never stopped!
Ed Stevens: You never wanted me to stop! And you wanted me to stop. It's true Carol. I did all these things. I dressed up as a knight. I sang. I danced. I threw waffles at your bedroom window. I hired a skywriter. I got up on a horse named Crazy Jimmy, and you loved it. You loved it. And you hated it. Because you didn't think you deserved it. And you know what Carol? You were right. What, what are you doing?
Carol Vessey: I don't know. I don't know.
Ed Stevens: Carol, look at me. I'm dying. I gotta get off this ride.
The Warren Cheswick Experience - Tears of a clown
Jag älskade tv-serien Ed (som i Sverige gick på Kanal 5). Utmärkt casting och ett suveränt manus. Dessutom sjunger ju min vän Eef Barzelay ledmotivet "Moment In The Sun". Jag har tidigare tipsat om en av mina favoritböcker på senare år "The Book of Joe". Den påminner på många sätt om "Ed" om man tar bort de lustigare bitarna. Tycker jag. När "The Book of Joe" skulle läsas in som talbok blev jag därför inte förvånad när man använde Tom Cananagh (som spelar Ed) som berättarröst.
När följande utspelade sig efter Carols bröllop hade jag gåshud över hela kroppen.
Magisk tv.
Carol Vessey: My one chance at something vaguely resembling happiness, and you destroyed it.
Ed Stevens: What?
Carol Vessey: You ruined my wedding, and... and you made me lose Dennis.
Ed Stevens: How could I have ruined your wedding? I wasn't even there.
Carol Vessey: Of course you were there. You're always there. Because no matter what I try to do Ed Stevens is always there.
Ed Stevens: I... I don't know... I don't know what you're so upset about.
Carol Vessey: Ed, do you want to know why Dennis walked out of the wedding?
Ed Stevens: Why?
Carol Vessey: I'll tell you why. I'll... I'll tell you why! Because he thought I was looking around the church for you. He thought I was looking for Ed Stevens.
Ed Stevens: Were you?
Carol Vessey: Yeah. Yeah, I was.
Ed Stevens: Why Carol?
Carol Vessey: Because you never stop. It's been this way ever since you came back to Stuckeyville. You didn't even know me. Ed, you did not even know me, and yet you made it your life's work to just, to wear me down. It's like, it's like you crawled into my skull, and you found a nice, comfy little place to rest, and you refuse to leave. No matter what I said, no matter what I did, you just never stopped coming after me. You, you just never stopped!
Ed Stevens: You never wanted me to stop! And you wanted me to stop. It's true Carol. I did all these things. I dressed up as a knight. I sang. I danced. I threw waffles at your bedroom window. I hired a skywriter. I got up on a horse named Crazy Jimmy, and you loved it. You loved it. And you hated it. Because you didn't think you deserved it. And you know what Carol? You were right. What, what are you doing?
Carol Vessey: I don't know. I don't know.
Ed Stevens: Carol, look at me. I'm dying. I gotta get off this ride.
The Warren Cheswick Experience - Tears of a clown
skrev Silverfisken klockan 11:19
10 Comments:
Det är första gången jag läser denna blogg. Eftersom även jag levt som exil-svensk i St Kilda antar jag att det är omöjligt för mig att inte förhålla mig till den. Jag bodde vid Greys street, alltså den där horgatan. Varje dag såg jag minst tio prostituerade kvinnor. Finns de kvar eller? Hursomhelst, för att konkret kommentera något: jag gillade aldrig riktigt Ed.
Jag bodde på Alma Rd förut, ca 300 m från Grey Street. Jodå, flickorna finns kvar, om än inte lika många som förr. Jag var för övrigt på The George Wineroom igår, på hörnet av Grey och Fitzroy.
Ed, ed, ed. Fan vad bra den serien var. Skratt utan skrattmaskiner, sorg utan bölmaskiner osv. Bara rent och fruktansvärt bra. Skönt att höra att det inte bara var jag. Ha´t gött.
Hmm, jo ja, Ed var hyfsad. Fast jag kom aldrig över hans röst, den där halvt mumlande rösten i dubbel hastighet.
Önskade mig "The book of Joe" i julklapp efter att du hade tipsat om den, och visst verkar det som att jag had varit snäll förra året eftersom jag fick den. Den var fruktansvärt bra och visst finns det en stor likhet mellan den och dialogen du skrev. Tack för tipset :)! Tyvärr kan jag inte se bilden här från jobbet, flickr är blockat.
De där jävla Eddarna som finns i riktiga livet suger!
Dock är Ed serien det bästa som har gått på 5an.
Red
ed var fan skittrist.
Jag är ikapp! Har under de senaste dagarna läst, läst, läst mig igenom hela din blogg. Okej, ibland, när skratttårarna sprutat ur ögonen, kanske jag varit lite ofokuserad men det känns som att jag är mogen för sluttentan i 40 poäng Silverfiskkunskap. Du är bra. Riktigt bra. Skönt språk och fina bilder. Du skriver otroligt fängslande vare sig det handlar om glimtar från barndomen, kärleksrelationer, din vardag eller dina vänner. Du är så värd allt beröm du får av dina läsare! Se nu till att fortsätta blogga...du måste ju förstå att jag blivit beroende!
Djävulskt bra serie (utom sista säsongen då, som var svag - det var Eds jakt på Carol som jag gillade bäst). Håller med om att både casting och manus var bra. Det var ju trots allt Rob Burnett, gamle Late Show-producenten, som var chief executive producer (eller nåt) för serien.
Bra scen valde du också. En brytpunkt i förhållandet mellan Ed och Carol. Samtidigt som man fick se Dennis dra. Han utgjorde ett bra hatobjekt, hehe.
Glöm till sist inte att det var Foo Fighters som spelade ledmotivet första (och kanske även andra) säsongen, men sedan har jag för mig att det blev rättighetsstrul och Clem Snide ersatte.
Avslutningsvis är det ju gränsfall horribelt att den inte finns på DVD än.
Oj oj, gillar Ed. Härligt galet och med kul dialoger. Utvecklade dessutom en liten pinsam crush på Tom C (skådespelaren). Så vad gör en flicka när hon får tag på direktnumret till Tom? Hon ringer förstås.
Skicka en kommentar
<< Home