Så nära får ingen gå
Det där är inte du, sa flickan som kan se rätt igenom mig. Hon hade läst bloggen ett tag och tyckte att bilden jag visade upp skilde sig från den jag verkligen är.
Och självklart hade hon rätt.
Men samtidigt förstod hon inte.
Hela mitt liv har varit en jakt på olika ansikten, jag har alltid tagit på mig masker för att se vem Jonas är. Nyfiket har jag letat. Prövat mig fram. Jakten på en identitet har alltid funnits där. Finns där fortfarande. Osäkerheten. Viljan att veta vem jag är. Genom möten och förhållanden med andra har jag blivit någon för en stund. Med just den här flickan var jag någon, med en annan var jag nån annan.
Oftast har jag blivit olycklig på kuppen.
Efter ett tag har maskerna rämnat och blottat personen som finns bakom. Och även om det sällan varit en särskilt annorlunda person har vetskapen om att jag inte varit sann mot mig själv gjort att jag vänt ryggen åt och lämnat dem oförstående bakom mig. I fallet med henne var det tvärtom. Det fanns inga masker, inga ansikten, bara en ensam och livrädd liten pojke på toppen av ett liv många andra avundades. Hon såg igenom mig och jag såg igenom henne. Och självklart slutade det i olycka långt värre än någon gång tidigare. Oskyddad blev fallet både längre och hårdare.
Så det här kanske inte är jag, men det är så nära ni får komma.
Så nära någon får komma.
Och självklart hade hon rätt.
Men samtidigt förstod hon inte.
Hela mitt liv har varit en jakt på olika ansikten, jag har alltid tagit på mig masker för att se vem Jonas är. Nyfiket har jag letat. Prövat mig fram. Jakten på en identitet har alltid funnits där. Finns där fortfarande. Osäkerheten. Viljan att veta vem jag är. Genom möten och förhållanden med andra har jag blivit någon för en stund. Med just den här flickan var jag någon, med en annan var jag nån annan.
Oftast har jag blivit olycklig på kuppen.
Efter ett tag har maskerna rämnat och blottat personen som finns bakom. Och även om det sällan varit en särskilt annorlunda person har vetskapen om att jag inte varit sann mot mig själv gjort att jag vänt ryggen åt och lämnat dem oförstående bakom mig. I fallet med henne var det tvärtom. Det fanns inga masker, inga ansikten, bara en ensam och livrädd liten pojke på toppen av ett liv många andra avundades. Hon såg igenom mig och jag såg igenom henne. Och självklart slutade det i olycka långt värre än någon gång tidigare. Oskyddad blev fallet både längre och hårdare.
Så det här kanske inte är jag, men det är så nära ni får komma.
Så nära någon får komma.
skrev Silverfisken klockan 07:59
14 Comments:
Vissa söker sin identitet mer än andra och jag tror alla har en sida som ingen får se. Jag tycker det är så det ska vara, i slutändan är man alltid ens bästa vän.
Btw: Din blogg är underbar!
/L
Jag tycker du blottar mycket av dig själv genom detta inlägg. Ett stort steg på vägen! :)
Lyssnar du på kent? Och vilket stjärntecken är du? Jag börjar tro på sådant, vad ska man annars lyssna på? Människor man lämnar gör dem bara olyckliga och de känner sig lurade eftersom de plötsligt insett att man inte har varit den personen de trodde man kände, om man nu sysslar med masker och roller, när man blir en kameleont.
Ja du... i bloggen visar man det som man vill visa.
I verkliga livet också förresten... kan bli jättejobbigt ibland.
Mamselamsen/som en dag kanske... kanske ska visa sitt riktiga jag för omvärlden.
Du skriver underbart.. som vanligt. Och du är helt säkert underbar som du är, även utan masker, annat kan du inte vara.
Men du är, som sagt, inte alls ensam om att dölja vem du egentligen är.Trots allt visar du ändå väldigt mycket.
Tack för att du vågar det!
Och du, hur sjuttan kan du skriva det jag tänker?
Du skriver så jag får gåshud...
Fina fina du!
Sigrid
Jag tycker du ær modig Jonas. Æven om jag ær i Malmø och du ær i Auckland. Æven om vi har aldrig træffats och jag aldrig kommenterat flitigt har jag læst din blogg sen førsta børjan och det kænns som man fått læra kænna många sidor av dig. Det kænns som att få en liten bit av en mænniska. Tack før det.
Kräm
/who
Hej,
Jag blir lite orolig för din skull när jag läser det här inlägget. Du skriver att du såg igenom den där tjejen och vice versa. "Och självklart slutade det i olycka". Varför? Det är ju det man måste göra för att det ska funka. Blotta sig för den andre. Berätta sina hemligheter och pinsamheter. Lägga ner skådespelet och vara så ärlig och rak man bara kan. Annars blir det aldrig på riktigt.
Ledsen, men det är nog den enda vägen Jonas även om det är läskigt som fan!
Hej,
Jag blir lite orolig för din skull när jag läser det här inlägget. Du skriver att du såg igenom den där tjejen och vice versa. "Och självklart slutade det i olycka". Varför? Det är ju det man måste göra för att det ska funka. Blotta sig för den andre. Berätta sina hemligheter och pinsamheter. Lägga ner skådespelet och vara så ärlig och rak man bara kan. Annars blir det aldrig på riktigt.
Ledsen, men det är nog den enda vägen Jonas även om det är läskigt som fan!
bra, modigt, sant
Kanner igen det dar.
Men for mig ar det nog lite annorlunda.
Frukten av beteendet ar att man far svart att halla koll pa vad man sjalv egentligen tycker och vill.
Mask-spelet for mig grundar sig i min uppvaxt; oberakneliga personer i min davarande narvaro. Tror jag.
Man "laser" av vad de i omgivningen forvantar sig att man ska gora eller svara.
Innerst inne kanske for att bli omtyckt?
Men nar man val blir det sa vager det inte sa tungt anda.
Och blottar man sig sjalv och blir alskad for det sa blir det inte bra heller, man blir mest radd.
Identitet, man vill ju vara nagon.
Men vem ar det egentligen man stravar efter att vara?
Vill man vara sig sjalv bode man val egentligen inte strava, det ska val bara va att att slappna av?
Känner också igen mig mycket men har kommit ur det här "maskbeteendet" och är otroligt tacksam för det.
"Knepet" är att gå till botten med sig själv på ett brutalt ärligt sätt. Att systematiskt gå igenom och dissikera precis allt: ens personlighetsdrag, hur man betett sig i olika situationer, synen på livssituationen fn, de man umgås med, ens familj, jobbval, barndom m m m m- rubbet! Och det viktiga när man gör detta är att vara ABSOLUT ärlig mot sig själv och inte undanhålla, försköna eller förminska något (men inte heller göra saker värre än de är)
Alltså att titta på sig själv så djupt och grundligt, objektivt och sakligt som möjligt.. och det är inte kul alla gånger när man t ex inser hur man betett sig ibland och vilka personlighetsdrag man faktiskt måste förlika sig med att man har!
Det kan också vara jobbigt att inse att den och den personen vill mig nog inte väl och upptäcka saker och personer som format en i barndomen och som fortfarande spökar.
Ja det finns mycket jag skulle kunna skriva om det här men att göra så här hjälpte mig faktiskt att "finna mig själv" som det så vackert heter och när jag läser eller hör om andra människor som förändrats så har de ofta gått tillväga på liknande sätt.
När man sedan kommit någorlunda underfund med sig själv kan man börja jobba på de saker man upptäckt hos sig själv som man vill förändra- istället för att förneka och fly ifrån dem och det blir inte heller läskigt att blotta sig för andra längre eftersom man inte längre förnekar och förtränger sina "dåliga sidor" utan har lagt upp dem i ljuset för ens egna allmäna beskådan och (förhoppningsvis) jobbar med dem.
Men jag håller med om att det är viktigt att behålla sin integritet i en blogg och att bara släppa in människor där till en viss gräns. Man är väldigt sårbar när man är i en "existensiell livskris" (som det nog handlar om) och det här utforskandet måste man nog göra i ensamhet.
Skicka en kommentar
<< Home