Han fångade sparken med huvudet
Det har skrivits så oändligt mycket om de som skriver elaka kommentarer anonymt. Goesta skrev att jag fått förhållandevis få elaka kommentarer i förhållande till hur många som läser min blogg. Jag förtjänar alltså fler? Hmm, nej, jag fattar vad han menade.
Saken är den att de grövsta påhoppen raderar jag. Igår var det nån som tyckte att det var läge att anonymt inflika att jag såg ut som puckelryggen i "I Rosens Namn". Det kändes säkert jättekul att slänga iväg en sån syrlig liten godbit anonymt. Men igen så glömmer den som skriver spydigheter bort att det finns en människa på andra sidan skärmen. Just den här kommentaren bet väl inte så illa, men den är ganska typisk. Och riktad till någon som länge, länge kämpat med en rädsla att inte duga så hade den kunna tagit mycket värre.
Jag förstår inte hur ni tänker när ni slänger iväg era elakheter. På sistone har en ännu mer tragisk samling människor börjat kommentera. De har så lite att komma med så att de enbart kommenterar andra som kommenterar. Nån sorts metakommentarer. Självklart anonyma. Alltid anonyma.
Ibland får jag en känsla av att det är nya människor som tillkommer. Nya spydiga kommentarorer tar plats på den nersläckta scenen. De levererar sina giftdrypande monologer i skuggorna. Och varje gång någon bloggare reagerar så svarar andra: bry dig inte om dem, de är bara avundsjuka. Well, en elak, bitsk, och i många fall träffsäker, kommentar biter ändå kan jag meddela. Oavsett varför den skrivits. Och oavsett om den skrivs som nån sorts motpol till de många positiva.
Igen vill jag bara be er att tänka på att det inte sitter en redaktion med härligt cyniska människor bakom bloggarna. Oftast är det en enda människa. Oavsett hur populär bloggen är. Och oftast är det nån som tar åt sig. Men kanske är det det ni vill. Att såra. Att skriva spydigheter från en plats i mörker utan att behöva stå för dem.
Jag tror att jag senast skrev om detta bland kommentarerna till mitt inlägg Sal 16. Inget nytt har tillkommit. Och inget har förändrats. Hoppas ni får ut nåt av påhoppen. Ni vinner. Jag har ingen chans mot skuggfigurer.
Saken är den att de grövsta påhoppen raderar jag. Igår var det nån som tyckte att det var läge att anonymt inflika att jag såg ut som puckelryggen i "I Rosens Namn". Det kändes säkert jättekul att slänga iväg en sån syrlig liten godbit anonymt. Men igen så glömmer den som skriver spydigheter bort att det finns en människa på andra sidan skärmen. Just den här kommentaren bet väl inte så illa, men den är ganska typisk. Och riktad till någon som länge, länge kämpat med en rädsla att inte duga så hade den kunna tagit mycket värre.
Jag förstår inte hur ni tänker när ni slänger iväg era elakheter. På sistone har en ännu mer tragisk samling människor börjat kommentera. De har så lite att komma med så att de enbart kommenterar andra som kommenterar. Nån sorts metakommentarer. Självklart anonyma. Alltid anonyma.
Ibland får jag en känsla av att det är nya människor som tillkommer. Nya spydiga kommentarorer tar plats på den nersläckta scenen. De levererar sina giftdrypande monologer i skuggorna. Och varje gång någon bloggare reagerar så svarar andra: bry dig inte om dem, de är bara avundsjuka. Well, en elak, bitsk, och i många fall träffsäker, kommentar biter ändå kan jag meddela. Oavsett varför den skrivits. Och oavsett om den skrivs som nån sorts motpol till de många positiva.
Igen vill jag bara be er att tänka på att det inte sitter en redaktion med härligt cyniska människor bakom bloggarna. Oftast är det en enda människa. Oavsett hur populär bloggen är. Och oftast är det nån som tar åt sig. Men kanske är det det ni vill. Att såra. Att skriva spydigheter från en plats i mörker utan att behöva stå för dem.
Jag tror att jag senast skrev om detta bland kommentarerna till mitt inlägg Sal 16. Inget nytt har tillkommit. Och inget har förändrats. Hoppas ni får ut nåt av påhoppen. Ni vinner. Jag har ingen chans mot skuggfigurer.
skrev Silverfisken klockan 09:16
36 Comments:
Lite konstigt det där att ett namn utan ansikte är bättre än bara anonymous.
Det finns alldeles för många människor som är ute efter att provocera, bråka och bara tråka sig. Jag har aldrig förstått hur de människorna fungerar. Visst, man behöver inte vara överdrivet lovprisande likt en nyfrälst, men man kan hålla sig ifrån att försöka göra Hackfleisch av enskilda.
Själv har jag bara fått ett fåtal elaka kommentarer på min blogg, som förvisso aldrig kommer ha ens en bråkdel så många läsare som din, men visst känns det.
Den spontana känslan som sköljer över en när man läst en elak kommentar av 100 snälla är att man bara vill ropa: "Men du känner ju inte mig! Vem är du att döma mig?"
Men, sen är det också så att.. you can't please them all.
Man får förlika sig med den tanken, att man inte är till för att behaga samtliga.
Men det kan vara oerhört mycket svårare att förlika sig med folks ignorans (för att prata lite svengelskt) och brist på respekt.
det ironiska här är väl att jag tvivlar starkt på att de som lämnar dryga påhoppskommentarer inte ens läser det här inlägget.........
människan som djur är inget trevligt djur.
Jag har tack o lov inte fått många taskiga kommentarer. Men de jag fått... kanske en på 300... de tar och kan få mig mig att känna mig olustig länge.
Och det är ju konstigt, i och med att jag ser mig själv som en gås, där allt rinner av.
Men jag tror att de som skriver så är frustrerade människor, som på något konstigt sätt får ur sig någon diffus ilska, som egentligen borde riktas mot ett annat håll.
Lite grann har väl det här med bloggandet blivit för stort... Det är liksom inte längre tillåtet att bara skriva. Man måste ha nåt att komma med också. Och i synnerhet gäller väl det populära bloggar. Och när det finns på nätet så anser alla sig ha rätt att ha åsikter. Överallt är det ju inte lika lätt att göra sin röst hörd som i en blogg. Kanske?
Konstigt jag hamnar alltid på din sida... Skickar en cyberkram.
Jag förstår vad du menar och håller till viss del med. Men som nån skrev ovan, människan som djur är inget trevligt djur. Jag tror, kanske lite bittert, att vi människor är mer elaka, negativa och jävliga än vad vi vill ge sken av. Vi går runt och är så uppfostrat artiga och korrekta, står i kö och ler, fast vi inombords egentligen vill bara slita huvudet av den långsamma fan framför. Det jag menar innan jag svamlar iväg för långt är att om man slänger ut sig i offentligheten kommer man få både dom bra och dåliga sidorna av mänskligheten vare sig man vill det eller ej. Jag säger inte att det bör vara så eller ens att det är ok, men nånstans är det ändå så det är. När man gör sig offentligt synlig och i synnerhet på nätet där det är väldigt lätt att vara anonym kommer dom här mörka sidorna hos oss fram. Det kanske funkar som en ventil för vissa, det kittlar lite att kunna skriva negativa saker, ungefär som att skriva kuk på skolbänken.
Kort sagt, folk är idioter och det går inte att göra så mycket åt det annat än att skita i det.
Jag tror att cyberspace är rena himmelriket för små människor. Och med små människor menar jag människor med litet känsloliv, litet förstånd, lite medkänsla och förmodligen ganska säkert också litet liv.
De kan spy galla och de behöver inte stå för det.
De kan, genom elaka kommentarer, försöka få sitt eget eländiga liv att kännas bättre för dem själva och de behöver inte stå för det.
De kan gå in på olika chattar och bete sig som svin och de behöver inte stå för det.
Och till skillnad från vad andra tror så tror jag de läser sådana här inlägg. Och mår bra av det.
Det är lätt att säga att det är dem det är mest synd om, för jag vet också att kommentarer slår. (Inte för att jag har fått några på min blogg, jag får i princip inga kommentarer alls (något som också känns eftersom man ser att folk är där), men det gör ingen skillnad om kommentaren kommer i riktiga livet eller i bloggen.)
Men till syvende och sist så är det ändå så på något sätt. De får inget bättre liv av att racka ner på någon annans, de får bara en kick som varar en liten pyttestund. Och cyberspace ger dem möjligheten att få den här kicken om och om igen. Och de blir ju duktigare och duktigare på det också för de får mer och mer träning. Det är fan att det skall vara så svårt att träna in sig på att inte känna. Fast å andra sidan vet jag inte om det skulle vara så bra.
äh - vilket bladder. Men i alla fall.
It never seizes to amaze me som man säger på engelska vilken oerhörd mängd av osäkra människor det finns därute, som lever för att trycka ner andra. Och visst biter det. I synnerhet om man har en historia av självmedvetenhet och osäkerhet. Den kan kännas avlägsen, men en enda kommentar så kommer den tillbaka och visar sitt fula tryne. En tröst är att det oftast är de bästa människorna som får stå ut med sånt här. Så man får ta det som ett kvalitetsintyg! Jag tycker att du är bra iaf (så här på skärmen)
Detta är ett problem som gäller all dialog på internet. Ta forum tex, att föra en vettig debatt utan att det blir grova påhopp är nästan omöjligt. Dessutom missuppfattar folk varandra hela tiden, antagligen pga saknaden av kroppspråk och att man är olika bra på att uttrycka sig.
Jag brukar tänka att folk pratar ju inte så här med andra i verkligheten. Men man kanske gör det?
"A person can be smart. People are stupid"
Jag som trodde att kommentarsfunktionen var för att komma med en kommentar på det som du skrivit. Att hacka på folk är bara lågt. De har väl helt enkelt ingenting att komma med. Men istället för att strunta i att kommentera helt och hållet, så slänger de iväg en dum kommentar.
Jag har reagerat på just det du skriver, att din blogg har blivit som en slags arena där man kan använda kommentarfunktionen till att slänga skit inte bara på dig utan även på varandra. Häromdagen retade den vassa tonen mig så pass att jag var tvungen att skriva av mig lite (fast jag gjorde det i min egen blogg för det blev för långt).
Precis som Jens här ovanför undrar jag om de här människorna behandlar sina vänner/jobbarkompisar/folk på stan på samma sätt som de behandlar folk på nätet? För...för mig är det ingen skillnad.
Jag förstår verkligen inte!
Jag är rätt säker på att sådana personer aldrig i livet skulle slänga sina kommentarer i ansiktet på någon öga mot öga.
Men det är så löjligt enkelt att kasta ur sig skit i en blogg. Det är patetiskt.
Bra att du än en gång säger ifrån. Jag tar åt mig. Det är mest när jag läser kommentarerna numera som jag känner mig som världens störste cyniker. Ibland kan jag bara inte låta bli att kommentera dem.
Jag tycker det ar lite lustigt med kommentarer. For det verkar som folk som emailar, eller kommenterar saker pa ett icke konstruktivt satt ofta aterkommer och skriver manga manga ganger
Sa jag har tankt om man nu tycker sa illa om en blog att man kanner att man maste saga till vederborande att de ar dumma i huvvet. Varfor fortsatter man da att lasa.
Fisken: Du far ta ett leaf out of www.dooce.com book. Se hur hon hanterar sina konstanta kommenterare (bra exempel ar den 18 augusti Exclamation Point, Summer Edition) det ar valdigt roligt...
Jag kan inte annat än hålla med alla andra som redan kommenterat.. Jag har läst din blogg länge nu och kan inte hitta något som jag personligen skulle kunna uppröras av så till den grad att jag skulle håna dig med elaka kommentarer. Jag tror att de människor som gör det enbart är avundsjuka på ditt jet-set-iga liv down under. Du vågar förverkliga dina drömmar, du är förjävligt begåvad, och det avskyr alla små människor som inte vågar själva. Jag är också ruskigt avundsjuk!, men är så pass mogen (eller nåt..) att jag kan unna dig det, och andra, utan att själv bli bitter. Förstår du vad jag menar?
Nåväl, det var vad jag hade att komma med.
Förresten, är det inte en konstig värld vi lever i? Bloggar liksom?
du lever ett liv som säkert många avundas, men det är ingen ursäkt. Fucking jantelagen finns även bland bloggarna
Märkligt, inte en enda anonym kommentar här, vad kan det bero på?...*kram*
(WV = kyspurl...tycker det låter snällt?)
Folk är folk och svin är svin. Många är svin. :(
Jag skrev om just det här i en kommentar för ett tag sedan, behovet av att gnälla och visa sitt missnöje. Jag förstår fortfarande inte varför man läser en blog om man inte tycker om den? Och jag förstår definitivt inte varför man dessutom ödslar tid på att skriva ett surt och okonstruktivt inlägg om hur dålig bloggen är. Jag fick inget direkt vettigt svar på det. Förmodligen kan dessa, oftast anonyma, personer inte konstruera en hel mening där de argumenterar för sin sak...
Kan inte sluta läsa, det är liksom beroendeframkallande och jag älskar det du skriver.! Tackar
läs inte kommentaren om du inte gillar dne!!! nej dt blev fel...gör inte blog om du inte gillar!
Bry dig inte om de elaka kommentarerna, de som skriver dem är idioter.
Det kanske inte är den roligaste, men säkert en effektiv variant;
Man kan ju välja funktionen i Blogspot/Blogger att inga anonyma avsändare får lämna en kommentar.
Hej,
Nu har jag precis läst ditt inlägg Sal 16.
Svårt att läsa det utan att få en klump i halsen. Mycket bra.
Jenny
mamselamstrams. bara för att folk inte skriver det betyder det inte att folk ogillar.
Kan. Inte. Sluta. Läsa. Din blogg är så jävla underbar! Men jag hoppas verkligen att du inte skriver för vår skull, utan bara för din egen. Det är så det ska vara. Tack.
Ibland när jag läser, får jag en känsla av någon som kämpar och kämpar och kämpar. skriver, rasande, ibland så snillrikt och roligt att man gapar , ibland precis som andra, och ibland inte alls.
Men så rätt vad det är, kämpar mot oförstående och dumma och tråkiga och normala och konstiga som tycker. Och ju mer förklaringar desto mer dumheter och spydigheter, det är liksom döfött ibland.
Men för det allra mest är det faktiskt fint att ta del av tankar som hade kunnat vara ens egna fast något coolare och på andra sidan jorden.
Det är så jääävla långt till Australien.
Det gör mig ont att människor inte annat för sig än att göra andra människor ledsna. För det är som du skriver "Silverfisken", ord sårar och ord kan skälpa även den starkaste tro. Det sägs att pennan själv har dödat mer människor än vapen. Hur blir det så idag, med internet med ett ständigt strömmande av ord, meningar, texter. Människor bakom en skärm har ett större ego och en större självsäkerhet än om de hade blivit ombedda att säga sin mening i en irl diskussion. Det är så sant! Men jag förstår inte folk som kan handla på ett sätt på nätet som de inte är stolta över. Vi är inte anonyma ettor och nollor på nätet hur mycket vi än önskar. Jag är jag och du är du, lika vacker, lika ordinär som i verkliga livet.
Silver fisken, sluta aldrig blogga och om du gör, börja skriva. Det finns bara en blogg som jag besöker återkommande - och det är din. Du ger mig flärd och verklighet, en annan värld och du ger min vardag en annan glans när du förklarar hur även din flärdfulla värld är vanlig.
Tack!
Jag vill bara för en gångs skull kommentera något om dina kommentarer - och göra dig påmind om att jag, och säkert med flera, inte läser dina kommentarer alls. Jag är intresserad att läsa din blogg men inte vad andra eventuellt har att säga om den. Så, nog om det. Fortsätt skriv för din egen skull och skit i trista personligheter.
hanna: kan du vara mer dramatisk?
Äsch, ta bort möjligheten att kommentera. Problemet löst ;)
http://alskadebeijing.blogspot.com/2006/08/rtten-att-frnedra.html
Ulrika här ovan skrev ett bra inlägg om det... läs och begrunda... allihopa!
Vi är många som läser din blogg och personligen tycker jag att du är en fascinerande människa som har mycket roligt och intressant att komma med. Fortsätt att vara dig själv, skriv vad du vill för det är det vi vill läsa. Skit i små människor som inte kan åstadkomma nåt eget utan behöver racka ner på andra för att känna sig viktiga.
Och om du känner att du inte duger - gå tillbaks till självporträttet (närbilden) du postade för ett tag sen och läs kommentarerna där... det var hundratals om jag minns rätt ;-)
helena: Nyskild?
Jag är helt övertygad om att de människorna är otrevliga i verkligheten också. Jo, det är sant. Jag gillar inte heller alla bloggar man surfar runt på men får inte heller ut något av att kräkas upp elakheter. Däremot kan man vara saklig i sina kommentarer och inte hålla med om allt. Men det är något helt annat det.
Skicka en kommentar
<< Home