Nada lager

Det är svårt att komma under huden på Auckland. Kanske för att jag jobbar hela tiden. Tjejen med lökarna på andra sidan parken kan nog inte räknas som vän. De gånger jag har träffat människor har det varit via Levi och hans flickvän, men jag vill inte snylta på dem för mycket. Istället sitter jag hemma på kvällarna och tittar på cricket, äter och lever i nån sorts vakuum. Det är bara en månads jobb, sen drar jag till Queensland över jul och nyår för lite strandliv, och kanske är det också det som gör att jag inte ger mig tid att känna Auckland på pulsen.

Jag har några vänner till jag ska försöka hänga med dem också. Shane, som jag känner från Melbourne, festar som ingen annan. "Ett par öl" finns inte i hans värld och eftersom jag är den som har sämst karaktär på södra halvklotet vågar jag inte ringa honom förrän jag är beredd på en rock'n'roll-kväll med extra allt.

För övrigt finns det ett stort jävla ozonhål över Nya Zeeland.

Känns lite oroande.