Fanfar för de tusen som gått

Jag sitter vid mitt skrivbord och tittar ut över St Kilda Road i Melbourne som så många gånger förr. Jag har sett drottningen av England köra förbi. Jag har sett en kille bli påkörd av en bil. Jag har sett alla slags väder ni kan tänka er, jag har hört fåglar sjunga, kraxa och skrika som barn. Allt från kakaduor till rovfåglar har suttit på avsatsen utanför mitt fönster och tittat på mig.

Och jag har bloggat.

Som fan.

Exakt 1000 inlägg har det blivit med detta.

Jag har skrivit om allt från min pappa, höjdrädsla till Bengt Magnusson och elaka flickor med katt.

Det känns lite konstigt att tacka er för att ni läst, eftersom det inte var tänkt att nån skulle läsa alls till en början, men nu är det så det är.

Så jag tackar och bockar.

Heroes - David Bowie