Kära dagbok,
Fredag förmiddag i ett Melbourne som är svårt att sätta fingret på. Är det vår eller inte? Än vet vi inte. Den får fan lägga på en rem nu, vårjäveln, annars börjar jag sava själv. Träden utanför mitt kontor sträcker på sig och knoppar ut i grönt på ett sätt som talar sitt tydliga språk, men vädret växlar fortfarande för mycket för att man ska kunna vara säker. Så fort jag sätter mina sista marker på grönt kommer fabbro vinter och petar kulan till svart igen.
Jag sitter och lyssnar på Regina Spektor och det slår mig igen hur jävla bra DEN skivan är. Och den kom också i år. Mycket bra musik i år, så är det.
Jag läste igenom det jag skrev i går och tycker att det lät rätt drygt. Det var inte alls meningen. Jag ville bara välja fem sms som berättade något om min månad. Sms är ett bra sätt att blotta på det som pågår eftersom sms ofta är rätt privata. Eller?
Visst, Esther är min agent, men så jävla glammigt är det inte. Vi hörs en gång i månaden kanske. Och meddelandet från chefredaktören var det första någonsin. Lynchy är en kul jävel, men han skulle också sälja sin familj för ett smaskigt knäck.
Nåväl.
Jag hade lika gärna kunna valt andra sms:
"Käften"
"Got jack, what about you?"
"What the fuck, mate?"
De berättar alla nåt om min månad. Men om jag inte broderar ut texten är de bara korta fragment ur ett liv ni inte vet någonting om. Jag väljer att skriva saker. Och ibland inte. Vissa händelser väljer jag att inte skriva om av olika anledningar. Men när jag väljer att skriva om något försöker jag dock att vara så ärlig som möjligt. Det ni får ta del av må vara en liten del av mig, men det är i alla fall en ganska sann bild av ett ögonblick i mitt liv.
Ärliga fragment.
Mina två versioner av mötet med flickan och heroinet var mer en lek med ord. Mötet har ägt rum och hur jag såg på händelsen ligger väl någonstans emellan de båda sinnesstämningarna. Vi hade kul. Heroinet kom väl lite oväntat. Och kändes lite tragic. Om vi säger så.
Och om han pojkvännen till tjejen på jobbet läser;
Jag skojade bara.
Din tjej är ful.
Ser ut som en gris.
Promise.
Jag sitter och lyssnar på Regina Spektor och det slår mig igen hur jävla bra DEN skivan är. Och den kom också i år. Mycket bra musik i år, så är det.
Jag läste igenom det jag skrev i går och tycker att det lät rätt drygt. Det var inte alls meningen. Jag ville bara välja fem sms som berättade något om min månad. Sms är ett bra sätt att blotta på det som pågår eftersom sms ofta är rätt privata. Eller?
Visst, Esther är min agent, men så jävla glammigt är det inte. Vi hörs en gång i månaden kanske. Och meddelandet från chefredaktören var det första någonsin. Lynchy är en kul jävel, men han skulle också sälja sin familj för ett smaskigt knäck.
Nåväl.
Jag hade lika gärna kunna valt andra sms:
"Käften"
"Got jack, what about you?"
"What the fuck, mate?"
De berättar alla nåt om min månad. Men om jag inte broderar ut texten är de bara korta fragment ur ett liv ni inte vet någonting om. Jag väljer att skriva saker. Och ibland inte. Vissa händelser väljer jag att inte skriva om av olika anledningar. Men när jag väljer att skriva om något försöker jag dock att vara så ärlig som möjligt. Det ni får ta del av må vara en liten del av mig, men det är i alla fall en ganska sann bild av ett ögonblick i mitt liv.
Ärliga fragment.
Mina två versioner av mötet med flickan och heroinet var mer en lek med ord. Mötet har ägt rum och hur jag såg på händelsen ligger väl någonstans emellan de båda sinnesstämningarna. Vi hade kul. Heroinet kom väl lite oväntat. Och kändes lite tragic. Om vi säger så.
Och om han pojkvännen till tjejen på jobbet läser;
Jag skojade bara.
Din tjej är ful.
Ser ut som en gris.
Promise.
skrev Silverfisken klockan 10:53
9 Comments:
haha elaking, du tycker hon är grymt snygg
Det roliga är blandningen, tycker jag. Ibland dumdrygt (men i så fall skriver du nästan alltid en ursäktande/urskuldande blogg efteråt). De flesta varianterna av bloggar är klart läsvärda, oftast.
Svensken i dig har iaf inte Australien lyckats tvätta bort ;) Inte måste du ursäkta att du har en agent - det är ok.
Exakt, håller med Sandra. Ursäkta dig inte det lät inte drygt. Det är ju din verklighet. Men gud vad australiensarna är tröttsamma med sina back to school-partyn. Man tycker att de borde fått nog efter 12 års skolgång iklädda formlösa klänningar, fula kostymer och stråhattar...
I beg of you.Stop making apologies.Stand up and be counted.From a sunny Sweden yet again with a feeling of I told you so.
Britterna är lika sjukt förtjusta i sina "back to school" partyn. Jag tror det har med uniformen att göra...
Och sen vet du redan att jag tycker du skiver bra Jonas så jag säger inget om det.
(det verkar som att det inte bara är jag som börjar tröttna på att skriva blogg. ganska många andra också för den delen, men iallafall. mest är jag nog trött på att folk har som hobby att missförstå mig, dig, och alla andra. det är för mycket dålig energi, och det verkar inte kunna väga upp för det goda. fortsätt skriv på din bok, jonas, ha ett av dina egna foton som omslag, och skit i alla hobby-missförståare.)
sluta knulla min tjej tack.
Tja, lägg av me å va sådär, va lite stolt över ditt superballa liv för fan! De e lixom helt otroligt att du har agent å allt!!! Å får gå på HUR många häfftiga partyn som helts med supercoolt folk! *avis*
Skicka en kommentar
<< Home