Shrinkage

Jag blir smickrad när jag får för mig att de som väljer musik på p3 läser den här bloggen. Sen stillar jag mig och tänker att de förstås har bättre koll än jag på vad som är värt att uppmärksamma. Men tanken är kul.

Jobbet är märkligt avslappnat för stunden. Jag jobbar på en liten pitch för den australiska regeringen och uppdraget är så snävt att det nästan blir roligt.

"How to prevent weeds from spreading from urban to rural areas"

Now that's a hoot.

Annars sitter jag och tittar på samma tv-program som ni gör hemma.

Det enda som saknas är textremsan.

Jag minns när jag var liten, världen var en så oerhört stor sak att greppa. Att åka till sommarhuset på Gotland var ett äventyr större än nåt annat. Heck, att åka till Korsvägen var ett äventyr. För att inte tala om Angered.

Idag bor jag så långt bort från Sverige som det är fysiskt möjligt. Jag har tagit flyget fram och tillbaka tillräckligt många gånger för att veta att resan faktiskt inte är så jobbig. Det är inte så mycket jobbigare att resa tjugo timmar än åtta.

Ni är där.

Jag är här.

Men jag tänker knappt på det.

Världen blir mindre för varje dag.