Bekänna synder II

Oj, just det ja. Jag försökte stjäla Ingvar Oldsbergs spel, "Nationalencyklopedin" på en restaurang i Göteborg en gång. Vakterna upptäckte mig och tryckte upp mig mot en vägg. Sen BAR de fram mig till Ingvar där jag tvingades be om ursäkt. Jag var snorfull. Så även Ingvar. Men han accepterade ursäkten. Därefter stal vakterna min mobiltelefon och slängde ut mig.

Så.

Det känns fint att berätta sanningen.

Jättefint.

Möten, möten, möten.

En del dagar är hummer och champagne.

Andra är köttbullar med lingon.

Den här dagen har varit pölsa.

Eller fiskbullar.

Inte gott.

Ni hajar.

Scary in Seattle

Minne

Little boy: Dad, will you remember me tomorrow?
Dad: Of course.
Little boy: Will you remember me next week?
Dad: Yes.
Little boy: Next month?
Dad: Yup.
Little boy: Next year? Two years? Three years?
Dad. Yes, yes and yes.
Little boy: ...Knock, knock.
Dad: Who's there?
Little boy: Aw, man! You forgot me already!

Silverfisken

Du behöver kunna simma 25 meter för att få mig.
Och sen hoppa från kanten.
Kanske le lite.
Och säga att jag är fin.

Svårare är det inte.

Meningen med mitt liv

Att en dag bli den bästa jävla pappan i världen.

Allt annat är bara glasyr.

Dagens Näää-Men-Menar-Du-Verkligen-Det?

De här två grabbarna är dömda för barnsexbrott.

Utmaning III - Synder

Erkänn tre svåra synder du begått. Eller roliga, men som nånstans har ett värde i någon form av straffskala mot lagstiftning eller sociala normer.

1. Kokain
2. MDMA
3. Speed

Ingen otrohet, inget masturberande utanför daghem eller annat hemskt.

Bara knark.

Sa han oskuldsfullt.

Dagens utmaning II

1. Grab the book nearest to you, turn to page 18, and find line 4.
"working in this business means staring at your partners shoes." Luke Sullivan - Hey Whipple Squeeze This

2. Stretch your left arm out as far as you can.
Nej.

3. What is the last thing you watched on TV?
Sunrise on Channel 7

4. Without looking, guess what time it is.
13.15.

5. Now look at the clock. What is the actual time?
13.46.

6. With the exception of the computer, what can you hear?
Trafiken på Saint Kilda Road samt slamret från vårt kök på byrån.

7. When did you last step outside? What were you doing?
För en timme sen. Hade en pratstund om New York med Linda på ett kafé.

8. Before you started this survey, what did you look at?
A's skor.

9. What are you wearing?
Wearing? I'm blogging nude.

10. Did you dream last night?
Nej, jag gick och la mig berusad.

11. When did you last laugh?
Minns inte.

12. What is on the walls of the room you are in?
Några prisplaketter och bilder på As flickvän E

13. Seen anything weird lately?
Hela mitt liv är konstigt.

14. What do you think of this quiz?
Why do you wanna know?

15. What is the last film you saw?
Broken Flowers.

16. If you became a multi-millionaire overnight, what would you buy?
Korv.

17. Tell me something about you that I don't know.
Jag har påbörjat min roman.

18. If you could change one thing about the world, regardless of guilt or politics?
Att ingen var olycklig.

19. Do you like to dance?
Ja.

20. George Bush?
Nej, jag heter Jonas.

21. Imagine your first child is a girl, what do you call her?
Pussy Nigger

22. Imagine your first child is a boy, what do you call him?
Dick Breath

23. Would you ever consider living abroad?
Självklart inte. Sverige är det enda alternativet. Allt är bäst med Sverige. Bäst, I tell you. Heja Sverige.

24. What do you want God to say to you when you reach the pearly gates?
Tack.

Roger

Jag sitter tolv meter från Roger Federer när han börjar grina.

"I hope you understand how much this means to me", säger han och för handen till ansiktet. Han tittar ner och börjar gråta. Då, och först då, blir världsettan i tennis en människa för mig.

Innan tårarna - MASKIN

Efter tårarna - MÄNNISKA

Konstigt det där.

Utmaning I - Mina ovanor

1. Jag bloggar alltid naken.
2. Jag sitter och masturberar just nu.
3. Jag ljuger och tycker om att provocera.

Måndag

Kombinationen långhelg, art director som slutat (ja, han är/var min, vi jobbar i ett team om två personer) och inget bredband hemma har inte varit bra för bloggandet.

Nu krismöte på jobbet.

Sen blir det avrapportering här.

Kay?

Unaustralian

Imorgon är det Australiens nationaldag. Och till skillnad från Sverige är nationaldagen något man firar här. Och det rejält. Faktum är att hela veckan kallas Australia week. Det grillas, dricks, festas och hålls på. Och fastän morgondagen är viktig så är det idag man tutar mest. Dagen kallas till och med Australia Day Eve. Imorgon är man bakis och grillar. Något vi tog fasta på när vi gjorde denna reklamfilm på min förra byrå.

En del ord kan nog behöva förklaras:

Unaustralian - motsatsen till osvensk
Thongs - sandaler
Do my block - bli aggressiv, gå berserk
Pavlova - traditionell efterrätt
Esky - kylbox (sån vi svenskar tar med till stranden).
Tuckerbag - väska att bära mat i när man går i bushen (vildmarken).
Barbie - grill

Och tycker ni att den här reklamfilmen är obegriplig kan ju alltid kolla in årets variant.

Chuck

Eftersom någon finkänsligt skrev att jag ser ut som Chuck Norris (i inlägget om min döde pappa) kan jag meddela följande:

1. Chuck Norris is 1/8th Cherokee. This has nothing to do with
ancestry, the man ate a f**king Indian.

2. Chuck Norris died ten years ago, but the Grim Reaper can't get up
the courage to tell him.

3. Chuck Norris ordered a Big Mac at Burger King, and got one.

4. Chuck Norris likes to knit sweaters in his free time. And by "knit", I
mean "kick", and by "sweaters", I mean "babies".

5. Chuck Norris can touch MC Hammer.

From the corner of my eye

Det brinner

Jag lämnar lägenheten och går ner för Elizabeth Street innan jag viker in på Flinders Lane. Jag är uppe tidigare än jag brukar och noterar att det är lite soldis i luften.

Kombinerat med en doft av brand.

Det är dags för skogsbränder i Australien. Igen. Det brinner överallt. Och så länge vi som bor i stan inte ser eller känner nåt ignoreras det på samma sätt som svenskarna ignorerar hemskheter på nära håll.

Det var närmare från Göteborg till kriget på Balkan än vad det är från Melbourne till Brisbane till exempel.

Iofs är Australien stort, men ändå.

Vi blundar gärna.

När det luktar brandrök i stan och man vet att folk dör tio mil bort är det lite svårare.

Tro mig.

Full av liv

Alltså, Hanna får gärna skratta så hon kissar på sig, men jag varnade henne att jag var lite småpackad när jag ringde. Sensuell är för övrigt ett riktigt hatord, så vad det kom ifrån har jag inte en aning om, men ändå var det just det ordet som dök upp från ingenstans.

Jag har inte för vana att ringa flickor 2000 mil bort på fredagkvällar när jag är lite halvberusad.

Undrar vad jag får för mig nästa gång.
Att nån är förförisk?
Eller kanske spirituell?
Bara det inte blir "full av liv".
Då är det fanimej riktigt illa.

Ortsnamn

Sverige har ju många roliga ortsnamn, men Australien är inte dåliga de heller. Här följer några favoriter:

Wee Waa, Poowons, Borrumbuttock, Suggan Buggan, Boomahnoomoonah, Waaia, Mullumbimby, Ewylamartup, Jiggalong och sist men inte minst vinnaren - det bästa ortnamnet av de alla - Tittybong.

Tittybong.

Klassiskt.

Kontraster II

I går var det 44 grader i Melbourne. Bara 65 grader varmare än i Oskarshamn till exempel. Men 44 grader är inte kul nånstans. Mer äckligt. Allt klibbar. Och de gamla dör.

Melbourne calling

Det var faktiskt väldig märkligt. Vi har ju aldrig setts. Och jag vet inte riktigt vad jag hade väntat mig. Men nu måste jag skriva nåt om det. Om kossan. Mamma Mu.

För visst pratade vi i telefon i fredags kväll. Eller kväll för mig och morgon för henne. Halvfylla för mig och sömndruckenhet för henne. Jag försökte gå som katten kring het gröt och undvika samtalet in i det längsta, men till slut fick jag skärpa mig och ringa upp. Vi skulle ju ändå bara prata jobb.

Och det konstiga var att det gick så lätt. Det var som att vi aldrig gjort annat. Jag lider av en lätt telefonfobi. Ja, fnissa ni, men så är det. Prata på telefon har aldrig varit min starka sida. Men Hanna kände jag ju. Insåg jag när vi pratat en stund. Hennes röst matchade henne alldeles utmärkt. Kanske var den något... djupare... mer sensuell än jag hade förväntat mig. Det låter förstås kalastramsigt, men jag reagerade så.

Att jag skulle använda just den benämningen - sensuell - känns helt oväntat, men det var min första tanke. Så nu vet ni det, blogg-Sverige, Hanna Flodr har en lätt sensuell röst.

Eller så var jag full.

One of the two.

Vi lyckade i alla fall enas om det som behövde enas om.

Undrar vad en timmes mobilsamtal till London kommer gå på, förresten?

Kontraster

Deadline

Jag och Hanna Panna Flodr skriver ju i Plaza Kvinna numera. Varje månad skriver vi en krönika var på samma ämne. Och att komma på ett ämne som båda tänder på är inte det lättaste. Så vi beklagar oss lite på våra bloggar då och då. Det slår mig dock att det inte är så smart eftersom vår arbetsgivare läser bloggen. Så Hanna, god min för i helvete.

Maria, vi har läget under kontroll.

Järnkoll.

Din läskliga människa!

Jag hade biljetter till tennisen igår kväll. Det var en varm kväll, de nordliga ökenvindarna gjorde att det fortfarande var 30 grader klockan åtta på kvällen. Fladdermössen cirklade runt Rod Laver Arena och jag satt och smuttade på ett glas bubbel medan Lleyton Hewitt fick spö av nån flottig snubbe jag aldrig hört talas om.

Jag bestämde mig för att skicka ett sms till mina vänner hemma. Visst, det var lite för att retas, men mest för att informera om min situation. Varm sommarkväll. Bubbel. Tennis. Ni förstår. Döm av min förvåning när alla mina vänner svarar surt. Här följer några svar i urval:

Mårten: Skit på dig.
Charlotta: Ditt äckel.
Annika: Din läskliga människa.

Min bror vinner därför med sitt småtrötta svar:

Låter trist. Själv funderade jag på dubbla av försvarets långkalsonger i morse. Men det är kul att kunna gå över isen till Kungsholmen.

Ja du brorsan, man får vara nöjd med det lilla.

Svengelskan - the second coming

Läser igenom mitt långa inlägg om hur jag fick jobb.

"De stannade borta i en kvart."

Min svengelska blir roligare och roligare.

Jag ska kasta en fest ikväll.

Ni är alla bjudna.

Hamilc

Alternativ 1: Du förstår rubriken och fnissar igenkännande. Du vet med dig att du skickat för många sms. Gärna på fyllan.
Alternativ 2: Huh?

Glass II

Nå, blev det nån glass, folks?
Kanske lockar glass mer när det är 34 grader som i Melbourne.
Jag gjorde en bytta igår.
Svullade i mig hela med en gång.
Ont.
I.
Magen.

Hur jag fick jobb i reklambranschen

1998 gick det inte längre. Jag förstod att Handelshögskolan inte var för mig. Det hade jag ju egentligen vetat sen första dagen, men en dag stod det så helt klart. Mitt pluggande var en flykt från mig själv. För att jag visste att jag inte visste hur jag skulle kunna ta tag i det jag egentligen ville göra. Det jag ville göra hade ju inte någon form ännu. Att det handlade om "kreativitet" hade väl stått helt klart ända sedan jag var liten. Men det fanns också ett stort behov av att få uttrycka mig. Och att få synas.

Jag hade alltid trivts i rampljuset. Då andra i min närhet skydde uppmärksamheten kunde jag aldrig få nog. Dramaestetiskt gymnasium, sjunga, spela och synas, synas, synas. Så hade mitt liv sett ut. Att gå Handels var bara ett sätt att få lite struktur. Tills jag visste vad jag ville. Och det tog tre år. En dag sa jag till min vän Mattias, "Jag kommer inte till föreläsningen idag...faktum är att jag inte kommer tillbaka alls. Jag måste göra det här."

Vad "det här" var visste jag inte. Jag hade en lös tanke att jag ville bli copywriter. Anledningen, tror jag, berodde på att jag alltid fascinerats av reklam plus att Hasse, en nära släkting, äger en byrå i Stockholm. Jag visste egentligen inte så mycket, men att jobba med film och tjäna pengar lät lockande.

Jag ringde upp min släkting Hasse. Han avrådde mig å det bestämdaste. Nästan ingen "lyckas", sa han till mig. De flesta fastnar på skitjobb där de får skriva katalogtexter till Gustavsbergs handfat eller liknande. Samtidigt sitter de bittra och drömmer om boken de aldrig påbörjade.

Dessutom hade jag ju aldrig skrivit. Inte ett ord. Pappa var journalist och krönikör, men jag hade aldrig skrivit nåt. På mammas sida var varenda jävel konstnär, så måleriet hade jag också hållit mig undan från. Troligtvis var det därför jag tidigt valde teatern. Jag levde för att stå på scen, spelade det ena märkligare än det andra i små svåra teatergrupper. Jag ville tro att äpplet fallit längre från trädet än vad som var fallet.

Men till slut, efter några misslyckade försök att komma in på scenskolan förstod jag att jag behövde göra nåt jag var bra på. Jag har ett stort behov av att vara bäst på det jag gör. Det är skitjobbigt, men så är det. Att bara vara bra duger inte. Jag måste vara bäst. Och jag måste även älska det jag gör. Kan inte jobba med nåt jag inte gillar för att sedan gå hem och leva resten av dygnet. Jag måste ha kul, annars går det inte. Detta går förstås stick i stäv med vad våra föräldrar lärt sig. Att jobba handlar om plikt och ansvar. Men jag kan inte leva så.

Om jag tycker något är jätteroligt så vill jag jobba med det. Nåt annat verkar ju galet. Och självförtroende har aldrig saknats. Inte så att jag tror att jag är bra, men jag ser inte varför jag inte skulle kunna vara det. Om jag bara ger mig fan på nåt så lyckas jag. Inbillar jag mig.

I alla fall.

Jag lyssnade förstås inte på Hasse eller mina föräldrar som ville att jag skulle ta examen från Handels. Istället mailade jag till fem reklambyråer i Stockholm. Jag beskrev min situation.

"Hej, jag heter Silver Fisken och jag har precis hoppat av Handels. Jag har ingen erfarenhet, men jag tror att jag skulle bli en överjävligt bra copywriter. Jobba med idéande och film. Varför vet jag inte, jag bara har det på känn. Min fråga är vad ni tycker att jag ska göra. Ska jag söka till någon av reklamskolorna, eller vad?"

Mailet löd inte exakt så, men på ett ungefär. Jag behövde mer råd än nåt annat. Tre av byråerna svarade inte alls. Från TBWA i Stockholm fick jag dock ett långt och uppmuntrande mail från Anna Qvennerstedt. Hon tyckte inte att jag skulle söka nån skola, utan istället försöka få praktik nånstans och sen jobba mig upp.

Det andra svaret jag fick var från Martin Gumpert på Garbergs. Han skrev att han gjort exakt samma sak som jag, hoppat av från Handels för att söka lyckan som copy. "Har du vägarna förbi, kan du väl ringa så tar vi en lunch", sa han. Jag har vägarna förbi på tisdag, faktiskt, sa jag. Det hade jag ju inte, men jag bokade en resa till Stockholm och vi träffades på Garbergs kontor på Kungsgatan.

Vi åt sushi och pratade om reklam. Martin hade tidigare gjort "finöl och fulöl"-reklamen för Spendrups med Robert Gustafsson. Jag vet inte vad jag sa eller gjorde den där lunchen, men Martin tittade på mig och frågade om jag kunde tänka mig att komma på idéer för en kommande kampanj för Spendrups. På skoj. Skulle man byta koncept eller köra vidare på samma, behålla Robert G. eller göra nåt helt nytt. "Skicka ett mail när du är klar, så ringer jag", sa han.

Jag åkte hem till Göteborg och funderade. Hittade på reklamfilmer och annonser. Jag skrev ner mina tankar och skickade tillbaka. Martin lovade att ringa tillbaka direkt. Det gjorde han inte. Jag gav upp och funderade på vad i helvete jag skulle ta mig till nu. Då ringde han. "Du, den här nakenkampanjen du kommit på för spendrups är ju rätt speciell. Jag kan inte ge dig ett jobb, men om du vill kan du få komma hit och praktisera under en månad eller så", sa han.

Och det gjorde jag. Satt i ett hörn och fnulade i sex veckor. Träffade många trevliga människor, såg Iprenmannen skapas och gjorde annat kul. Jag fick blodad tand.

Efter praktiken var slut åkte jag hem till Göteborg och sökte jobb på två byråer där. Kan du komma på intervju i övermorgon sa Ulf Nilsson på ANR.BBDO. Det kunde jag.

Väl där berättade jag min historia för Ulf. Jag hade i princip inget att visa upp. Ulf log och sa, "Kan du vänta lite?". Han lämnade mig ensam i konfan i tio minuter innan han kom tillbaka med en kvinna. "Det här är Rosita. Kan du berätta för henne samma sak du just berättade för mig.", sa han.

Så det gjorde jag.

Rosita log i takt med att jag berättade min historia. Ulf log också. När jag var klar lämnade de rummet igen. Jag var vid det här laget helt övertygad om att de drev med mig. De ville ha en rolig historia att berätta för de övriga på byrån.

"Det var en pajsare här på lunchen utan nåt att visa upp och han ville ha jobb. Mooooohahahaha!"

Typ.

Istället kommer de tillbaka med en tredje stackare. "Det här är Joakim, kan du berätta igen? Snälla".

Så det gjorde jag.

När jag var klar lämnade de rummet tillsammans. De stannade borta i en kvart. Jag var precis på väg att gå när Ulf kom tillbaka.

"När kan du börja", sa han.
"När som helst", svarade jag.
"Ok, vad vill du tjäna?"
"Jag tjänar 14000 på mitt sommarjobb."
"Ok, du får 15000. Kom hit imorgon klockan 09.00"

Jag hade fått jobb.

Förra fredagen

En vanlig dag på jobbet

Hey!

"Hey" med Pixies kommer alltid att vara en av mina absoluta favoritlåtar. Lillbrorsans fel. Tjejerna som mimar till den här känner jag tyvärr inte.

Jag har använt mig av YouTube (www.youtube.com) för att lägga upp klippen.

YouTube is the new black.

Sanna mina ord.

Vill du dansa, sa han.

Sex månader

Det är den 18 juli 2005. Jag sitter och snurrar lite förstrött på min sprillans nya kontorsstol på mitt sprillans nya hörnkontor på mitt sprillans nya jobb i min nygamla stad Melbourne. På mitt skrivbord står det en sån där lampa som det brukar bo andar i. En sån som man gnuggar på. Följdaktligen tar jag lampan och placerar den mellan benen. (Skrivbordsytan är för blank. Lampan skulle spritta iväg som en tvål om jag försökte gnugga på den där. Alltså. Mellan benen.) Jag börjar gnugga. Inget händer. Lampjävel. Jag gnuggar hårdare. Min chef Emma tittar in genom dörren.

- Whoa dude, I'm sorry. Don't let me interrupt. Come see me when you're done spanking the dolphin.

Jag svarar inte, utan förtsätter gnugga. Plötsligt kommer en liten ande i pösiga byxor ur pipen i flaskan. Jag slutar gnugga. Anden fastnar halvvägs ur flaskan.

- För i helvete, kompis, dy får inte slyta gnugga, säger anden på Rinkebysvenska.
- Oj, ursäkta, jag visste inte.
- Dy, gnugga nu!

Jag gnuggar ur honom ur flaskan. Han sätter sig tillrätta på mitt skrivbord och börjar käka pistagenötter. Jättejättesmå pistagenötter som han haft i fickan.

- Ok, kompis, jag har bråttom idag. Alla önskningar är slut. Allt jag kan göra är att berätta för dig om en dag i framtiden. Du väljer själv vilken.
- Ok, ok, berätta om min 50-årsdag.
- E dy sjyk eller. Det är ju jättelångt tills dess.
- Eh, ok. Berätta om den 18 januari 2006. Det är om sex månader.
- Den 18 januari 2006 kommer du att öppna din inbox på mailen. Den är full med kommentarer från bloggen.
- Öh? Va? Bloggen?
- Ja i alla fall. Du har precis blivit intervjuad för Veckorevyn när Hanna ber dig ringa.
- Intervjuad? Veckorevyn? Hanna?
- Hanna Flodr. Hon som skriver i Sonic.
- Henne känner jag inte.
- Jodå. Då gör du det. Ni har förstås inte träffats.
- Förstås.
- Kompicerat. Det har med bloggen att göra.
- Ah, bloggen.
- Just det, kompis. Hanna vill att ni ska bestämma ämne till er krönika i Plaza Kvinna.
- Öh, va? Krönika? Jag? Jag har ju inte skrivit ett ord.
- Jodå. Då har du det. Det står om dig i Amelia också.
- Du, jag tror att du rökt för mycket vattenpipa, "kompis". Det du säger låter ju helt befängt. Jag bor här nu. I Australien. Varför i helvete skulle Veckorevyn och Amelia och Plaza skriva nåt om mig?
- Vänta och se, kompis, vänta och se.

(Inga barn, katter eller kottar skadades under uppdiktandet av denna historia. Eller ok, kanske en liten, liten katt. En perser. )

Frosseri

Det här blir jobbigt. Jag har inte tiiiiiid! Den kommande månaden spelar följande akter i Melbourne: The Magic Numbers, Broken Social Scene, Mylo, Great Lake Swimmers, Iggy & The Stooges, Cut Copy, Dinosaur Jr, Bonnie Prince Billy, Antony and The Johnsons, The Presets, The Go! Team, 2 Many DJ's och M.I.A.

Dessutom kommer David Hasselhoff, UB40 och Amici Forever.

Men de tänker jag bara skratta åt.

Högt.

Och jätterått.

Dagens bloggtips

Linn har en fantastisk liten blogg som heter Backseat Love. Hjärta och smärta blandat med klockrena iaktagelser. Att hon har en fetisch för Micke Persbrandt får man ha överseende med.

Gå gärna tillbaka ett par månader och läs dig framåt. Linn is the shit. Att hon är 17 får mig att vilja ge henne stryk. Begåvade unga människor gör mig förbannad. Spö ska de ha. Med käpp.

Ett brev från mamma som gör ont, ont, ont.

Vad jag längtar efter dig!

Har drömt om dig inatt igen och när jag vaknar och du är borta så är det så tomt. Jag saknar dig inte rent fysiskt för jag har ju dig vid mitt hjärta hela tiden.

Jag är ju lycklig eftersom du säger att du är lycklig där, men jag önskar SÅ att du var här och att du var lycklig här.

Din mamma

PS Skriver ett längre brev om ett par dar. DS

Masjävel

Jag såg förstås inte Tony Rickardsson igår på Idrottsgalan, och inte heller Roberts hyllning, men ändå fick jag tårar i ögonen när jag läste om det på nätet. Everybody loves a loser. När jag läste igenom texten till Robert Gustafssons sketch tror jag jävlarimej att en liten tår formades i ena ögonvrån. Men bara en liten. Jag sitter och grinar åt Tony Rickardsson i Melbourne. Fattar ni hur illa det är? Undrar vad som skulle hända om en labradorvalp kom in i mitt rum med en svensk flagga om halsen. Jag skulle förmodligen kaskadkräkas av överväldigande fosterlandskänslor. Och sen skulle jag grina lite mer.

Dear Ann,

I have a problem. I have two brothers. One brother is in advertising. The other was put to death in the electric chair for murder. My mother died from insanity when I was three years old. My two sisters are prostitutes and my father sells crack to grade school students. Recently, I met a girl who was just released from a reformatory where she served time for killing her dog with a hammer, and I want to marry her. My problem is, should I tell her about my brother in advertising?

/John

Och en slank han dit

När jag tittar på min egen blogg inser jag att hoppadet mellan allvar och trams kan te sig lite märkligt om man inte känner mig eller har hängt med här ett tag. Det finns ingen röd tråd i det jag skriver. Från döden till kaviar. Från kärlek till fuktigt toapapper. Anledningen är förstås att de allvarligare inläggen kräver ett visst mått av självrannsakan. Jag behöver vända mig inåt för att kunna skriva om de där sakerna. De finns där hela tiden. Saknaden efter nåt. Efter någon. Tankarna behöver bara formuleras. Stöpas om. I en bloggform. Och det är svårare än att skriva om toapapper. Speciellt när man har fullt upp på jobbet. Vissa dagar sitter jag på ytan och metar, andra dyker jag djupt och letar efter saker på botten. Just nu har jag knappt tid att doppa tårna.

Den svårmodige killen sitter på stranden och äter glass.

Kaviarglass.

Glass

I tidernas begynnelse skrev jag ju här på bloggen att jag skulle bjuda på glass. Alla var bjudna. Ingen kom. Jävla kättare. Därför tänkte jag bjuda på världens enklaste glassrecept. Att det här just nu blev en matblogg får mig att le med hela ansiktet. Jag. Skriva om mat. Sweet lord almighty. Men skit i det. De flesta känner förstås till det här lilla receptet, men jag lägger ut det ändå. Det råkar nämligen vara världens godaste glass. Sure, ni kan skrika Ben&Jerry's så bröstvårtorna står i givakt, men jag vägrar lyssna. Vägrar. Detta är världens enklaste glassrecept. Och godaste. Det är så enkelt att man blir förbannad.

300 g frysta bär
3 dl grädde
en rågad matsked florsocker

Mixa ihop skiten i en matberedare.
Voila. Glass.
Servera med en gång.

Visst, hitta en bättre dessert.

Go ahead.

I dare you.

Dagens fisch

Dagens låt är...

*spastisk dans*

Never Win med Fischerspooner

See you in 2061.

Mooohahaha! Spana in det här. Han listar de 10001 bästa låtarna genom alla tider. Problemet är att han tänker tjuvhålla lite på resultatet genom att börja bakifrån. Just nu snittar han ett inlägg varannan dag ungefär.

Jag lovar att återkomma när han nått nummer ett.

Om 55 år.

Invasion

Jag mötte dem på gatan i morse.
De blå.
De gula.
Och de blågula.
I afroperuker.
Hockeytröjor.
Sminkade över hela kroppen.
Pim-Pim!
Kuken!
Hej, Mamma!
Står det på kroppen.
Eller i pannan.
Lulliga klockan 09.30 på morgonen.

Svenskarna är här.

Låt Australian Open börja.

Nytt i kyldisken

skuggspel

Lycka

Jag snor följande från min vän Niklas som förbereder en flytt hemma i Göteborg. Igår gick han Linnégatan fram, bärandes på sex stycken bananlådor som han precis hämtat. Han möter då en liten flicka och hennes mamma på gatan. Flickan tittar storögt på Niklas och lådorna och vänder sig till sin mamma.

- Tänk att ha SÅ många bananer hemma!

Sal 16

Pappa har dött, sa mamma när hon ringde. Jag hade väntat på samtalet i tio år. Fruktat det i hela mitt liv. Min pappa fick så dö till slut. Jag stod stilla och frågade mamma om hon var ok. Jag minns idag inte vad hon svarade. Senare på eftermiddagen åkte vi ner till Vasa sjukhus. Jag minns inte hur vi kom dit. Vi frågade efter pappa och de ledde in oss i ett rum. Och där låg han i en säng. Händerna låg knäppta på täcket. De greppade en liten blomma. På ett bord stod ett ensamt stearinljus. Allt var stilla.

- Lilla vän, sa mamma och tittade på pappa.

Jag höll om henne. För första gången på många år såg han inte ut att ha ont. Linjerna i hans ansikte hade slätats ut och till slut såg man tecken av den han var innan cancern tog tag i honom.

Det var över nu.

Och konstigt nog var även klyftan mellan oss borta. Den ravin vi aldrig lyckats överbrygga medan han levde var nu försvunnen. Jag kunde inte längre vara bitter över att han aldrig sagt att han älskade mig. Inte vara arg för att han aldrig sagt att han var stolt över mig. Inte undra varför. Inte anklaga mer.

I stället försoning.

Och ett stilla löfte om att aldrig hata mer.

Jag förstår inte varför du inte kunde, men det gör inget.

Det är ok, pappa.

Sov nu.

Jag är inte arg.


Feel Like Going Home - Charlie Rich

Skit också

Jag inser att bajset går som en röd tråd genom min karriär. På min svenska byrå F&B jobbade jag kort med Libero blöjor. Följande är saxat ur en brief:

"Erbjudandet gäller valfri blöja (både öppna blöjor och byxblöjor) och det är
fortsatt passform som är i fokus. Temamässigt skall vi hålla oss inom
julstämning, med bilder som förknippas med jul, vinter & mys."

Jag menar herre gud.

Blir.

Aldrig.

Av.

Med.

Skiten.

Snart blir det Tena inkontinensskydd.
Jo, vi har den kunden på byrån.
På svenska hade jag gjort följande annons.
Jag skjuter från höften nu.
Häng med.

Bild på en vacker kvinna. Hon är ca 55 år. Kanske är det Maud Adams. Kanske inte. Bredvid hennes leende ansikte står rubriken "Läcker!".

Och så bild på produkten nere i ena hörnet.

Hit med Guldägget, tack.

Utmaning!

1. Gå in på www.varannanvecka.se
2. Titta på filmerna under "skicka kortfilmer".
3. Skratta inte.

Jag har ännu inte lyckats.
Med punkt tre alltså.
Ettan och tvåan går bra.

Ed

Eftersom Eff envisas med att gilla samma saker som jag oavsett om det gäller humor, musik, poesi (jag har skickat den dikten till en flicka en gång) eller tv, så får jag väl helt enkelt ge upp och spinna vidare på samma tråd.

Jag älskade tv-serien Ed (som i Sverige gick på Kanal 5). Utmärkt casting och ett suveränt manus. Dessutom sjunger ju min vän Eef Barzelay ledmotivet "Moment In The Sun". Jag har tidigare tipsat om en av mina favoritböcker på senare år "The Book of Joe". Den påminner på många sätt om "Ed" om man tar bort de lustigare bitarna. Tycker jag. När "The Book of Joe" skulle läsas in som talbok blev jag därför inte förvånad när man använde Tom Cananagh (som spelar Ed) som berättarröst.

När följande utspelade sig efter Carols bröllop hade jag gåshud över hela kroppen.

Magisk tv.

Carol Vessey: My one chance at something vaguely resembling happiness, and you destroyed it.
Ed Stevens: What?
Carol Vessey: You ruined my wedding, and... and you made me lose Dennis.
Ed Stevens: How could I have ruined your wedding? I wasn't even there.
Carol Vessey: Of course you were there. You're always there. Because no matter what I try to do Ed Stevens is always there.
Ed Stevens: I... I don't know... I don't know what you're so upset about.
Carol Vessey: Ed, do you want to know why Dennis walked out of the wedding?
Ed Stevens: Why?
Carol Vessey: I'll tell you why. I'll... I'll tell you why! Because he thought I was looking around the church for you. He thought I was looking for Ed Stevens.
Ed Stevens: Were you?
Carol Vessey: Yeah. Yeah, I was.
Ed Stevens: Why Carol?
Carol Vessey: Because you never stop. It's been this way ever since you came back to Stuckeyville. You didn't even know me. Ed, you did not even know me, and yet you made it your life's work to just, to wear me down. It's like, it's like you crawled into my skull, and you found a nice, comfy little place to rest, and you refuse to leave. No matter what I said, no matter what I did, you just never stopped coming after me. You, you just never stopped!
Ed Stevens: You never wanted me to stop! And you wanted me to stop. It's true Carol. I did all these things. I dressed up as a knight. I sang. I danced. I threw waffles at your bedroom window. I hired a skywriter. I got up on a horse named Crazy Jimmy, and you loved it. You loved it. And you hated it. Because you didn't think you deserved it. And you know what Carol? You were right. What, what are you doing?
Carol Vessey: I don't know. I don't know.
Ed Stevens: Carol, look at me. I'm dying. I gotta get off this ride.


The Warren Cheswick Experience - Tears of a clown

Adelaide

Läser Lars Lindström i Expressen. Han skriver i sin blogg att han lämnat Sverige med familjen för en semester i Australien. Good on him. Men sen läser jag vidare och inser att han semestrat i... Adelaide.

Lasse, Lasse, Lasse. Adelaide är den tråkigaste platsen i hela Australien.

Du borde ringt och frågat mig först.

Eller kollat väderleksrapporten.

gently-moistened-toilet-wipes-day

Usch, idag är en skitdag. I alla bemärkelser. Vanligtvis är jag lyckligt lottad och slipper de tråkiga jobben. Som att skriva brödtext/copy. Märkligt kan tyckas eftersom jag är copywriter, men jag jobbar vanligtvis mer med manus och idéande. Men inte idag. Idag har jag fått skriva om blött toapapper.

Våtservetter för röven.

Glamoröst jobb, my ass.

We know personal hygiene is important to you. Naturally you wash your hands when you've been to the bathroom because you feel fresher that way. So why not treat your behind the same? Sorbent Clean and Fresh gently moistened toilet wipes are not only biodegradable and safe to flush. They’re also non-irritating and fragrance free, which makes them suitable for children and sensitive skin. Simply speaking they leave you feeling more refreshed than you ever felt before.

Nada surf

Ropen skalla - Little Britain åt alla!

Reklamare, upp med en hand.

En stilla undran. Är det någon av er som läser min blogg som jobbar i reklambranschen, antingen på byrå eller på produktionsbolag? Är det nån som vill att jag skriver mer om den sidan av mitt liv (gäller även er som inte jobbar med reklam)? Inser att jag skriver väldigt lite om mitt jobb. Och att väldigt få egentligen fattar vad jag sysslar med.

Landet i leran

Du är min brödrost

Neill, inflyttad aussie i Göteborg, sitter hemma hos sin svenska flickvän. Han hör spårvagnarna utanför på gatan och tänker med ens på Melbourne och sommaren där hemma. Hon har tänt ljus och lagat en god broccoligratäng. Neill tar en djup klunk Cabernet Merlot och tittar henne i ögonen. Han ljudar något med läpparna utan att säga något.

- What?, säger flickvännen och lutar sig fram för att kunna höra vad han säger.
- Du er fiin, säger Neill på bruten svenska.
- Sweetie, you too. Who taught you that?
- Jak elskar tej.
- Honey!
- Du er min brödrost.
- Eh, what?
- Duu eer miin brööödrost.

Vi fryser bilden där. Brödrost? Vad ville Neill säga? Hur gick det till? För att få svaret får vi gå tillbaka ett par månader i tiden. Neill sitter hemma i sin lägenhet med en svensk vän. Neill berättar att han har problem att lära sig svenska ord. Vännen som är både påhittig och hjälpsam kommer på den briljanta idén att sätta post-it-lappar på alla saker i lägenheten. På allt. När vännen är klar sitter det förklarande lappar på allt. På golvet. På spisen. På kranen. På fönstret. På allt.

I köket är det fullt med lappar. De sitter överallt. På kaklet. På diskbänken. På lådorna. Och på brödrosten.

I en månad funkar allt jättebra. Neill lär sig mer svenska än någonsin. Men efter ett tag börjar klistret på lapparna släppa. Lapparna faller av. Så fort Neill ser en lapp som ramlat av sätter han upp den igen. Men det är i stort sätt omöjligt. Likt gula höstlöv från ett språkträd faller fler och fler lappar av föremålen i lägenheten. Neill börjar få svårt att hinna med. Han börjar sätta upp lappar på fel saker.

Bredvid brödrosten på köksbänken står en blomma.

- Duu eer miin brööödrost.

Bloggandet har gjort mig lite kluven

Vad jag gjorde istället för att blogga

Long Beach - Laakso

Gott Nytt Zzzzzz...

Och hur var nyårsafton då? Kyssar på stranden? Fyrverkerier?

Jodå. Vid 22.30 tog sig hela gänget ner till stranden där det tändes en stor brasa. Vid tolvslaget lystes himlen upp av fyrverkerier som lyste upp Stilla Havets vågor och fick hela stranden att se magisk ut. Alla kramades och hånglade med varandra. En flicka frågade efter mig.

Tydligen.

Jag var nämligen inte där.

Jag däckade kl 22.00.

Rutinerat.


The New Year - Death Cab For Cutie

Armarna uppåt sträck

Takfläkt. Den dåliga smakens paradföremål nummer ett. Har du takfläkt OCH bar med barspegel hemma ska du ha smisk på stjärten. Jo, det spelar ingen roll om du protesterar. Smisk.

Har du kombinerat det hela med svart skinnsoffa och glasbord vet jag att du har humor.

I alla fall.

I tropikerna är det en annan femma. Där är takfläkten berättigad. Den får en halv tumme upp från mig.

Och en jävligt blodig knoge.

För dum som jag är så stod jag i mitt rum i Byron Bay för att ta på mig en t-shirt häromdagen. Jag lyfter armen för att trä i ärmen.

Och kör armen rakt upp i takfläktsjäveln som går på full fart.

Som tur är har jag näven knuten. Hade jag spretat med fingrarna hade de förmodligen kapats som prinskorvar. Istället skalar jag av ALL hud på två av mina knogar. Blodet skvätter överallt.

Takfläkt.

I hate you.

Puppet Arms - David Sandström

Han går genom rummet

Det är nåt med mig och Håkan. Min kära mor skickar mig Håkan Hellströms senaste skiva i ett madrasserat kuvert. "Nåt Gammalt, Nåt Nytt, Nåt Lånat, Nåt Blått" ljuder ur högtalarna på mitt kontor och jag tvingas stänga dörren när tårarna börjar rulla ner för kinderna. Hur mycket jag än blinkar och försöker går det inte. Tårarna fortsätter rinna och droppar ner över tangentbordet. Det är nåt med hans röst som väcker all saknad, glädje och sorg jag har inom mig. Han tar mig hem. Med ens går jag Magasinsgatan fram. Huttrar lite innan jag blir insläppt på Uppåt Framåt. Tänker på de jag älskat och de jag svikit. Jag vet att det är tramsigt, men så är det. "Vuxna" karln, sitta och grina åt Håkan Bråkan.

Jaha, där kom snoret också.

Då såg man ut sen den vilsna treåring man känner sig som.

Det har blivit svårt att älska
När all kärlek lett till besvikelse
Oh kom padres
Lever till på gränsen till förintelse
Oh kom padres
Ni trodde man kunde svika kärlek
Oh o oh yeah

..Men det kan man inte

Du är ledsen
Jag är ledsen med
För allt som är kvar är en dröm om vad kärlek kunde va


Klubbland - Håkan Hellström

I'm back

Mmm, tillbaka i storstaden igen.
Sorterar intrycken nu.
Det här är Tallow Beach i Byron Bay i morse kl 06.45.
Snöslask, anyone?