En vän som försvann

Luften är hög och lite kall den här morgonen när jag går till jobbet. Hösten är officiellt här, men det är inget jag har märkt av ännu. Musiken i mina öron ackompanjerar bilderna i mitt huvud. Jag lyssnar på The Whitest Boy Alive och tänker på någon jag just blivit påmind om.

Det kan räcka med en sång, en bild, en doft för att de ska kliva fram ur skuggorna av ens undermedvetna och göra sig påminda om tider som flytt. Om vänskap som försvann. Nu står personen där och ler sitt sneda leende till tonerna av musik vi aldrig delade.

I am done with you
I'm sailing my own
my own sweet way
around the world

Erlend sjunger och jag lyssnar.

Men jag vet att han har fel.