One, thanks.
Jag tycker om att gå på bio själv. Ensam. Jag vet att det är ett kontroversiellt uttalande, men så är det. Me likes it. Det är en av få gånger jag lyckas stänga av helt. Jag köper ingen dricka, inget godis. Ingenting. Och jag pratar inte med någon. Det känns på nåt konstigt sätt väldigt meditativt. Även den kassaste film kan på detta sätt ge mig något. Att lämna en biograf och komma ut i dagsljuset igen är lite grand som en pånyttfödelse. Wow, jävlar vad ljust, var är jag, vart är jag på väg? För en liten stund är allt nytt och allt gammalt är bortspolat. För en liten stund.
Det jag inte gör är att gå på nån av kvällsföreställningarna. Där går gränsen. När det börjar bli datedags sticker man ut för mycket utan sällskap. Jag kan inte längre vara lika anonym. Jag inbillar mig att de tittar.
Men många är alltså gångerna då jag gått på bio själv. Gånger jag behövt tänka. Och gånger då jag behövt slippa tänka. Gånger då jag behövt komma bort en stund.
Det spelar ingen roll om jag hamnar på Endor eller Brokeback Mountain.
Men gången jag hamnade i Elizabethtown sket det sig kapitalt.
Jag ville bara döda Orlando.
Och Cameron Crowe.
Det jag inte gör är att gå på nån av kvällsföreställningarna. Där går gränsen. När det börjar bli datedags sticker man ut för mycket utan sällskap. Jag kan inte längre vara lika anonym. Jag inbillar mig att de tittar.
Men många är alltså gångerna då jag gått på bio själv. Gånger jag behövt tänka. Och gånger då jag behövt slippa tänka. Gånger då jag behövt komma bort en stund.
Det spelar ingen roll om jag hamnar på Endor eller Brokeback Mountain.
Men gången jag hamnade i Elizabethtown sket det sig kapitalt.
Jag ville bara döda Orlando.
Och Cameron Crowe.
skrev Silverfisken klockan 10:04
16 Comments:
Alla behöver vi en stund för att koppla bort prylarna. Själv brukar jag sticka ut å springa.
ha ha
Nja, Cameron borde nog få överleva på gamla meriter. Orlando går inte lika säker.
Ja, att gå på bio ensam är underskattat. Gör ofta det. Och precis som du så håller jag mig ifrån kvällsföreställningarna. Och känslan när man lämnar salongen har du beskrivit perfekt! :o)
Jag bodde under några år runt hörnet från stans största biograf och gick ofta på bio när det inte fanns något att se på tv. Det är skönt att gå på bio ensam, även om det är på kvällsföreställningarna. Jag behövde inte ens ta på mig jackan, bara springa runt hörnet.
Vilket påminner mig om hur kul vi hade åt alla Sagan om Ringen fans som köade utanför vårt hus när de släppte biljetterna. Har ni någonsin sett ett alviskt anfall mot orcher på en gata i Sverige? Trumpeter och stridsrop på alviska...
Jag går oxå oftast själv på bio, tycker det är lite mysigt. Det är ju inte så att man kan prata med ngn ändå under filmen.
Samma sak här. Gillar också att gå på bio ensam. Det är en skön känsla att sjunka ner i biomörkret se på en film och sedan se hur världen förändrats utanför när man kommer ut.
På pricken beskrivet. Jag går inte på bio längre eftersom det är en utmaning utan dess like att tampas med sin behärskning när det pratas i sällskap och i mobiltelefon. Men jag ska nog börja gå dagtid igen för då är risken mycket mindre att råka ut för sådant. Men jag får nog vänta till hösten, det är ju sommarlov nu...
jag har tänkt att ta det stora steget att gå på bio ensam ett flertal gånger, men alltid när jag står i biljettkassan så bangar jag. det känns som om dom som säljer biljetter tänker "vafan är det där för tjej utan vänner?"
Bio ensam är ju det ultimata. Fast jag brukar alltid känna mej utittad. alltså vaddå - finns det inga andra i min ålder (16) som går på bio själva? Det verkar inte så, för fan vad dom stoirrar. Som om man var et missfoster. Och går på bio själv.
Bio själv är kungligt.
Anna: Vem fan bryr sig om vad andra tycker?
(jo många men jag förstår ändå inte varför)
((eller jag förstår men de borde inte vara så))
Sen finns det några av oss som inte går på bio alls längre. Som blir skogstokiga på tonåringar som kastar fasta föremål och pratar i megafon till varandra - eller med nån i telefon. Är rädd att jag ska bli en mycket aggressiv människa och få ett mycket hårt straff för ett mycket våldsamt dåd.
Det är inte the big screen värt.
Älskade att gå på bio, själv eller med andra, tills detta fenomen som ovan beskriver. Finns det nå värre än att mitt i en jätte bra scen få höra någons mobil och sedan att personen i fråga SVARAR!!!
bio själv är trevligt. att tro att folk tittar och noterar att man är själv är lite självupptaget. :)
Bio själv är suveränt!
Den enda gång jag har gått på bio själv var när Titanic gick, för ett antal år sen nu. Då var det mäktigt. Att komma ut ur biografen själv, lämnad till sina egna tankar, när alla andra var i sällskap och diskuterade filmen hit och dit. Det var märkligt men ändå skönt att tänka tillbaks på att detta faktiskt var verklighet för nästan ett sekel sedan. Att prata om filmen skulle känts futtigt.
Kan gott tänka mig att gå själv igen, drömma sig bort en stund.
Skicka en kommentar
<< Home